Ratione materiae

Legaldefinitioner 13

Punkt 34 C-156/15

Angående den hänskjutande domstolens fråga huruvida det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2002/47 (ratione materiae), mot bakgrund av det sammanhang i vilket detta direktiv antogs, ska begränsas till endast sådana medel som sätts in på konton som används inom de system för överföring av betalningar och värdepapper som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 98/26, konstaterar domstolen att en sådan begränsning inte har något stöd i ordalydelsen i direktiv 2002/47. Även om det förvisso är korrekt att, såsom framgår av skäl 1 och 4 i direktivet, detta direktiv antogs i ett sammanhang som bestod av bland annat direktiv 98/26, och att unionslagstiftaren ansåg att gemensamma bestämmelser för säkerheter som ställs inom de system för överföring av betalningar och värdepapper som avses i sistnämnda direktiv skulle vara till fördel, är det dock så, såsom även påpekas i skäl 4 i direktivet, att direktiv 2002/47 i lika hög grad har kompletterat befintliga rättsakter genom att det tar upp ytterligare frågor och går utöver dem. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 31 i sitt förslag till avgörande bekräftar även förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om finansiella säkerhetsordningar (EGT C 180 E, 2001, s. 312) att direktiv 2002/47 antogs i syfte att gå utöver tillämpningsområdet för direktiv 98/26.

Punkt 6 Förslag till avgörande i mål C-131/12

De tolkningsfrågor som har hänskjutits till domstolen kan delas in i tre grupper. Den första gruppen avser de unionsrättsliga dataskyddsreglernas territoriella tillämpningsområde. Den andra gruppen gäller sökmotorleverantörernas rättsliga ställning mot bakgrund av direktivet, särskilt med avseende på dess materiella tillämpningsområde (ratione materiae). Den tredje gruppen gäller, slutligen, den så kallade rätten att bli glömd och huruvida registrerade kan begära att det inte längre ska vara möjligt att få tillgång till alla eller några av de sökresultat som avser dem via sökmotorn. Dessa frågor, vilka också ger upphov till viktiga frågeställningar om skyddet för grundläggande rättigheter, är nya för domstolen.

Punkt 94 Förslag till avgörande i mål C-180/98

Enligt fonden och den nederländska regeringen omfattas inte specialistläkarnas beslut att inrätta ett system för yrkespensioner och att begära hos den behöriga ministeriet att besluta att anslutning till pensionssystemet skall vara obligatoriskt av det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae). för artikel 85.1. Enligt deras uppfattning kan det resonemang domstolen använde i domen i målet Albany angående kollektivavtal om branschvisa pensionssystem tillämpas på förutsättningarna i detta mål. I punkt 64 i domen i det målet fastslog domstolen att avtalet i fråga på grund av dess art och syfte inte omfattades av artikel 85.1 i EG-fördraget. Kommissionen har, för det fall att domstolen inte skulle instämma i dess huvudsakliga resonemang, föreslagit en liknande lösning, nämligen att specialistläkare som sluter sig samman beträffande tilläggspensioner skall anses vara konsu-. menter och inte företag.

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-215/17

Enligt min utgångspunkt är den det av ett ganska enkelt skäl: det förefaller inte som om direktiv 2003/98, med hänsyn till direktivets materiella tillämpningsområde (ratione materiae), har som syfte att tillämpas på situationen i målet vid den nationella domstolen över huvud taget. Härtill kommer emellertid att frågan om direktivets tillämplighet med avseende på person (ratione personae) ska bedömas och den frågan borde kanske till och med bedömas före frågan om direktivets materiella tillämpningsområde (ratione materiae) (1).

Punkt 44 Förslag till avgörande i mål C-234/18

Det åligger den hänskjutande domstolen att kontrollera de relevanta datumen, men jag anser att fristen för att införliva direktiv 2014/42 löpte ut den 4 oktober 2016. Är detta direktiv relevant för den tidsmässiga tillämpligheten (ratione temporis) i detta förfarande? Även om direktivet inte är materiellt tillämpligt (ratione materiae), är denna fråga viktig eftersom direktivet ersätter vissa bestämmelser i rambeslutet.

Punkt 33 Förslag till avgörande i mål C-512/12

Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att avge ett separat svar på den andra tolkningsfrågan. Anledningen till det är att jag har kommit fram till att artikel 4.2 i direktiv 2002/98 endast är tillämplig på verksamheter som omfattas av direktivets materiella tillämpningsområde (ratione materiae), och i detta ingår inte kommersialisering av industriellt framställd plasma.

Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-535/15

Som konstaterades ovan finns det utöver artikel 5 även andra bestämmelser i Reach-förordningen i vilka det hänvisas till ämnen som släpps ut ”på marknaden” och inte ”på den inre marknaden”, och jag medger att denna inkonsekvens är olycklig. Definitionen av ”utsläppande på marknaden” i artikel 3.12 innehåller dessutom inte någon uttrycklig hänvisning till den inre marknaden. Om Reach-förordningen emellertid betraktas ur ett brett perspektiv framgår det att när uttrycket ”släppas ut på marknaden”, eller andra tempusvarianter av detta uttryck, används begränsas det vanligtvis av sammanhanget till unionens ”inre” marknad. Export av kemikalier som inte registrerades vid import utesluts därmed från det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae).

Punkt 110 Förslag till avgörande i mål C-641/18

I de skriftliga källorna till immunitetsrätten anges sällan hur immunitet mot domstolsprövning ska avgränsas i materiellt hänseende (ratione materiae). Även i de fall sådana källor föreligger, framträder vid en bedömning av dessa källor att immunitet mot domstolsprövning inte behandlas enhetligt när det gäller enheter som rättsligt är skilda från staten.

Punkt 124 Förslag till avgörande i mål C-748/19

Samtidigt faller de förevarande målen även inom den andra kategorin, eftersom den hänskjutande domstolen stödjer sig på bestämmelserna i direktiv 2016/343, en unionsrättsakt som fastställer regler av processuell karaktär som förefaller vara tillämplig i de nationella målen, såväl med avseende på person (ratione personae) som materiellt (ratione materiae).

Punkt 58 T-24/07

Även om det antas att artikel 23 i förordning nr 1/2003 kan anses vara en handläggningsregel, är dess tillämpning rättsstridig, eftersom det redan från början är uteslutet att tillämpa förordning nr 1/2003 för att vidta sanktionsåtgärder mot överträdelser av artikel 65 KS, på grund av dess materiella tillämpningsområde (ratione materiae).

Punkt 51 T-25/04

Avseende sökandeföretagets argument att kommissionen borde ha agerat med stöd av artikel 226 EG, har institutionen anfört att om EG-fördraget kan tillämpas för att säkerställa iakttagandet av villkoren för stöd som beviljades medan EKSG-fördraget var i kraft, kan tillämpligheten av artikel 88 EG, som är den bestämmelse som är materiellt tillämplig (ratione materiae), inte ifrågasättas.

Punkt 39 T-509/09

Att reglerna i de ifrågavarande direktiven följs förefaller således vara en förutsättning för att medlemsstaternas utgifter ska berättiga till bidrag från unionen. Till följd härav anser tribunalen att innebörden av beslut 2001/431, och bland annat artikel 17.2 däri, är att medfinansiering av unionen förutsätter att dessa direktiv är materiellt tillämpliga (ratione materiae). En sådan tolkning av beslut 2001/431 bekräftas av punkt 4 i del A i bilaga II, vilken har återgetts i punkt 12 ovan, vari preciseras vilka upplysningar som är nödvändiga att ge in till kommissionen för att denna ska kunna kontrollera huruvida unionens regler för offentlig upphandling har följts, utan att det däri lämnas någon öppning för att dessa regler inte skulle vara materiellt tillämpliga (ratione materiae).

Punkt 84 T-635/22

Av det ovan anförda följer att de aktuella skyldigheterna inte ska betraktas som restriktiva åtgärder, utan som åtgärder som kan garantera genomförandet av de restriktiva åtgärder som är tillämpas på sökandena. Således har rådet, med beaktande av denna bakgrund och målet att garantera dessa åtgärders effektivitet, inte åsidosatt varken omfattningen av sin befogenhet i materiellt hänseende (ratione materiae), proportionalitetsprincipen eller rättssäkerhetsprincipen genom att anta de angripna bestämmelserna.