Begrepp
Förbjudna skjutvapen
Termen förekommer i 2 dokument i rättskällorna.
Legaldefinitioner 1
- Punkt 24 Förslag till avgörande i mål C-482/17
- Genom artikel 1.19 har ändringar gjorts i bilaga I till direktiv 91/477. Till följd av dessa ändringar har de fyra kategorierna skjutvapen (A till D) minskats till tre. Följande ändringar som genom artikel 1.19 gjorts i del II i bilaga I till direktiv 91/477 är särskilt relevanta för förevarande mål, då räckvidden för de omtvistade bestämmelserna har utvidgats till att omfatta ett antal vapen: Nya punkter 6, 7 och 8 har införts i kategori A (förbjudna skjutvapen). Således ingår nu följande vapen i denna kategori: Automatiska skjutvapen som har omvandlats till halvautomatiska skjutvapen, vissa korta och långa skjutvapen utan omladdning med laddningsanordning eller löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner och halvautomatiska långa skjutvapen (det vill säga skjutvapen som ursprungligen är avsedda att avfyras från axeln) vars längd kan minskas till mindre än 60 cm utan att funktionaliteten går förlorad genom en vikbar kolv eller en kolv av teleskopisk typ eller genom en kolv som kan avlägsnas utan användning av verktyg. Skjutvapen i kategori B (för vilka det krävs tillstånd) omfattar nu halvautomatiska korta skjutvapen och skjutvapen i kategori B som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition eller till salutvapen eller akustiska vapen. I kategori C (skjutvapen som ska anmälas) ingår nu skjutvapen i kategori A, B eller C som har deaktiverats i enlighet med förordning (EU) nr 2015/2403. Ordalydelsen i del III i bilaga I till direktiv 91/477 ersätts med följande text: ”… föremål som stämmer med definitionen [av skjutvapen] men som a) är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunfiske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt att de bara kan användas i ett sådant syfte, b) betraktas som antika vapen, om dessa inte har inkluderats i kategorier som fastställs i del II och är föremål för nationell rätt. …”.