Nu artikel 101 FEUF

Legaldefinitioner 10

Punkt 5 Förslag till avgörande i mål C-17/10

Den unionsrättsliga ramen i detta mål utgörs utöver 2003 års anslutningsakt av dels artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF), artikel 53 EES och artiklarna 49 och 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, dels förordning nr 1/2003. Det kan dessutom hänvisas till kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (tillkännagivandet om nätverket).

Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-199/11

Den hänskjutande domstolen önskar klarhet i avseenden som kan sammanfattas på följande vis: Om kommissionen fattar ett beslut där den slår fast att det har förelegat en överenskommelse som strider mot artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF), är detta beslut bindande för alla myndigheter, även de nationella. Om kommissionen därefter väcker talan vid en nationell domstol om ersättning för den skada som unionen har lidit till följd av det aktuella konkurrensbegränsande förfarandet, finns det skäl att fråga sig huruvida processen är förenlig med rätten för var och en att dömas av en opartisk domstol. Om den behöriga domstolen, i det här fallet Rechtbank van koophandel te Brussel, ska pröva huruvida det föreligger en skada på grund av en överträdelse vars fastställande en av parterna praktiskt taget ålägger Rechtbank, förefaller den därmed förknippade begränsningen av domstolens utrymme för skönsmässig bedömning utgöra en omotiverad inskränkning av dess oberoende.

Punkt 46 Förslag till avgörande i mål C-199/11

I domen i målet Masterfoods och HB fick domstolen möjlighet att klargöra räckvidden av beslut som kommissionen fattat med stöd av artikel 81.1 EG (artikel 101.1 FEUF). Innehållet i denna dom låg senare till grund för artikel 16 i förordning nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna. I korthet anges i domen och i ovannämnda artikel att inga nationella myndigheter eller domstolar får fatta beslut som står i strid med beslut av kommissionen som fattats med stöd av artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF). Med andra ord är beslut av kommissionen som fattats med stöd av dessa bestämmelser bindande för de nationella domstolarna.

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-226/11

Är Europeiska kommissionens tillkännagivanden på konkurrensrättens område bindande för de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna? Detta är kärnan i den fråga som domstolen har att pröva i förevarande mål om förhandsavgörande. Frågan uppkommer mot bakgrund av det tillkännagivande om avtal av mindre betydelse (ibland också kallade de minimis-avtal) i vilket kommissionen förklarade under vilka omständigheter dessa leder till en märkbar begränsning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF).

Punkt 11 Förslag till avgörande i mål C-226/11

I den franska lagstiftningen är först och främst artikel L 420-1 i handelslagen (code de commerce) relevant. I denna föreskrivs huvudsakligen samma förbud mot karteller som på unionsnivå i artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF).

Punkt 24 Förslag till avgörande i mål C-557/12

Principen om att var och en har rätt att begära ersättning för skada som vederbörande åsamkats, när det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelse av konkurrensreglerna följer av unionsrätten, närmare bestämt av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan i artikel 81 EG och artikel 85 E(E)G-fördraget (nu artikel 101 FEUF). Principerna om att företag är civilrättsligt ansvariga för sina överträdelser av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan och om att medlemsstaterna är ansvariga för sina överträdelser av unionsrätten är båda, trots de begreppsmässiga skillnader som annars kan föreligga mellan dessa instrument, direkt förankrade i unionsrätten.

Punkt 25 Förslag till avgörande i mål C-557/12

Att det särskilt vad gäller kartelldeltagarnas skadeståndsskyldighet rör sig om en genuin unionsrättslig princip kan, såsom den italienska regeringen med rätta har anfört, inte minst härledas ur det aktuella kartellförbudets rättsliga karaktär och betydelse. Förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan gäller direkt mellan enskilda, det medför enligt primärrätten skyldigheter för de företag som är verksamma på den inre marknaden och kan göras gällande av var och en. Den fulla ändamålsenliga verkan av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan – effet utile – skulle undergrävas om inte var och en kan begära ersättning för en skada som vederbörande åsamkats genom företags överträdelser av artikel 81 EG och 85 E(E)G-fördraget (nu artikel 101 FEUF).

Punkt 53 Förslag till avgörande i mål C-557/12

För det andra ska det prövas om ersättning för de skador som uppkommit genom paraplypriseffekter är förenliga med målsättningen med artikel 81 EG och artikel 85 E(E)G-fördraget (nu artikel 101 FEUF).

Punkt 82 Förslag till avgörande i mål C-557/12

Sammantaget ska det följaktligen utgås från att ersättningen för den skada som orsakats genom paraplypriseffekter är förenlig med målsättningen i artiklarna 81 EG och artikel 85 E(E)G-fördraget (nu artikel 101 FEUF).

Punkt 83 Förslag till avgörande i mål C-557/12

Den skada som orsakats genom paraplypriseffekterna kan således inte allmänt anses vara oförutsebar för deltagarna i en kartell och ersättningen för denna är förenlig med målsättningen i artiklarna 81 EG och artikel 85 E(E)G-fördraget (nu artikel 101 FEUF). Det strider inte mot den ändamålsenliga verkan av konkurrensreglerna att kategoriskt utesluta ersättning för sådana skador inom ramen för den nationella civilrätten.