Särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner

Legaldefinitioner 1

Punkt 26 Förslag till avgörande i mål C-308/14

I sitt svaromål har Förenade kungariket bestritt kommissionens huvudanmärkning och i huvudsak åberopat domen i målet Brey, i vilken domstolen tillbakavisade samma argument som kommissionen nu anför i förevarande mål och slog fast att ”det i princip inte finns något som hindrar att beviljandet av socialt bistånd till unionsmedborgare som inte är ekonomiskt aktiva underkastas kravet att de uppfyller villkoren för att erhålla uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten” (punkt 44). Domstolen slog också fast att syftet med artikel 70.4 i förordning nr 883/2004 – vilken liksom artikel 11 anger en ”lagvalsregel” för att undvika att olika nationella lagstiftningar tillämpas samtidigt och att förhindra att de personer som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 883/2004 berövas skydd på området för social trygghet i avsaknad av lagstiftning som är tillämplig på dem – inte är att bestämma de materiella villkor som ska vara uppfyllda för rätt till de förmåner som var aktuella i det målet (särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner), utan det ”ankommer i princip på varje medlemsstats lagstiftning att bestämma dessa villkor” (punkt 41). Enligt Förenade kungariket kan samma resonemang tillämpas på lagvalsregeln i artikel 11 i förordning nr 883/2004, vilken fyller samma funktion som artikel 70.4 (som specifikt rör särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner), när det gäller att avgöra vilken nationell lagstiftning som sökanden omfattas av.