Tillträdesdirektiv

Legaldefinitioner 6

Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-243/21

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de frågor som ställts av Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa, Polen) på följande sätt: Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), jämförd med artikel 3.5 samt artikel 1.3 och 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation, utgör inte hinder för att en nationell regleringsmyndighet ålägger en operatör som äger fysisk infrastruktur och samtidigt är tillhandahållare av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät, men inte har angetts ha ett betydande inflytande på marknaden, en skyldighet att tillämpa de villkor för tillträde till denna operatörs fysiska infrastruktur som i förväg har fastställts av denna myndighet, inbegripet regler och förfaranden för ingående av avtal och tillämpliga accessavgifter, oberoende av om det föreligger någon tvist angående tillträde till operatörens fysiska infrastruktur och om det föreligger effektiv konkurrens på marknaden.

Punkt 81 Förslag till avgörande i mål C-277/16

Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår jag att domstolen lämnar följande svar på de frågor som ställts av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen): 1) Artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), jämförd med artikel 8.4 i samma direktiv, ska tolkas så, att när en nationell regleringsmyndighet ålägger en operatör med betydande inflytande på marknaden en skyldighet avseende kostnadsorientering av priser får dessa priser i princip sättas under den berörda operatörens kostnader för tillhandahållande av tjänsten i fråga, förutsatt att de inte sätts under en effektiv operatörs kostnader för tillhandahållande av den tjänsten. Detta påverkar emellertid inte den nationella regleringsmyndighetens rätt att, efter eget gottfinnande, i en given situation sätta priser över en effektiv operatörs kostnader för tillhandahållande av tjänsten i fråga för det fall den anser att en sådan metod är lämplig och motiverar användningen av den metoden. 2) Artikel 13.3 i tillträdesdirektivet, jämförd med artikel 8.4 i samma direktiv och artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att, när en nationell regleringsmyndighet ålägger en operatör som befunnits ha betydande marknadsinflytande en skyldighet att kostnadsorientera sina priser får denna nationella regleringsmyndighet kräva att den berörda operatören lämnar en fullständig motivering av sina priser och, om nödvändigt, justerar dem på årlig basis. För att kräva sådan prisjustering är de nationella regleringsmyndigheterna inte skyldiga att genomföra en marknadsanalys enligt artikel 16 i ramdirektivet. De är emellertid skyldiga att se till att prisjusteringen är lämplig och rimlig mot bakgrund av kostnadsutvecklingen. 3) Artikel 13.3 i tillträdesdirektivet ska tolkas så, att när en skyldighet att tillämpa kostnadsorienterade priser har ålagts en operatör med stöd av artikel 13.1 i det direktivet kan det krävas att den operatören justerar sina priser både innan den börjar tillämpa dem och efter att den börjat tillämpa dem.

Punkt 98 Förslag till avgörande i mål C-28/15

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som har ställts av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (förvaltningsrättslig överrätt i ekonomiska frågor) på följande sätt: ”1. Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att en nationell domstol, vid vilken en tvist anhängiggjorts angående lagenligheten av en reglerad förhandsskyldighet i form av ett kostnadsorienterat avgiftstak som införts av en nationell regleringsmyndighet på den icke konkurrensutsatta grossistmarknaden för fast och mobil samtalsterminering med tillämpning av kommissionens rekommendation 2009/396/EG av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU, i vilken den så kallade rena BULRIC-modellen för kostnadsberäkning (bottom-up long-run incremental costs strict) förespråkas som lämplig prisregleringsåtgärd på denna marknad, kan göra avsteg från en sådan rekommendation som antagits i enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2002/21, i ändrad lydelse, om denna nationella domstol anser att det krävs på grund av de faktiska omständigheterna i det nationella målet, särskilt på grund av de särskilda förhållanden som råder på den ifrågavarande medlemsstatens marknad. 2. Inom ramen för domstolsprövningen av en reglerad förhandsskyldighet avseende kostnadsorienterade taxor, såsom den som införts av den nationella regleringsmyndigheten i det nationella målet, har en nationell domstol rätt att pröva huruvida denna skyldighet är proportionell mot bakgrund av de politiska mål och regleringsprinciper som fastställts i artikel 8 i direktiv 2002/21, i ändrad lydelse enligt direktiv 2009/140, och i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i ändrad lydelse enligt direktiv 2009/140. Vid bedömningen av huruvida den reglerade förhandsskyldigheten i fråga är proportionell kan det tas hänsyn till målen att främja de intressen som slutanvändare och konsumenter har på de konkurrensutsatta detaljhandelmarknaderna som befinner sig i ett senare led än grossistmarknaden för fasta och mobila samtalstermineringstjänster, på vilken denna skyldighet har införts. 3. Inom ramen för bedömningen av proportionaliteten av en reglerad förhandsskyldighet avseende kostnadsorienterade taxor, såsom den som införts av den nationella regleringsmyndigheten i det nationella målet, kan det inte krävas att denna myndighet visar i vilken mån denna skyldighet verkligen leder till att målen i artikel 8 i direktiv 2002/21, i ändrad lydelse enligt direktiv 2009/140, uppnås och/eller verkligen påverkar den inre marknadens sätt att fungera.”

Punkt 87 Förslag till avgörande i mål C-3/14

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från Sąd Najwyższy w Warszawie på följande sätt: 1) Artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits i samband med lösningen av en tvist genom vilken en nationell regleringsmyndighet ålagt en operatör skyldigheter avseende tillträde till icke-geografiska nummer i enlighet med dess befogenheter och ansvarsområden enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), artikel 20 i direktiv 2002/21, och artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) omfattas av tillämpningsområdet för anmälningsförfarandet och ska följaktligen anmälas om denna åtgärd påverkar handeln mellan medlemsstaterna. 2) Artikel 7.3 i direktiv 2002/21 ska tolkas så, att en åtgärd genom vilken en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/22 avser att garantera att slutanvändare har tillträde till icke geografiska nummer, kan ha en inverkan på handeln mellan medlemsstaterna om åtgärden på ett märkbart sätt kan påverka handeln mellan medlemsstaterna genom att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, påverka handelnmönstret mellan dem. Denna bedömning avser faktiska omständigheter som det ankommer på var och en av de behöriga nationella myndigheterna att avgöra i varje enskilt fall med beaktande av åtgärdens karaktär och de berörda tjänsterna samt de berörda operatörernas ställning och betydelse på marknaden.

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-518/11

De bestämmelser i den sekundärrätt som har antagits av unionen som är relevanta för att besvara de tolkningsfrågor som ställts i förevarande mål återfinns i olika direktiv genom vilka det så kallade nya regelverket på området för elektronisk kommunikation inrättats, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) och de fyra särdirektiv som åtföljer detta. Förutom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet rör det sig om Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet), samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster).

Punkt 123 Förslag till avgörande i mål C-85/14

Jag föreslår mot ovanstående bakgrund att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från College van Beroep voor het Bedrijfsleven på följande sätt: 1) Artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en sådan skyldighet att följa taxebestämmelser som den som är aktuell i det nationella målet införs, trots att det inte framkommit genom någon marknadsanalys att en operatör har ett betydande inflytande på denna marknad och att hindret för tillträdet till icke-geografiska nummer inte är av teknisk art, förutsatt att denna skyldighet är nödvändig för att garantera slutanvändarna tillgång till tjänster via dessa nummer, vilket ska prövas av den nationella domstolen. 2) a) Artikel 28 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en sådan taxebestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet antas för det fall den högre taxan endast har en begränsad effekt på samtalsvolymen. b) Det ankommer på den nationella domstolen att, i samband med proportionalitetsprövningen av den nödvändiga åtgärden enligt artikel 28 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, pröva huruvida en sådan taxebestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet innebär en oskäligt betungande börda för den berörda operatören. 3) Artikel 28 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att en sådan taxebestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet får antas av en annan myndighet än den nationella regleringsmyndighet som är behörig enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, förutsatt att kraven på kompetens, oberoende, opartiskhet och insyn iakttas, vilket ska prövas av den nationella domstolen.