Gärningsman

Den person som utfört en gärning som enligt lag utgör ett brott.

Termen kan användas i strikt respektive vid mening. I strikt mening är endast den vars direkta handlande utgör en brottslig gärning enligt lag. I vid mening räknas även den som varit delaktig, exempelvis genom att medverka till gärningen.

Rättsfall4

RH 1996:82: Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans gängkamrater krossat bl.a. fönsterrutor på sina antagonisters föreningslokal - har bifallits enär gärningen ansågs ha utförts gemensamt och i samförstånd; detta trots att det inte kunnat utrönas vilka de övriga ynglingarna var. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
NJA 1992 s. 474: Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
RH 2004:76: Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i medgärningsmannaskap för den aktuella brottsligheten. Makarna har dock var för sig dömts för grov fridskränkning gentemot vart och ett av barnen.
RH 2004:58: Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.