Begrepp
Must carry
Termen förekommer i 6 dokument i rättskällorna.
Legaldefinitioner 3
- Punkt 24 C-298/17
- Relevansen av dessa frågor förklaras av att det i det nationella målet framgår att företag som inte omfattas av artikel 31.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har ålagts sändningsplikt (must carry) enligt nationell rätt. Såsom följer av beslutet om hänskjutande skiljer sig nämligen tillämpningsområdet för den sändningsplikt (must carry) som avses i artiklarna 2–1 och 34–2 i lagen om kommunikationsfrihet från tillämningsområdet för nämnda artikel 31.1 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att i det mål som är anhängigt vid den fastställa huruvida företag som Playmédia faktiskt har ålagts sändningsplikt (must carry).
- Punkt 6 C-336/07
- Artikel 31 i kapitel IV i direktivet, med rubriken ”Slutanvändarnas intressen och rättigheter” och som avser sändningsplikten (must carry), har följande lydelse: Företag som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät som används för distribution av radio- och tv-sändningar till allmänheten, där ett betydande antal slutanvändare av sådana nät använder dem som sitt huvudsakliga medel för att ta emot radio- och tv-sändningar, får av medlemsstaterna åläggas skälig sändningsplikt (”must carry’) för överföring av vissa angivna kanaler och tjänster för radio- och televisionssändningar. Sådana skyldigheter skall endast införas när det är nödvändigt för att uppfylla klart fastställda mål som avser allmänintresset, och de skall vara proportionerliga och öppna för insyn. Skyldigheterna skall ses över regelbundet. Varken punkt 1 i denna artikel eller artikel 3.2 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektiv) skall påverka medlemsstaternas förmåga att bestämma lämplig ersättning, om sådan utgår, med avseende på åtgärder som vidtas i enlighet med denna artikel, medan de också skall garantera att det under liknande förhållanden inte förekommer någon diskriminerande behandling av företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät. Om ersättning utgår, skall medlemsstaterna säkerställa att den tillämpas på ett proportionellt och öppet sätt.”
- Punkt 28 Förslag till avgörande i mål C-298/17
- En sådan sändningsplikt medför nödvändigtvis en skyldighet för de berörda tv-programföretagen att godta att de sändningspliktiga företagen sänder deras program. Härvidlag ska det noteras att denna skyldighet för tv-programföretagen (”must offer”) numera, särskilt när det gäller internet, ofta väger betydligt tyngre än själva sändningsplikten (”must carry”). Såvitt avser internet saknas i själva verket den begränsade överföringskapacitet som utgjorde huvudskälet till att sändningsplikten en gång infördes. I den hårda konkurrensen på internet är företagen på jakt efter attraktivt innehåll som kan locka trafik till deras internetplatser och därigenom öka deras reklamintäkter. Detta betyder att det är mycket fördelaktigt för dem att omfattas av sändningsplikt – eller snarare, som Playmédia för övrigt uttryckte saken i sitt yttrande, att åtnjuta sändningsplikt på samma sätt som de åtnjuter fördelarna med den ”must offer”-skyldighet som åligger tv-programföretagen.