Restitutio in integrum

Legaldefinitioner 3

Punkt 77 Förslag till avgörande i mål C-221/22

Sammanfattningsvis måste man ta hänsyn till följande fyra faktorer vad gäller det belopp som en EU-institution enligt lag är skyldig att återbetala till ett företag, om det företaget visar sig ha gjort en felaktig betalning till institutionen i fråga: Att säkerställa att den summa som företaget återfår motsvarar exakt samma värde i pengar som det belopp som företaget betalade för mycket (restitutio in integrum), i enlighet med artikel 266, första stycket FEUF; Att betala ersättning till företaget för förluster som det lidit till följd av att företaget inte kunde förfoga över sina pengar, i enlighet med artikel 266, andra stycket FEUF jämförd med artikel 340, andra stycket FEUF; Att överlämna varje obehörig vinst som en EU-institution kan ha gjort, i enlighet med artikel 90.4 i delegerad förordning nr 1268/2012; Så fort dessa summor är fastställda måste EU-institutionen återbetala dem utan dröjsmål för att undvika att försumma sina skyldigheter i enlighet artikel 266, första stycket FEUF.

Punkt 72 T-305/19

Den omständigheten att överklagandeavgiften inte har betalats inom den föreskrivna fristen kan däremot inte rättas till i den mening som avses i artikel 23.1 c i delegerad förordning 2018/625. Enligt artikel 23.3 i samma förordning ska överklagandet inte anses ha lämnats in om överklagandeavgiften har betalats efter det att den föreskrivna fristen har löpt ut. Det finns i sådana fall inte någon annan möjlighet till rättelse än återställande av försutten tid (restitutio in integrum), som omfattas av de särskilda bestämmelserna i artikel 104 i förordning 2017/1001.

Punkt 51 T-373/03

Harmoniseringsbyrån har slutligen påpekat att sökanden inte har ansökt om återställande av försutten tid (restitutio in integrum).