Settlement

Legaldefinitioner 1

Punkt 50 Förslag till avgörande i mål C-356/98

Låt mig återgå till förevarande mål. I detta fall har Förenade kungariket gett en klar och övertygande motivering av de bestämmelser som har antagits för att omfatta de situationer som avses i artikel 255 respektive artikel 287 i Immigration Rules. Utan att utgöra diskriminering (även om man kan anse att det är fråga om indirekt diskriminering) på grund av nationalitet, är det tydligt att den längre tid av föregående bosättning som avses i artikel 255 härrör från den omständigheten att, när det är fråga om rätt att uppehålla sig, fallet med en migrerande arbetstagare måste, såsom det har gjorts, värderas och bedömas annorlunda än fallet med en person som ”befinner sig och har sin hemvist” i Förenade kungariket. Enligt den brittiska regeringen har en utländsk medborgare som är ”bosatt” i Förenade kungariket i huvudsak, till skillnad från en migrerande arbetstagare från gemenskapen som har en vanlig rätt till bosättning i den mening som avses i EEA Order (och i direktivet), skapat en fast anknytning till värdlandet efter att normalt ha tillbringat fyra år i följd där. Med desto större anledning åtnjuter en brittisk medborgare, i denna egenskap, en rätt till varaktig och ovillkorlig bosättning i sitt eget land. För övrigt har även en migrerande arbetstagare från gemenskapen, som enligt nationell lagstiftning skapat en varaktig anknytning till Förenade kungariket, en möjlighet att ansöka om och erhålla ”bosättning” (settlement). Enligt artikel 255 i Immigration Rules antas faktiskt en person som stannar i landet under fyra år vara rotad där. Av detta förstår man att, beträffande ansökan om permanent uppehållstillstånd, den period av föregående bosättning som krävs har kortats ned för personer som ansöker om uppehållstillstånd för obegränsad tid i avsikt att förena sig med sin make som redan är en person som är ”bosatt”. Man har däremot inte ansett — och detta beslut förefaller inte oförnuftigt — att den migrerande arbetstagaren, endast tolv månader efter det att han kommit in i Förenade kungariket, har rotat sig i värdlandet i en sådan grad att det är berättigat med samma behandling för makan som vill förena sig med honom som gäller för en make till en person som redan är bosatt i landet. Det är lämpligt att erinra om att det även i gemenskapens rättsordning för rätten att varaktigt uppehålla sig uppställs ett krav på att tillräcklig integration skall ha skett i värdlandet, vilket inte antas ha skett förrän efter fullgörande av en lämplig period av oavbruten bosättning, ibland åtföljd av ytterligare krav.