Skäl 149

Legaldefinitioner 1

Punkt 58 T-191/98

I det omtvistade beslutet anges att TACA har infört ett antal ”bindande riktlinjer” i artikel 14.2 om innehållet i serviceavtal och de förhållanden under vilka de får ingås (skäl 149). De relevanta begränsningarna avser följande frågor: Varaktighet: enligt artikel 14.2 a i TACA fick serviceavtalens varaktighet inte överstiga ett kalenderår. Denna löptid ökades först till två år och sedan till tre år (skälen 17 f och 491). ”Contingency”-klausuler: i artikel 14.2 c i TACA fanns ett förbud mot att i serviceavtal ta in någon klausul som gav rätt till sänkning av den fraktsats som skulle betalas enligt serviceavtalet med hänvisning till villkor som överenskommits med andra avlastare enligt andra arrangemang (skälen 17 g och 489). Förbud mot flera avtal med samma avlastare; enligt artikel 14.2 c i TACA fick ingen av TACA-parterna delta, enskilt eller tillsammans med annan part i TACA, i mer än ett serviceavtal åt gången med en och samma avlastare i fråga om gods som skulle fraktas på traden (skälen 17 f och 493). Nivån på avtalsviten för det fall att avtalet inte fullgörs: enligt artikel 14.2 d i TACA har TACA-parterna kommit överens om nivåerna i klausuler om avtalsviten i serviceavtal som ingås av dem (skäl 495). Enligt det omtvistade beslutet har TACA-parterna fastställt nivån på avtalsvitena till 250 US-dollar per tjugofotsenhet (”twenty foot equivalent units”) (nedan kallat TEU) (skäl 226). Konfidentiell behandling: i det omtvistade beslutet meddelas att TACA-parterna kräver att medlemmarna skall underrätta varandra om villkoren i alla serviceavtal som de är part i och göra denna information tillgänglig för rederier som blir parter i TACA (skäl 496).