Första kategorin

Legaldefinitioner 2

Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-240/17

Om man stämmer av den konkreta hanteringen av samrådsförfarandet på ett så harmoniserat sätt som möjligt mot de andra relevanta bestämmelserna på området för frihet, säkerhet och rättvisa och beaktar artikel 25.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet jämförd med bestämmelserna i direktiv 2008/115, framträder särskilt två kategorier där det framstår som motiverat att undantagsvis verkställa beslut om återvändande och att låta inreseförbud träda i kraft redan innan samråd enligt artikel 25.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet har avslutats: för det första om den rådfrågade medlemsstaten inte yttrat sig trots att en skälig tidsfrist har löpt ut (första kategorin), för det andra om den berörda tredjelandsmedborgaren utgör en risk för allmän ordning och säkerhet (andra kategorin). I både kategorierna motsvarar det den grundläggande målsättningen med en effektiv återvändandepolitik att beslut om återvändande mot tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna verkställs snabbt och följaktligen att inreseförbudet mot tredjelandsmedborgaren också träder i kraft.

Punkt 7 Förslag till avgörande i mål C-389/98

Domen i målet Alexopoulou uppfattades av ett flertal tjänstemän vid kommissionen som en väsentlig ändring av rättspraxis. Under månaderna efter det att domen meddelades ingav ungefär 950 tjänstemän begäran om omprövning av sin placering i lönegrad med stöd av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna. Därefter har mer än 80 mål väckts vid förstainstansrätten. Vad beträffar dessa mål har förstainstansrätten i huvudsak gjort åtskillnad mellan två kategorier: a) Talan som väckts av tjänstemän som ingav en begäran om omplacering i lönegrad mer än tre månader efter beslutet om slutgiltig placering i lönegrad (första kategorin). b) Talan som väckts av tjänstemän som ifrågasatte beslutet om placering i lönegrad inom den frist på tre månader som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (andra kategorin). Vad beträffar den första kategorin av mål fann förstainstansrätten i en rad beslut att det var för sent för sökandena att väcka talan mot beslutet om placering i lönegrad. Förstainstansrätten konstaterade att sökandena inte hade bevisat att det förelåg nya och väsentliga omständigheter som kunde medföra att fristerna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna för att inge klagomål och väcka talan började löpa på nytt. Vad beträffar den andra kategorin av mål ogillade förstainstansrätten i en rad andra avgöranden talan i vissa mål. I huvudsak ansåg förstainstansrätten att sökandena inte hade styrkt att tillsättningsmyndigheten hade gjort ett uppenbart fel, inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som den ges i artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, genom att avslå deras begäran om omprövning av lönegrad.