Rambeslutet

Legaldefinitioner 3

1 kap. 1 § 1 st Lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen

Genom denna lag genomförs rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet).

Normkedja: Lag — Lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen

1. 1 kap. 1 § 1 st Lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen definierar
2. 2 kap. 6 § 1 st Förordning om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen nämner samt 2 kap. 7 § 2 st, 2 kap. 8 § 2 st, 2 kap. 14 § 2 st, 3 kap. 5 § 3 st, 4 kap. 2 § 1 st

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-440/05

Kommissionen har genom sin ansökan, som ingetts med stöd av artikel 35.6 EU, yrkat att domstolen skall ogiltigförklara rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005 om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg (rambeslutet), av det skälet att rambeslutets bestämmelser, vilka syftade till tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning, stred mot artikel 47 EU eftersom de hade antagits med stöd av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen i stället för med stöd av EG-fördraget.

Punkt 36 Förslag till avgörande i mål C-60/12

Det kan vara lockande att anse att, eftersom ”beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser” i sig självt inte är lika klandervärt som terrorism eller mord, en person som har ådömts böter för förstnämnda beteende har mindre behov för den fulla samling skydd som står till buds enligt straffrättsliga regler än en person som har ådömts straff på grund av terrorism eller mord. Ett sådant betraktelsesätt bör dock undvikas. Rambeslutet anger, med mycket likartade formuleringar i artikel 1 a, att skyddet att ha haft en ”domstol i den utfärdande staten med avseende på en brottslig gärning” eller ”en domstol med särskild behörighet i brottmål” är en förutsättning för verkställighet. Min utgångspunkt är att de två formuleringarna i praktiken är likvärdiga och att det inte kan finnas betydande skillnader i standarden på skyddet enligt ett och samma rättsinstrument (rambeslutet), beroende på om den uppräknade överträdelsen som gett upphov till beslutet om böter anses vara mer eller mindre allvarligt. Såsom det har angetts i Stockholmsprogrammet: ”Det är av största betydelse att brottsbekämpningsåtgärderna, å ena sidan, och åtgärderna för att slå vakt om den enskildes rättigheter, rättsstatsprincipen och internationella skyddsregler, å andra sidan, är förenliga, går i samma riktning och ömsesidigt förstärker varandra.”