Särskilt

Legaldefinitioner 2

Punkt 128 Förslag till avgörande i mål C-175/18

Av de skäl som jag redan har angett är det min uppfattning att detta resonemang är juridiskt felaktigt. Det bemöter inte heller frågan rörande motundantaget för ett ”övervägande” allmänintresse. Jag skulle därför föreslå att domstolen i sin dom i detta mål klargör följande, i motsats till vad som sades eller antyddes i punkt 45 i domen i målet Sverige och Turco och (särskilt), punkt 32 i domen i målet Access Infor Europe samt punkt 53 i domen i målet in’t Veld: i) Allmänintresset är inte en omständighet som riktigt kan vägas mot intresset hos den part som begär tillgång till handlingar med hänvisning till ett av undantagen i artikel 4.2. Tvärtom måste frågan huruvida något av undantagen i artikel 4.2 är tillämpligt bedömas först och separat från frågan om allmänintresset. Det är bara när ett sådant undantag faktiskt är tillämpligt som frågan om det övervägande allmänintresset blir aktuell som en del av motundantaget i artikel 4.2. ii) Det framgår av ordalydelsen i artikel 4.2 (”övervägande allmänintresse av utlämnandet”) att allmänintresset i fråga måste vara extraordinärt och tvingande på ett sätt som motiverar ett åsidosättande av ett annars tillämpligt undantag i artikel 4.2 såsom juridisk rådgivning eller affärssekretess. Det skulle i detta avseende inte vara tillräckligt att bara hänvisa till allmänintresset av öppenhet och insyn och utlämnande som, exempelvis, nämns i skäl 2 i förordning nr 1049/2001.

Punkt 44 Förslag till avgörande i mål C-480/93

Det är ostridigt att artikel 18.4 andra meningen i fusionskontrollförordningen inte innehåller en uttömmande uppräkning av de personer som på begäran har rätt att yttra sig inför kommissionen. Detta framgår redan av bestämmelsens ordalydelse (särskilt). På grund av den av mig företrädda och tidigare nämnda uppfattningen tvivlar jag dock på att en bolagsman i ett företag som berörs av en fusion skulle ha ett berättigat intresse av att yttra sig inför kommissionen i ett förfarande enligt förordningen. Jag är benägen att hålla med kommissionen, som åtminstone vad detta mål beträffar har besvarat denna fråga nekande, eftersom klagandena inte förfogade över en betydande andel av aktierna i Generali. Klagandena har för övrigt vidgått att kommissionen inte är skyldig att höra samtliga aktieägare i ett bolag som Generali, utan förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i det avseendet. Jag ger vidare kommissionen rätt i att det faktum att just klagandena bragte den påstått nya omständigheten till kommissionens kännedom saknar betydelse för bedömningen av huruvida det förelåg ett berättigat intresse, eftersom vem som helst hade kunnat fästa kommissionens uppmärksamhet på denna omständighet. Rätten har i slutändan lämnat frågan öppen och inte, vilket klagandena hävdat, lämnat sitt tysta bifall åt klagandenas tolkning.