Gränsområdesrabatt

Legaldefinitioner 1

Punkt 173 T-228/97

Enligt det omtvistade beslutet gav sökanden under tiden 1986—1988 vissa detaljister i gränsområdet mellan Irland och Nordirland en särskild rabatt (artikel 1.1). Under rubriken ”Import från Nordirland” anger kommissionen att sökanden begränsade sitt utbud i gränsområdet (punkterna 55 — 56 i motiveringen) och beviljade rabatter till detaljister längs gränsen (punkterna 57— 69 i motiveringen) för att hålla stånd mot konkurrensen från importerat socker från Nordirland eller återimport av dess eget socker (punkt 54 i motiveringen). Kommissionen har i det hänseendet hänvisat till olika handlingar från åren 1986, 1987, 1988 och 1990. Av detta drog kommissionen följande slutsats: ”[Sökanden] och SDL [hade] försökt begränsa importen från Nordirland, särskilt under tiden 1985—1988, med hjälp av selektiv eller diskriminerande prissättning på den irländska sockermarknaden. I denna strategi ingick beviljandet av särskilda rabatter till vissa kunder. Framför allt beviljades en särskild rabatt till vissa kunder vid gränsen till Nordirland (’gränsområdesrabatt’). Denna rabatt diskuterades öppet mellan [sökanden] och SDL och betalades av [sökanden]. Syftet med rabatten var att minska importen av billigare detaljhandelsförpackningar från Nordirland till Irland. Gränsområdesrabatten var inte knuten till sådana objektiva ekonomiska faktorer som kundernas försäljningsmängd. Rabatten användes närhelst man ansåg att prisskillnaderna mellan Nordirland och Irland var så stora att de skulle kunna leda till försäljning över gränsen” (punkt 128 i motiveringen). Av detta drog kommissionen även följande slutsats: ”Gränsområdesrabatten [utgjorde] ett missbruk i enlighet med artikel 86 av den dominerande ställning som [sökanden] och SDL har tillsammans. Den innebär att [sökanden] och SDL har tillämpat olika villkor för likvärdiga transaktioner med sina handelspartner, vilket lett till konkurrensnackdelar för de företag som inte haft rätt till rabatten. Målet med rabatten var att förhindra sockerimport från Nordirland, oavsett om importen bestod av konkurrenternas socker eller av återimporterat socker från [sökanden], och detta mål uppnåddes också, vilket innebar en begränsning av marknaden till nackdel för kunderna. Gränsområdesrabatten in[gick] därför i den strategi som [gick] ut på att dela upp marknader och utestänga konkurrenter. Rabatten var inte knuten till objektiva ekonomiska faktorer som inköpt mängd, marknadsförings- eller transportkostnader och inte heller reklam, lagring, service eller andra åligganden för den berörda kunden. Den enda grundval på vilken rabatten beviljades var detaljistens etableringsort och avgörande var framför allt om kunden var etablerad i gränsområdet till Nordirland eller ej. Denna typ av selektiv eller diskriminerande prissättning har fördömts av kommissionen och EG-domstolen i tidigare ärenden” (punkt 129 i motiveringen).