Klass 42

Legaldefinitioner 3

Punkt 23 T-225/06

Invändningsenheten fann för det tredje att ”restaurang-, bar- och pubverksamhet”, som avsågs i ansökan nr 4 (klass 42), liknade ”öl”, som omfattades av ursprungsbeteckningen bud, och att det därför fanns en risk för förväxling, eftersom de aktuella kännetecknen är identiska.

Punkt 65 T-336/03

Sökanden har därefter, beträffande de tjänster som avses i registreringsansökan och som ingår i klasserna 35, 37, 38 och 42, gjort gällande att till skillnad från vad överklagandenämnden fastslagit även dessa varor liknar sökandens varor. Tillverkarna av varor såsom ”dator[er], programmoduler och datorprogram inspelade på datamedier” tillhandahåller nämligen även sådana tjänster som avses i registreringsansökan. Mot bakgrund av ett avgörande från den tyska federala patentdomstolen anser sökanden att de egna varorna som ingår i klass 9 och telekommunikationstjänster som ingår i klass 38 liknar varandra, eftersom en betydande del av allmänheten skulle kunna få uppfattningen att tillverkarna och distributörerna av material för databehandling även tillhandahåller motsvarande telekommunikationstjänster, om det varumärke som används är detsamma. Dessutom har sökanden gjort gällande att denna synpunkt även är relevant beträffande de tjänster som ingår i klasserna 35 och 37, eftersom tjänster såsom ”[telefonsvarare]” (klass 35) och ”[t]elefoninstallationer och -reparationer” (klass 37) ibland tillhandahålls av dem som tillverkar datormaterial (datorer) och det ibland krävs programvara för att de skall fungera. Vad beträffar tjänsterna med benämningen ”[v]etenskaplig och industriell forskning, ingenjörsverksamhet, inkluderande projekteringsresurser och telekommunikationsinstallationer”, som ingår i klass 42, har sökanden gjort gällande att det föreligger ett så starkt samband mellan dem och området för datormaterial och programvara att allmänheten kan tro att tjänsterna i fråga kommer från samma tillverkare eller distributörer. Slutligen vad beträffar ”leasing av datorer och datorprogram” (klass 42), som är inbegripen i registreringsansökan, anser sökanden att överklagandenämnden gjorde fel när den fastslog att sådana tjänster skiljer sig från dennes ”dator[er]” och ”datorprogram inspelade på datamedier”.

Punkt 31 T-91/01

Vad därefter beträffar tjänster som omfattas av den kategori som benämns ”säkerhetstjänster i samband med kommunikation mellan datorer, tillgång till databaser, elektroniska betalningsprocesser, kontroll av tillgångstillstånd samt datorstödd identifiering resp. verifiëring av levande väsen baserad på ett eller flera specifika biometriska kännetecken” (klass 38) och den som benämns ”teknisk utveckling av system för kontroll av tillgångstillstånd, för kommunikation mellan datorer samt av system för datorstödd identifiering resp. verifiëring av levande väsen baserad på ett eller flera specifika biometriska kännetecken” (klass 42), påpekar förstainstansrätten att i den mån dessa tjänster består av biometrisk identifiering eller avser utveckling av system för sådan identifiering, hänför sig akronymen BioID direkt till en av deras egenskaper, som målgruppen kan beakta vid valet av sådana tjänster. Ur denna målgrupps synvinkel uppfattas således akronymen BioID även så att den skulle kunna vara allmänt förekommande i handeln för att presentera dessa tjänster.