Skäl 66

Legaldefinitioner 2

Punkt 191 T-271/03

Kommissionen fann slutligen, i sitt beslut 88/518/EEG av den 18 juli 1988 om ett förfarande enligt artikel [82 EG] (ärende nr IV/30.178 Napier Brown – British Sugar) (EGT L 284, s. 41) (nedan kallat beslutet Napier Brown – British Sugar), även att marginalpressen ska beräknas på grundval av avgifter och kostnader hänförliga till den vertikalt integrerade operatören, som har en dominerande ställning (skäl 66). Kommissionen fann i beslutet att ”[d]en omständigheten att ett företag som har en dominerande ställning både på marknaden för råvaror och på marknaden för en biprodukt, behåller en så snäv vinstmarginal mellan [å ena sidan] det råvarupris som tas ut av konkurrenter på marknaden för biprodukten och [å andra sidan] det pris som tas ut för biprodukten att den inte täcker förädlingskostnaden för det dominerande företaget självt (i förevarande fall, den vinstmarginal som British Sugar vidmakthåller mellan priset för dess industriella socker och priset för det socker som säljs till slutkunderna i förhållande till sina egna kostnader för återförpackning), vilket medför att konkurrensen avseende biprodukten begränsas, utgör ett missbruk av dominerande ställning” (skäl 66).

Punkt 25 T-499/10

Vad gäller kriteriet rörande åtgärdens selektivitet ansåg kommissionen i det angripna beslutet att referenssystemet utgjordes av systemet med utvinningstillstånd och underkände härvid argumenten att avtalen om förlängning av sådana tillstånd kunde utgöra ett särskilt referenssystem (skälen 61–65). Enligt kommissionen var det tydligt att avtalet om förlängning var selektivt, då de ungerska myndigheterna hade ett handlingsutrymme vad gäller huruvida ett sådant avtal skulle ingås eller ej och vid fastställande av betalningsvillkoren i avtalet (skäl 66). Kommissionen framhöll dels att sökanden getts nedsättning i gruvdriftsavgifterna fram till och med år 2020 för nästan samtliga tillståndspliktiga fält medan dess konkurrenter, som omfattades av samma system och som påbörjat utvinningen inom de lagstadgade fristerna, var tvungna att betala högre gruvdriftsavgifter (skäl 67), dels att sökanden var den enda aktören på kolväteområdet som hade fått en förlängning av de utvinningsrättigheter som företaget getts enligt ett tillstånd och att övriga förlängningar avsåg företag som utvann fasta mineraler och för vilka gruvdriftsavgifterna inte hade förändrats (skäl 68). Kommissionen ansåg att den aktuella serien av åtgärder, nämligen hur § 26/A.5 i gruvdriftslagen utformades, 2005 års avtal som slöts med stöd av denna bestämmelse och de tillägg som gjordes i den ändrade gruvdriftslagen, var selektiva (skäl 69). Enligt kommissionen var det endast sökanden som omfattades av ett särskilt system som skulle skydda mot alla höjningar av gruvavgiften (skäl 70).