Numera Republiken Kongo

Legaldefinitioner 1

Punkt 87 T-276/04

Sökanden har hävdat att det är diskriminerande att böterna ”nästan uteslutande” påförts sökanden. Compagnie maritime du Congo (nedan kallat CMDC), tidigare Compagnie maritime zaïroise (nedan kallat CMZ), som med tillämpning av fraktfördelningssystemet enligt artikel 3 e i förordning nr 4056/86 dragit störst fördel av missbruket på grund av att största delen av intäkterna gått till detta bolag, borde också ha ålagts böter. För övrigt utgör varken omständigheterna att Cewals ordförande och generalsekreterare ingick i ledningen för sökanden och att Cewal hade sitt huvudkontor i samma byggnad som sökanden eller förfarandena som påstods underbygga påståendet om sökandens dominerande ställning, som anförts i det angripna beslutet, övertygande skäl. Cewal utgjorde nämligen en juridisk person som var skild från sina medlemmar och där samtliga beslut fattades enhälligt eller med en majoritet av två tredjedelar av medlemmarnas röster. Skälen till sökandens övertagande av kontrollen över Dafra-Lines och Deutsche Afrika Linien-Woermann Linie är inte heller övertygande. Tidpunkten för förvärven sammanfaller inte med den period under vilken det påstådda missbruket pågick. Försäljningen eller överföringen av CMZ:s rättigheter till sökanden eller Cewal utgjorde endast korttidsavtal mellan sökanden och CMZ. Under den tid avtalen varade fortsatte sökanden att till fullo verka som rederi. CMZ återgick till att använda sina egna fartyg år 1993. Detta förfarande pågick för övrigt efter det att det påstådda missbruket upphört. CMZ bedrev regelbunden linjetrafik under den tid som missbruket ska ha pågått. Slutligen var CMDC den enda av Cewals medlemmar som fortfarande var verksam på sträckan Europa–Zaire (numera Republiken Kongo). Kommissionens uppfattning att sökanden hade det största inflytandet inom Cewal och att dess agerande hade en synnerligen stor inverkan på marknaden strider vidare mot kommissionens praxis och teorin om den kollektiva dominerande ställningen. Slutligen befann sig inte CMDC, vid tidpunkten då det angripna beslutet antogs, i en sådan svår ekonomisk situation att det fanns skäl för kommissionen att inte ålägga det några böter i beslut 93/82. Sökanden å sin sida befann sig däremot i en sådan situation.