Ratione personae

Legaldefinitioner 13

Punkt 38 C-127/04

En nationell domstol skall vid sin prövning av villkoren för att sätta en person i en annan persons ställe i en specifik tvist iaktta den personkrets på vilken direktivet är tillämpligt (ratione personae), sådan den fastställs i artikel 3 däri.

Punkt 28 C-156/15

Det kan härvidlag konstateras att den säkerhet som är aktuell i det nationella målet faller inom direktivets tillämpningsområde vad gäller den personkrets på vilken direktivet är tillämpligt (ratione personae), såsom denna anges i artikel 1.2 i direktivet.

Punkt 216 C-402/05 (Kadi v Council and Commission)

Det föreskrivs inte någon uttrycklig eller underförstådd behörighet i artiklarna 60 EG och 301 EG att införa sådana åtgärder som dem som avses i den omtvistade förordningen, vilka riktar sig till adressater som inte har något samband med den styrande regimen i ett tredjeland. Denna avsaknad av behörighet, vilken följer av begränsningen av den personkrets på vilken de ovannämnda bestämmelserna är tillämpliga (ratione personae), kunde således kompletteras genom att artikel 308 EG användes som rättslig grund för den omtvistade förordningen, utöver de två förstnämnda artiklarna. De två förstnämnda bestämmelserna utgör grunden för den omtvistade förordningens materiella tillämpningsområde. Detta förutsätter emellertid att de övriga förutsättningarna för att artikel 308 EG ska vara tillämplig är uppfyllda.

Punkt 40 C-54/20

För att fastställa unionsdomstolarnas behörighet när talan har väckts med stöd av artikel 270 FEUF ska, förutom ordalydelsen i denna artikel, bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna beaktas, eftersom det hänvisas till dessa i nyssnämnda artikel 270 FEUF, varvid hänsyn särskilt ska tas till artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, som genomför artikel 270 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2015, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen, C‑417/14 RX-II, EU:C:2015:588, punkt 30). I dessa bestämmelser definieras unionsdomstolarnas behörighet både vad gäller materiell behörighet (ratione materiae) och behörighet med avseende på person (ratione personae).

Punkt 25 C-70/22

Syftet med direktiv 2000/31 är nämligen, enligt dess artikel 1, att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster ”mellan medlemsstaterna”. Detta förutsätter således, för att direktivet ska vara tillämpligt med avseende på person (ratione personae), att de aktuella tjänsterna tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat, såsom det erinras om i artikel 3.1 i direktivet.

Punkt 125 F-116/14

Vad beträffar den verkställande direktörens behörighet med avseende på person (ratione personae) att anta beslutet av den 30 juni 2011, ska det konstateras att detta beslut kan höra till kategorin ”interna administrativa instruktioner”, vars antagande omfattas av den verkställande direktörens behörighet enligt artikel 53.3 i förordning nr 1094/2010. Invändningen om att beslutet av den 30 juni 2011 är rättsstridigt ska följaktligen ogillas i den mån som den syftar på ett fel till följd av bristande behörighet med avseende på person (ratione personae).

Punkt 69 Förslag till avgörande i mål C-254/11

Det ska emellertid understrykas, med förbehåll för situationen för ”personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen” eller liknande rättigheter, i den mening som avses i artikel 3.4 i förordning nr 1931/2006, att artikel 45.1 i stadgan, i vilken föreskrivs en rätt för varje unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, inte är tillämplig på den personkrets som är aktuell i målet vid den hänskjutande domstolen (ratione personae). Inte heller artikel 45.2 i stadgan är tillämplig, i vilken det föreskrivs en möjlighet att medge tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom en medlemsstats territorium en sådan rätt.

Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-266/22

Såsom kommer att visas nedan ger den materiella tillämpningen (ratione materiae) och den tidsmässiga tillämpningen (ratione temporis) av direktivet visserligen upphov till vissa frågor som det i slutändan ankommer på den nationella domstolen att avgöra, men så är inte fallet när det gäller den personliga tillämpningen (ratione personae), i den mån artikel 25 i nämnda direktiv innebär att ekonomiska aktörer från tredjeländer som inte har undertecknat de avtal som avses i den bestämmelsen inte åtnjuter de rättigheter som föreskrivs i direktivet och därför inte på ett giltigt sätt kan åberopa ett åsidosättande av principerna om likabehandling, icke-diskriminering, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar som föreskrivs i unionsrätten.

Punkt 42 Förslag till avgörande i mål C-31/09

Eftersom artikel 1 D är formulerad i allmänna ordalag, är det möjligt att tillämpa den på varje situation i vilken ”andra Förenta Nationernas organ eller institutioner” tillhandahåller ”beskydd eller bistånd” åt personer som annars skulle ingå i den personkrets på vilken 1951 års konvention är tillämplig (ratione personae). FN hade förvisso kort dessförinnan börjat tillhandahålla särskilt bistånd i samband med Koreakriget. Det framgår dock klart av förarbetena att Förenta Nationernas konferens för sändebud om flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning i högsta grad hade Palestinaproblemet i tankarna när den utformade artikel 1 D.

Punkt 21 Förslag till avgörande i mål C-463/04

Den andra frågan gäller huruvida ett offentligt organ ingår i den personkrets på vilken artikel 56 EG är tillämplig (ratione personae), när dess handlingar, oavsett deras juridiska form, är av privat karaktär och således inte utförs vid myndighetsutövning. För att formulera frågan mer allmänt: är medlemsstaterna skyldiga att iaktta fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital när de inte utövar myndighetsutövning?

Punkt 50 Förslag till avgörande i mål C-620/19

Jag anser därför att domen i målet Nolan snarare ska förstås som ett mål i vilket EU-domstolen har förklarat sig obehörig på grund av att den unionsbestämmelse vars tolkning begärts hade ”använts” av den nationella lagstiftaren i ett sammanhang som ligger alltför långt ifrån det ursprungliga sammanhanget. Unionsbestämmelsen var inte tillämplig på den aktuella situationen med avseende på person (ratione personae), och dessutom varierade i avsevärd utsträckning det rättsliga sammanhang i vilket den nationella bestämmelsen ingick.

Punkt 26 Förslag till avgörande i mål C-652/22

Nationella nämnden för tillsyn av offentlig upphandling och den kroatiska regeringen tycks ha föreslagit alla ekonomiska aktörer, oavsett i vilket land de är etablerade, ingår i den personkrets på vilket direktiv 2014/25 är tillämpligt (ratione personae). Den österrikiska regeringen har gjort gällande att direktiv 2014/25 visserligen i princip inte är tillämplig på ekonomiska aktörer från tredjeländer som inte omfattas, men att sådana aktörer kan åberopa detta direktiv om en upphandlande myndighet har låtit dem delta i ett offentligt upphandlingsförfarande.

Punkt 70 T-128/17

Innan parternas argument prövas vill tribunalen erinra om vad de nya bestämmelserna i artikel 77 i tjänsteföreskrifterna har för tidsmässigt tillämpningsområde (ratione temporis) och vilken personkrets som de är tillämpliga på (ratione personae), bland annat mot bakgrund av övergångsbestämmelserna i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.