Lagen om Högsta domstolen

Legaldefinitioner 3

Punkt 5 C-326/23

I artikel 29 i ustawa o Sądzie Najwyższym (lagen om Högsta domstolen), av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 5), i dess lydelse enligt ustawa o zmianie ustawy o Sądzie Najwyższym oraz niektórych innych ustaw (lagen om ändring av lagen om Högsta domstolen och vissa andra lagar) av den 9 juni 2022 (Dz. U. 2022, position 1259) (nedan kallad lagen om Högsta domstolen), föreskrivs följande: ”… Inom ramen för [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller dess domstolsorgans verksamhet är det inte tillåtet att ifrågasätta lagenligheten vad gäller domstolar, statens konstitutionella organ och organ som utövar tillsyn och rättsskydd. [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller något annat maktutövande organ kan varken fastställa eller bedöma lagenligheten av utnämningen av en domare eller den behörighet att fullgöra sådana rättskipande uppgifter som följer av utnämningen. Omständigheterna kring utnämningen av en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] kan inte utgöra ensam grund för att ifrågasätta ett avgörande som är fattat med denne domares deltagande eller för att ifrågasätta domarens oavhängighet och opartiskhet. Det är tillåtet att pröva huruvida en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller en biträdande domare i [den domstolen] uppfyller kraven på oavhängighet och opartiskhet, med beaktande av omständigheterna kring vederbörandes utnämning och vederbörandes uppträdande efter utnämningen, på begäran av en sådan part som avses i § 7, om det under omständigheterna i ett särskilt fall kan leda till ett åsidosättande av principen om oavhängighet eller opartiskhet som påverkar utgången i målet, med beaktande av den partens situation och målets art. En begäran om fastställelse av efterlevnad av kraven i enlighet med § 5 får lämnas in mot en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller en biträdande domare i denna domstol och som är knuten till den rättsliga sammansättning som prövar: ett överklagande: … Varje part i ett förfarande vid [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] i de fall som avses i § 6 ska ha rätt att inge en sådan begäran. … Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] ska pröva begäran bakom stängda dörrar i en sammansättning bestående av fem domare som utses genom lottning bland samtliga ledamöter i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)], efter att ha hört den domare mot vilken begäran riktas, såvida inte en utfrågning är omöjlig eller mycket svår. Domaren får lämna sina synpunkter skriftligen. Den berörda domaren är utesluten från lottningen. … Det beslut som meddelas efter det att begäran prövats av [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] får överklagas till en dömande sammansättning bestående av sju domare som utses genom lottning bland samtliga ledamöter i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)]. Den berörda domaren och de domare som deltog i det överklagade beslutet är uteslutna från lottningen.”

Punkt 10 C-619/18 (Commission v Poland)

Den 20 december 2017 undertecknade Republiken Polens president ustawa o Sądzie Najwyższym (lagen om Högsta domstolen), av den 8 december 2017 (Dz. U., 2018, position 5, nedan kallad den nya lagen om Högsta domstolen), vilken trädde i kraft den 3 april 2018. Denna lag har ändrats vid flera tillfällen, bland annat genom ustawa o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych, ustawy o Sądzie Najwyższym oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om allmänna domstolars organisation, av lagen om Högsta domstolen och av vissa andra lagar), av den 10 maj 2018 (Dz.U., 2018, position 1045, nedan kallad ändringslagen av den 10 maj 2018).

Punkt 1 C-791/19

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 andra stycket FEU genom att tillåta att innehållet i domstolsavgöranden som meddelas av domare vid allmänna domstolar kan anses utgöra disciplinära överträdelser (artikel 107 § 1 i ustawa – Prawo o ustroju sądów powszechnych (lag om organisationen av allmänna domstolar), av den 27 juli 2001 (Dz. U. nr 98, position 1070), i dess lydelse enligt de successiva ändringar som offentliggjorts i 2019 års Dziennik Ustaw Rzeczypospolitej Polskiej (position 52, 55, 60, 125, 1469 och 1495) (nedan kallad lagen om allmänna domstolar), och artikel 97 § 1 och 97 § 3 i ustawa o Sądzie Najwyższym (lagen om Högsta domstolen), av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 5), i den konsoliderade lydelse som offentliggjordes i 2019 års Dziennik Ustaw Rzeczypospolitej Polskiej (position 825) (nedan kallad den nya lagen om Högsta domstolen)), genom att underlåta att säkerställa oavhängigheten och opartiskheten hos Izba Dyscyplinarna (avdelningen för disciplinära mål) vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), med ansvar för att ompröva beslut i disciplinära förfaranden gentemot domare (artikel 3 led 5, artikel 27 och artikel 73 § 1 i den nya lagen om Högsta domstolen, jämförda med artikel 9a i ustawa o Krajowej Radzie Sądownictwa (lagen om nationella domstolsrådet) av den 12 maj 2011 (Dz. U. 2011, nr 126, position 714), i dess lydelse enligt ustawa o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om nationella domstolsrådet och vissa andra lagar) av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 3) (nedan kallad lagen om KRS)), genom att tillerkänna ordföranden vid avdelningen för disciplinära mål befogenhet att skönsmässigt utse behörig domstol i första instans i disciplinära förfaranden avseende domare vid allmänna domstolar (artiklarna 110 § 3 och 114 § 7 i lagen om allmänna domstolar), och sålunda underlåta att säkerställa att disciplinära mål prövas av en domstol som ”inrättats enligt lag”, och genom att tillerkänna justitieministern befogenhet att utse en särskild åklagare i disciplinära mål vid justitieministeriet (artikel 112b i lagen om allmänna domstolar) och sålunda underlåta att säkerställa att disciplinära mål avseende domare vid allmänna domstolar prövas inom skälig tid, genom att föreskriva att den omständigheten att ett juridiskt ombud utses och åtar sig att försvara den berörda domaren inte har suspensiv verkan för det disciplinära förfarandet (artikel 113a i denna lag) och att den disciplinära domstolen fullför förfarandet även i händelse av den berörda domarens eller ombudets laga förfall (efter delgiven kallelse) (artikel 115a § 3 i samma lag), och sålunda underlåta att säkerställa iakttagandet av rätten till försvar för de domare vid allmänna domstolar som är föremål för ett disciplinärt förfarande, och att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 267 andra och tredje styckena FEUF genom att tillåta att domstolarnas rätt att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen begränsas till följd av risken för att ett disciplinärt förfarande.