Inom EU

Legaldefinitioner 1

Punkt 56 Förslag till avgörande i mål C-202/24

Den förmodligen viktigaste frågan för bestämmelserna i ett internationellt avtal är huruvida (några av) bestämmelserna har direkt effekt, vilket innebär att de kan åberopas av enskilda personer inför nationella domstolar (inom EU). Domstolen löste vanligtvis denna fråga genom att undersöka andemeningen, systematiken och villkoren i bestämmelserna i det internationella avtalet i fråga. När det gäller bestämmelserna om ”överlämnande” i del tre, avdelning VI, i handels- och samarbetsavtalet, kan denna fråga enligt min mening lösas genom en granskning av artikel 5.1 i detta avtal och genom att tillämpa ett e contrario-resonemang. I artikel 5.1 i handels- och samarbetsavtalet föreskrivs, med undantag för, med avseende på unionen, del tre i detta avtal, att ingenting i detta avtal eller eventuella kompletterande avtal ska tolkas som att det ger rättigheter eller medför skyldigheter för personer utöver de rättigheter och skyldigheter som skapas mellan parterna i enlighet med folkrätten, eller att detta avtal eller eventuella kompletterande avtal får åberopas direkt inom ramen för parternas inhemska rättsordningar. Med hänsyn till att del tre i handels- och samarbetsavtalet uttryckligen är undantagen finns det ingen anledning att anta att dess bestämmelser, när de väl har uppfyllt de sedvanliga kriterierna för direkt effekt, inte skulle ha direkt effekt inom EU:s rättsordning.