Tredje steget

Legaldefinitioner 2

Punkt 148 Förslag till avgörande i mål C-145/10

I artikel 5.3 i direktivet föreskrivs en rad valfria begränsningar. Medlemsstaterna kan införa de begränsningar som räknas upp där, men är i princip inte tvungna att göra det. Om medlemsstaterna kan bestämma huruvida de ska införa en begränsning som anges i artikel 3, så kan de enligt principen qui potest majus, potest et minus i princip även bestämma hur en sådan begränsning ska utformas. Emellertid måste de beakta vissa krav. Inledningsvis innebär sådana möjligheter till begränsningar att det är medlemsstaternas sak att bestämma huruvida de ska föreskriva en sådan begränsning, men för det fall att medlemsstaterna utnyttjar denna befogenhet föreskrivs vissa minimikrav. Vidare måste medlemsstaterna i vart fall beakta de krav som ställs i trestegstestet enligt artikel 5.5 i direktivet. De får sålunda enbart tillämpa dessa begränsningar i vissa särskilda fall (första steget), i vilka de inte strider mot det normala utnyttjandet av verket (andra steget) och inte oskäligt inkräktar på rättsinnehavarens legitima intressen (tredje steget). Ytterligare krav kan även följa av andra unionsrättsliga bestämmelser. Slutligen framgår det av skäl 32 i direktivet att medlemsstaterna ska utöva sitt skön i samstämmighet.

Punkt 66 Förslag till avgörande i mål C-374/17

För att ta ett extremt exempel utgör en åtgärd som föreskriver progressiva skattesatser, fastställda utifrån inkomstnivån, onekligen en allmän åtgärd enligt den klassiska analysmetoden, eftersom alla företag kan dra fördel av de mest förmånliga skattesatserna. Enligt referensrammetoden utgör de mest förmånliga skattesatserna däremot en differentiering som måste godkännas antingen på grund av bristande jämförbarhet (andra steget) eller på grund av att det finns en motivering som grundar sig på den aktuella ordningens art eller systematik (tredje steget).