Giudizio di ottemperanza

Legaldefinitioner 1

Punkt 126 Förslag till avgörande i mål C-219/17

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågorna från Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) på följande vis: 1) Artikel 263 FEUF, jämförd med artiklarna 4.1 c och 15 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, och med artiklarna 85, 86 och 87 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter ger Europeiska unionens domstol exklusiv behörighet att pröva lagenligheten av beslut som fattats inom ramen för förfarandet, vilket föreskrivs i de ovannämnda artiklarna i de två förordningarna, för att godkänna förvärv och ökningar av kvalificerade innehav i banker, och utgör hinder för att de nationella domstolarna prövar huruvida rättsakter avseende inledande, utredning och förslag till beslut som antagits av de nationella behöriga myndigheterna inom ramen för det förfarandet, i vilket det ankommer på Europeiska centralbanken att fatta det slutliga beslutet, är lagenliga. 2) De nationella domstolarnas avsaknad av behörighet att pröva lagenligheten av beslut som fattats inom ramen för det förfarandet kan inte påverkas av att det väcks en talan om ogiltigförklaring med retroaktiv verkan (giudizio di ottemperanza), i vilken det görs gällande att rättskraften av en föregående dom av en nationell domstol har åsidosatts eller kringgåtts.