Infusionslösning

Legaldefinitioner 1

Punkt 17 Förslag till avgörande i mål C-459/93

Enligt min uppfattning saknar detta resonemang bärighet av två skäl: 1) Enligt punkt III i TSRs kommentar till den allmänna bestämmelse som kommissionen har åberopat är bestämmelsen med hänsyn till innehållet i de aktuella tulltaxenumren ”i allmänhet” inte tillämplig på varor som är hänförliga till numren i avsnitt I — VI, det vill säga kapitel 1—38, i gemensamma tulltaxan. Som kommissionen mycket riktigt har påpekat har domstolen förvisso fastslagit att orden ”i allmänhet inte” inte helt utesluter att den aktuella allmänna tolkningsbestämmelsen undantagsvis kan tillämpas på ett tulltaxenummer i kapitel 1—38 i gemensamma tulltaxan, men upplysningarna i målet och kommissionens resonemang ger enligt min mening inte stöd för att anta att det föreligger faktiska omständigheter som kan sägas utgöra en sådan extraordinär situation att tolkningsbestämmelse 2 a blir tillämplig på de i målet aktuella numren i gemensamma tulltaxan. 2) Även bortsett från detta kan jag inte se hur det skulle vara möjligt att påstå att en vara som förekommer i pulverform och är avsedd för framställning av infusionslösningar kan anses besitta infusions/öswí'wg- ens huvudsakliga karaktär när den under alla förhållanden inte har lösningens mest grundläggande egenskap, nämligen att kunna användas direkt till infusion. Enligt min uppfattning kan den vara som avses i Bundesfinanzhof fråga hänföras till nummer 3003 i gemensamma tulltaxan som ett ”medikament”, inte på grund av att den är en ”icke färdigarbetad vara” som framträder som en huvudsakligen ”färdigarbetad vara” (infusionslösning), utan på grund av att den, för så vitt dess användning vid framställning av infusionslösningar hänger oupplösligt samman med dess särskilda egenskaper, i sig själv utgör ett preparat som används för medicinskt bruk för att tillföra näring på konstgjord väg.