Ovan punkt 55

Legaldefinitioner 1

Punkt 193 T-371/94

Som svar på kommissionens påstående att det av konfidentialitetsskäl inte var möjligt att ange vilka andra tillgångar Air France avsåg att avyttra, har sökandena påstått att kommissionen, som villkor för att tillåta koncentrationer i enlighet med förordning nr 4064/89 (ovan punkt 55), vanligen använder detta tillvägagångssätt då den fordrar att ett företag skall sälja tillgångar. Kommissionen skulle således ha fordrat att de tillgångar såldes som i detalj uppräknas i dess beslut 91/403/EEG av den 29 maj 1991 om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden (ärende IV/M043 — Magneti Marelli/CEAc, EGT L 222, s. 38) och i dess beslut 92/553/EEG av den 22 juli 1992 om ett förfarande enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (ärende IV/M.190 — Nestlé/Perrier, EGT L 356, s. 1). Även om Air Frances icke väsentliga tillgångar inte hade kunnat säljas innan stödet beviljades, hade kommissionen kunnat kräva att tillgångarna skulle ställas under en förvaltares kontroll, exempelvis en investeringsbank, som hade kunnat genomföra försäljningen. Sökandena har i exemplifierande syfte hänvisat till ärendet Crédit Lyonnais (EGT C 121, 1995, s. 4) där det skapades en ny struktur, ett försäljningskonsortium, helägt dotterbolag till Crédit Lyonnais, som skulle förvärva de av Crédit Lyonnais tillgångar som var avsedda att överlåtas eller likvideras. I förevarande fall hade Air Frances andel i Sabena också kunnat överföras till en bank som hade kunnat förskottera betalningen i avvaktan på försäljning till tredje man.