Staden Vilnius distriktsdomstol

Legaldefinitioner 1

Punkt 19 Förslag till avgörande i mål C-238/17

I sitt avgörande av den 11 april 2017 – vilket EU-domstolen erhöll den 9 maj 2017 – beslutade Vilniaus miesto apylinkės teismas (staden Vilnius distriktsdomstol), då den ansåg att tvisten krävde klarläggande av olika bestämmelser i direktiv 2009/72, att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen för förhandsavgörande: Ska syftet med att ’säkerställa att systemansvariga och systemkunder får lämpliga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka systemeffektiviteten och främja marknadsintegreringen’, som föreskrivs i artikel 36 f i direktiv 2009/72/EG för den tillsynsmyndighet som utövar den tillsyn som anges i direktiv 2009/72, förstås och tolkas så, att det utgör hinder för en underlåtelse att inte ge incitament (en underlåtelse att betala ersättning för allmännyttiga tjänster) eller begränsning därav? Mot bakgrund av att det i artikel 3.2 i direktiv 2009/72 föreskrivs att ålägganden att tillhandahålla allmännyttiga tjänster ska vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara, samt att det i artikel 3.6 i direktiv 2009/72/EG föreskrivs att ekonomisk ersättning till tillhandahållare av allmännyttiga tjänster ska bestämmas på ett icke-diskriminerande och transparent sätt, behöver följande klargöras: Ska bestämmelserna i artikel 3.2 och 3.6 i direktiv 2009/72 tolkas så, att de utgör hinder för att incitament för tillhandahållare av allmännyttiga tjänster begränsas när dessa vederbörligen uppfyller sina skyldigheter avseende tillhandhållandet av allmännyttiga tjänster? Ska en skyldighet enligt nationell rätt att skjuta upp betalning av ekonomisk ersättning till tillhandahållare av allmännyttiga tjänster oavsett vilka åtgärder för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster som tillhandahållaren därav vidtagit och oavsett fullgörandet av de skyldigheter som denne åtagit sig men som knyter grunden för att begränsa (skjuta upp) betalningen av ersättningen för allmännyttiga tjänster till, och görs beroende av, en persons agerande som är knuten till tillhandahållaren av allmännyttiga tjänster (i vilken en kontrollpost innehas av samma företag som innehar en kontrollpost i tillhandahållaren av allmännyttiga tjänster) avseende åtgärder och skyldigheter vid beräkningen och redovisningen av de medel för förbrukning av allmännyttiga tjänster för detta företag, anses vara diskriminerande, otydlig och konkurrensbegränsande vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 3.2 och 3.6 i direktiv 2009/72? Ska en skyldighet som föreskrivs i nationell rätt att skjuta upp betalning av ekonomisk ersättning som tillkommer tillhandahållare av allmännyttiga tjänster samtidigt som tillhandahållarna av allmännyttiga tjänster förblir skyldiga att fullt ut fullgöra sina skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och därmed sammanhängande avtalsförpliktelser till företag som köper el, anses vara diskriminerande, otydlig och konkurrensbegränsande vid tillämpning av artikel 3.2 och 3.6 i direktiv 2009/72? Ska artikel 3.15 i direktiv 2009/72 – enligt vilken medlemsstaterna vartannat år ska informera kommissionen om ändringar av alla åtgärder som vidtagits för att fullgöra förpliktelserna att tillhandahålla samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster – tolkas så, att en medlemsstat, som i sin nationella lagstiftning har antagit bestämmelser för att fastställa grunder, regler och en mekanism för att begränsa ersättning som ska betalas till tillhandahållare av allmännyttiga tjänster, är skyldig att informera Europeiska kommissionen om en sådan ny lagstiftning? Strider den omständigheten, att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning föreskriver grunder, bestämmelser och en mekanism för att begränsa ersättning som ska betalas till tillhandahållare av allmännyttiga tjänster, mot syftet med att implementera direktiv 2009/72 och mot allmänna unionsrättsliga principer (rättssäkerhet, berättigade förväntningar, proportionalitet, transparens och icke-diskriminering)?”