Fun

Legaldefinitioner 1

Punkt 6 T-67/07

Genom beslut av den 20 december 2006 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd överklagandet. Överklagandenämnden ansåg att omsättningskretsen utgjordes av genomsnittskonsumenter mellan 18 och 70 år. Enligt överklagandenämnden uppfattar denna krets ordet ”fun” i samband med ett motordrivet markfordon som en upplysning om att fordonet har en originell design och är särskilt roligt att köra. Dessutom används ordet ”fun” av fackmän, bilförsäljare och arrangörer av fritidsaktiviteter för att beskriva en kategori av fordon (till exempel fyrhjulingar, rallykarts och monstertruckar) eller fordon som är roliga att köra (fun to drive). Överklagandenämnden påpekade att ordet ”fun” tillhör den normala grundvokabulären i det engelska språket och att det således tydligt fanns ett allmänt intresse av att låta det vara tillgängligt för andra näringsidkare och konkurrenter. Vad gäller delarna och tillbehören fann överklagandenämnden att ordet ”fun” kunde uppfattas som en beteckning på delar och utrustning till ”nöjesfordon” (fun vehicles) och att vissa delar eller vissa tillbehör också kunde vara ”roliga” (fun). Varumärket FUN ska således betraktas som beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 och följaktligen anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i samma förordning.