Skäl 5

Legaldefinitioner 8

Punkt 6 Förslag till avgörande i mål C-110/03

Denna behörighet rättfärdigas i och med att det i huvudsak ankommer på kommissionen att bedöma om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden (skäl 2) och eftersom kommissionen har stor erfarenhet i detta hänseende (skäl 4). Det är dessutom så att ”förordningar om undantag av vissa slag av stöd kommer att öka insynen och rättssäkerheten”, vilket medför att de kommer att kunna tillämpas direkt av de nationella myndigheterna (skäl 5).

Punkt 35 Förslag till avgörande i mål C-18/14

Kommissionen har härvidlag, utan att uttala sig om huruvida harmoniseringen är uttömmande, anmärkt att direktiv 2007/44 lämnar en viss grad av valfrihet åt medlemsstaterna. Det verkar nämligen som skälen i direktiv 2007/44 ger medlemsstaterna frihet att reglera vissa närmare föreskrifter för förfarandet. De har möjlighet att föreskriva ett förfarande för förhands-underrättelse (skäl 7), att begära (och godta) kompletterande information även efter det att den i direktivet föreskrivna fristen på 50 arbetsdagar har löpt ut (skäl 7) och att informera den tilltänkte förvärvaren, inte endast såsom krävs i direktivet, om ett beslut avseende invändningar utan även om ”en positiv bedömning” av utvärderingen (skäl 5). Den ”maximala” harmoniseringen avser således inte utvärderingsförfarandet i dess helhet.

Punkt 65 Förslag till avgörande i mål C-453/03

Lagstiftaren har därför beslutat att utvidga skyldigheterna och föreskriva en obligatorisk angivelse av detaljerade ”kvalitativa” och ”kvantitativa” uppgifter, vilket enligt honom ”gagnar folkhälsan”, eftersom uppgifterna ”kan hjälpa till att spåra de potentiellt förorenade foderråvarorna till speciella partier”. Dessutom ”gör [de] det möjligt att undvika att produkter som inte utgör någon betydande fara för folkhälsan destrueras” (skäl 5).

Punkt 216 T-326/07

Förstainstansrätten finner att det framgår av direktiv 2005/72 (skäl 5), direktiv 2006/16 (skäl 4) och direktiv 2007/25 (skäl 4) att kommissionen konstaterat att de olika undersökningar som gjorts visat att de växtskyddsmedel som innehåller de ifrågavarande verksamma ämnena i allmänhet kan antas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414. Dessa verksamma ämnen har således upptagits i bilaga I till det direktivet, dock på villkor att ytterligare prover genomförs som kan bekräfta riskbedömningen på vissa punkter.

Punkt 119 T-34/02

Eftersom skeppsvarvet inte åtnjutit stödet direkt (skäl 37), de privata investerarna i det omtvistade beslutet endast betraktas såsom ägare av ett fartyg som sedermera hyrdes ut till CIL (skäl 5), och CIL, som använder nämnda fartyg på förmånliga villkor, inte anses vara stödmottagare på detta stadium och följaktligen inte kan anses ansvarigt för återbetalningen därav (skäl 40), uppkommer emellertid frågan på vilket sätt den omständigheten att investerarna tack vare skattelättnader finansierar byggnationen av en båt innebär fördelar för dem som kan gynna vissa företag eller viss produktion

Punkt 89 T-392/02

SCAN:s yttrande av den 11 oktober 2001, som bekräftats den 18 april 2002, och på vilket den omtvistade förordningen grundats (skäl 5), var inte såsom kommissionen har hävdat negativt till godkännandet av nifursol. Yttrandet hade dock återgivits ofullständigt i förordningen. Vad avser de risker för genotoxicitet och mutagenicitet som är förknippade med nifursol hade SCAN ansett att undersökningarna in vitro som genomförts år 1985 hade visat att detta ämne under specifika omständigheter var potentiellt genotoxiskt (punkt 4.1.4 i yttrandet). Dessa undersökningar hade dock skett före införandet av nifursol i den tidigare bilaga I till direktiv 70/524 och hade granskats i samband med detta införande. De undersökningar in vivo som utförts på råttor hade visat sig vara negativa eller inte övertygat. SCAN hade dragit slutsatsen att ytterligare undersökningar in vivo behövdes för att skingra tvivlet efter vissa resultat av undersökningar in vitro (punkt 4.2.6 i yttrandet). SCAN hade följaktligen inte kunnat fastställa något ADI för konsumenten, eftersom den inte ansåg sig ha tillräckliga fakta.

Punkt 114 T-413/10

Socitrel har även påpekat att det i det första ändringsbeslutet har gjorts åtskillnad mellan två överträdelseperioder i förhållande till företaget (skäl 5), samtidigt som identiska försäljningssiffror har beaktats för var och en av dessa perioder, dock utan att denna åtskillnad, enligt företagets mening, återspeglas i den följande delen av det första ändringsbeslutet och särskilt i skäl 7 i nämnda beslut, där endast en överträdelseperiod har lagts företaget till last.

Punkt 18 T-422/13

I det angripna beslutet beslutade rådet att inte förnya de ifrågasatta antidumpningstullarna, i motsats till vad kommissionen hade föreslagit (artikel 1). Det ansåg nämligen att sannolikheten att skadan skulle återkomma för det fall de ifrågasatta antidumpningsåtgärderna slutade gälla inte hade visats (skäl 5), och att skadan ”sannolikt inte” skulle återkomma (skäl 17). Rådet ansåg även att det helt klart inte låg i unionens intresse att förlänga åtgärderna eftersom kostnaderna för importörer, användare och konsumenter inte stod i proportion till fördelarna för unionsindustrin (skälen 18–23). Mot denna bakgrund avslutade rådet översynen av de ifrågasatta antidumpningstullarna utan att ändra dessa tullar (artikel 2).