Misfeasance in public office

Legaldefinitioner 1

Punkt 7 Förslag till avgörande i mål C-46/93

I engelsk rätt är statens skadeståndsskyldighet en produkt av rättspraxis. I synnerhet har samma kränkningar (enskilda torts) som medför skadeståndsskyldighet enligt civilrättsliga regler använts, såvitt de lämpar sig för att även omfatta offentliga myndigheters handlande. För det första kan skadestånd utdömas om skadan beror på en vårdslös kränkning (tort of negligence) som har begåtts under utövande av förvaltnings-eller lagstiftningsverksamhet. Eftersom det emellertid måste vara frågan om en omsorgsplikt {duty of care) från den offentliga myndighetens sida och det i rättspraxis på detta område inte finns någon sådan skyldighet vid ren förmögenhetsskada, vilket gör det omöjligt att tilldöma skadestånd för sådan typ av skada, skulle en överträdelse av gemenskapsrätten knappast kunna ge upphov till ansvar. Begreppet omsorgsplikt och dess omfattning är för närvarande under utveckling i brittiska domstolar. För det andra kan de offentliga myndigheternas ansvar göras gällande vid överträdelse av en lagstadgad skyldighet. I ett sådant fall är emellertid möjligheten att faktiskt få skadestånd väsentligt minskad då den rådande uppfattningen är att möjligheten att utnyttja förvaltningsrättsliga medel som syftar till att säkerställa att lagen följs hindrar att det väcks en skadeståndstalan. Visserligen har det fastslagits att skadeståndsskyldighet kan föreligga vid överträdelser av gemenskapsrätten i just detta sammanhang men endast vid ”vanlig civilrättslig talan”. När överträdelsen däremot endast faller inom den offentliga rättens område, kan ansvar bara göras gällande vid maktmissbruk i offentlig tjänsteutövning (misfeasance in public office). Detta är den enda kränkning som endast omfattar offentliga myndigheter och inte också förhållanden mellan privatpersoner. Kravet på att det skall vara fråga om ett uppsåtligt, rättsstridigt handlande gör emellertid att det endast finns en ytterst liten möjlighet att få skadestånd även om skadan uppkommer genom överträdelser av gemenskapsrätten. Det är därför som Court of Appeal — vilket framhålls i beslutet om hänskjutande — i målet Bourgoin förklarade att staten varken enligt engelsk rätt eller gemenskapsrätt är skyldig att ersätta de som har lidit skada av handlande som har befunnits strida mot gemenskapsrätten, såvida inte ministern i fråga har handlat med vetskap om att den ifrågavarande handlingen var rättsstridig och med uppsåt att vålla kärandena skada. House of Lords har emellertid, till följd av domen i målet Francovich m. fl., ställt sig tveksam till om utgången i målet Bourgoin var riktig.