Sidan 101 i rapporten

Legaldefinitioner 1

Punkt 68 T-150/20

För den återstående delen av marken var det således möjligt att beräkna de exakta andelarna naturlig gräsmark, skogar, bostadsmark, jordbruksbyggnader, våtmark eller övrig mark och utvärdera dem mot bakgrund av uppgifterna i rapporten från Uus Maa om utvecklingen av arrendemarknaden i landskapet Tartumaa. Kommissionen borde således ha beaktat den omständighet som anges på sidan 101 i rapporten, att ingen arrendeavgift togs ut för ”övrig mark” bestående av torvmark, poldermark och strandängar under perioden 2000–2004 och perioden 2005–2009 och att det var först under perioden 2010–2014 som en arrendemarknad uppstod för denna övriga mark, för vilken arrendepriset var avsevärt lägre än för åkermark, eftersom det låg på omkring 10 euro/ha. Kommissionen borde även ha beaktat att år 2013 var, som det anges på sidan 102 i nämnda rapport, vilket styrker uppgifterna från den estniska statistikbyrån, ”priserna för brukbar åkermark i allmänhet högre än priserna för permanent gräsmark”. Med hänsyn till den detaljerade beskrivningen i rapporten av marken i fråga kunde kommissionen dessutom ha beaktat att under perioden 2005–2009 var arrendepriserna lägre för små skiften (sidan 101 i rapporten).