Lex rei sitae

Legaldefinitioner 3

Punkt 63 C-218/16

Artikel 31 i förordning nr 650/2012 rör inte de rättsliga villkoren för överföring av sakrätter – rättsliga villkor till vilka vindikationslegat och damnationslegat ska hänföras – utan enbart iakttagandet av sakrättens innehåll, vilket avgörs av den lag som är tillämplig på arvet (lex causae) och hur sakrätten behandlas i rättsordningen i den medlemsstat i vilken den åberopas (lex rei sitae).

Punkt 15 Förslag till avgörande i mål C-195/15

Av begäran om förhandsavgörande framgår att det emellertid råder tvivel om huruvida artikel 5.1 i förordning nr 1346/2000 ska tolkas som en lagvalsregel med innebörden att frågan huruvida det föreligger sakrättsligt skydd ska avgöras i enlighet med lagen på den ort där fastigheten är belägen (lex rei sitae), i det aktuella fallet således i enlighet med tysk lag. En oberoende tolkning av begreppet sakrättsligt skydd har ofta godtagits i doktrinen.

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-557/13

Enligt domstolens praxis belyses innebörden av denna bestämmelse av skälen 11 och 25 i förordning nr 1346/2000. Där anges att det finns ett behov av en ”särreglering” i förhållande till regeln om inledningsstatens lag när det gäller sakrättsliga frågor eftersom dessa är mycket viktiga för kreditväsendet. Sålunda konstateras det i skäl 25 att grunderna, giltigheten och omfattningen av dessa sakrätter i allmänhet bör regleras enligt lagen där egendomen finns (lex rei sitae) och inte bör beröras av att ett insolvensförfarande inleds. Således ska artikel 5.1 i förordningen uppfattas som en bestämmelse som, i form av en särreglering i förhållande till regeln om inledningsstatens lag, tillåter att man på en borgenärs eller en tredje mans sakrättsliga skydd beträffande viss egendom tillhörande gäldenären tillämpar lagen i den medlemsstat där egendomen i fråga finns (lex rei sitae). Endast sakrätter avseende egendom som tillhör gäldenären och som vid tidpunkten för inledandet av insolvensförfarandet finns inom en annan medlemsstats territorium än inledningsstaten omfattas av det skydd som föreskrivs i denna artikel. Artikel 5 i förordning nr 1346/2000 är inte en lagvalsregel, utan en ”negativ” materiell bestämmelse, vilken syftar till att garantera skyddet för sakrätter som har förvärvats innan ett insolvensförfarande inleds.