Interprétation conforme

Legaldefinitioner 1

Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-413/15

Om en rättighet i ett direktiv som har direkt effekt inte kan åberopas (eftersom svaranden inte är staten eller en förlängning av staten) kan den allmänna regeln beskrivas på följande sätt. Ett direktiv anger, oftast i relativt abstrakta termer, de rättigheter som ska genomföras i och utfyllas genom nationell rätt. Eftersom de rättigheter som föreskrivs i unionsrätt måste vara verksamma, kan en rättighet inte existera utan en motsvarande påföljd (ubi jus, ibi remedium). Det första steget är därför att kontrollera vad som redan föreskrivs i nationell rätt (om något) som kan utgöra ett (delvis) genomförande av direktivet och, samtidigt, att undersöka huruvida direktivet i sig har angett en påföljd som ska tillämpas enligt nationell rätt i händelse av överträdelse. Nästa steg är att undersöka vilka rättsmedel som är tillgängliga i nationell rätt i syfte att använda dessa i sådana fall som tillämpligt rättsmedel, samtidigt som den nationella processrättens autonomi iakttas genom att tillämpa de nu (klassiska) principerna om jämlikhet och effektivitet inom ramen för den övergripande skyldigheten att nationell lagstiftning ska tolkas i enlighet med unionsrätten (”interprétation conforme”). Det är bara när detta inte medför effektivt skydd för den rättighet som garanteras enligt unionsrätten, som principen om statens ansvar ska tillämpas. Statens skadeståndsansvar är således inte ett rättsmedel som ska tillämpas i första hand, utan ett som ska tillämpas som en sista utväg.