Rättspraxis avseende artikel 215

Legaldefinitioner 1

Punkt 10 Förslag till avgörande i mål C-46/93

För det första är det således nödvändigt att fastställa om skadeståndsskyldigheten skall begränsas till det fall — redan bedömt i domen i målet Francovich m. fl. — av underlåtenhet att införliva ett direktiv vars bestämmelser, låt vara att de i vissa avseenden är tillräckligt tydliga, inte kan åberopas direkt av enskilda för att få den förmån som de har rätt till enligt direktivet, eller om skadeståndsskyldigheten skall utsträckas till att omfatta fall som det förevarande, där den skada som enskilda har lidit har uppkommit genom att en nationell lag har tillämpats som strider mot gemenskapsrättsliga bestämmelser, vilka enskilda kan åberopa direkt vid de nationella domstolarna. I detta avseende anser jag det vara lämpligt att utgå från de tidigare fastslagna förutsättningarna för en medlemsstats skadeståndsskyldighet vid överträdelser av gemenskapsrätten, för att på detta sätt till en del beskriva grundvalen för ansvaret enligt gemenskapsrätten. Jag anser det dessutom vara värdefullt att uppehålla mig vid påståendet att staten, såsom lagstiftare, inte kan ha något ansvar, vilket har framförts (låt vara med viss försiktighet) i detta förfarande för att på en abstrakt och principiell nivå förneka att staten är ansvarig i sådana fall som det här är fråga om. För det andra är det nödvändigt att fastställa om det är de förutsättningar för ansvar som anges i de respektive nationella rättsordningarna som skall gälla — låt vara med de välkända begränsningar som vid flera tillfällen har fastställts i domstolens rättspraxis — eller om de i stället skall fastställas genom själva gemenskapsrätten, i varje fall beträffande de materiella förutsättningar som är tillräckliga för att det av staten skall kunna krävas att den, när den åsidosätter sina skyldigheter, utger ersättning för därigenom vållad skada. Om det är det senare fallet som skall gälla, bör det uppenbarligen klargöras om varje överträdelse som vållar den enskilde skada är tillräcklig eller om någon ytterligare omständighet måste föreligga, vilket de flesta av medlemsstaterna har hävdat i detta mål. Vidare bör det klargöras — om det skulle anses att det krävs en ytterligare omständighet och att denna utgörs av att culpa föreligger — om det även är nödvändigt att andra förutsättningar är uppfyllda, exempelvis de som domstolen har fastställt beträffande utomobligatoriskt ansvar för gemenskapsinstitutionerna (rättspraxis avseende artikel 215). Vad beträffar orsakssambandet måste det dessutom fastställas om det har någon betydelse att den åsidosatta gemenskapsbestämmelscn är sådan att den gör det möjligt för den enskilde att direkt ta tillvara sina rättigheter och därigenom undanröja den faktiska rättsstridigheten. Vidare måste under alla omständigheter fastställas vid vilken tidpunkt skadcståndsskyldigheten uppkommer. Slutligen blir det nödvändigt att analysera dels de processuella förutsättningarna för rätten till skadestånd, dels kriterierna för att bestämma skadans omfattning.