Ultra vires

Legaldefinitioner 9

Punkt 127 C-295/12 (Telefónica SA v Commission)

Den första delgrunden avser felaktig rättstillämpning som tribunalen ska ha gjort sig skyldig till i punkterna 289–294 i den överklagade domen vid prövningen av kommissionens åsidosättande av förbudet att handla utan befogenhet (ultra vires).

Punkt 197 C-448/23

Av de omtvistade domarna framgår att Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) konstaterade att EU-domstolens praxis avseende artiklarna 2 och 19.1 andra stycket FEU samt de interimistiska åtgärder som EU-domstolen hade förordnat om med stöd av artikel 279 FEUF i syfte att upprätthålla rätten till ett effektivt domstolsskydd vid en oavhängig domstol i Polen strider mot Polens konstitutionella identitet på grund av att denna rättspraxis och dessa interimistiska åtgärder antagits utan befogenhet (ultra vires).

Punkt 30 Förslag till avgörande i mål C-409/10

Det bör noteras att Afasia också har gjort gällande att den ständige sekreteraren vid ministeriet för utrikesfrågor och utrikes handel hade handlat utanför sitt lagliga kompetensområde (ultra vires) enligt jamaicansk rätt. Det finns inget i beslutet om hänskjutande som tyder på att den ständige sekreteraren vid ministeriet för utrikesfrågor och utrikes handel hade handlat utanför sitt lagliga kompetensområde och inte var behörig att binda Jamaica vid protokollets innehåll. Dessutom, mot bakgrund av att artikel 32.7 i protokoll 1 till bilaga V till avtalet inte hänvisar till någon särskild myndighet eller något särskilt organ, utan endast hänvisar till AVS-staten, ska frågan om vilken statlig myndighet eller vilket statligt organ som kan binda en AVS-stat enligt bestämmelsen avgöras enligt lagstiftningen i den staten och inte enligt unionsrätten. När tullmyndigheterna i en medlemsstat utkräver tull med stöd av en handling som har undertecknats av en person som utåt sett är behörig att binda AVS-staten, och myndigheterna vid tidpunkten inte kände till att denna person hade handlat utanför sitt lagliga kompetensområde (ultra vires), är utkrävandet, enligt min uppfattning, giltigt enligt unionsrätten. Eventuell gottgörelse för sådana handlingar utanför det lagliga kompetensområdet (ultra vires) måste sökas med stöd av lagstiftningen i den berörda AVS-staten.

Punkt 76 Förslag till avgörande i mål C-448/23

Slutligen kan punkt 1 i domslutet i domen av den 7 oktober 2021 enligt min mening inte tolkas på något annat sätt än som ett direkt ifrågasättande av giltigheten av artikel 1 första och andra stycket FEU och artikel 4.3 FEU, vilka hör till EU-fördragets mest grundläggande bestämmelser. Enligt Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) motiverades detta ifrågasättande av den omständigheten att unionen har inlett en ny fas i vilken unionsorganen agerar utan befogenhet (ultra vires), att konstitutionen inte längre är den hierarkiskt högsta normen i Polen och att det av detta följer att denna medlemsstat inte längre kan fungera som en suverän och demokratisk stat. Som kommissionen har påpekat rör det sig om ett extremt oroande uttalande av Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) som ifrågasätter Republiken Polens åtagande att godta de rättsliga konsekvenser som följer av dess anslutning till unionen.

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-824/18

Detta mål väcker viktiga frågor och kommer att ge domstolen tillfälle att lämna betydande förtydliganden, såväl avseende förfarande som i sak, bland annat avseende artikel 19.1 FEU. Jag kommer, när jag behandlar unionsrättens företräde, att reagera på den nyligen av Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen, Tyskland) (nedan kallad BVerfG) meddelade domen i målet Weiss (2 BvR 859/15), i vilken den bland annat slog fast att en dom av EU‑domstolen meddelats utan behörighet (ultra vires), och på ett av den disciplinära avdelningen vid Polens Högsta domstol nyligen meddelat beslut i vilket det, efter denna dom av BVerfG, slogs fast att en dom av EU-domstolen inte var bindande i den polska rättsordningen.

Punkt 131 T-404/06

Pia Landgren har när det gäller kommissionens argument att personaldomstolen har gått utöver vad som har yrkats (ultra petita), eller i vart fall utanför sitt lagliga kompetensområde (ultra vires), hävdat att detta argument ska avvisas, eftersom det avser en grund som varken har åberopats i första instans, trots att den uppmanades av personaldomstolen att uttala sig avseende frågan om motiveringsskyldigheten, eller inom ramen för överklagandet. Det är således fråga om en ny grund som ändrar eller förvränger föremålet för talan och som därför ska avvisas i enlighet med rättspraxis (förstainstansrättens dom av den 3 april 2003 i mål T-114/02, BaByliss mot kommissionen, REG 2003, s. II-1279). Det är under alla omständigheter uppenbart att detta argument saknar grund.

Punkt 30 T-58/08

För det andra har kommissionen gjort gällande att personaldomstolen gick utanför sitt lagliga kompetensområde (ultra vires), genom att pröva huruvida det ”samenlevingsovereenkomst” som ingåtts mellan sökanden i första instans och H. i praktiken medförde rättsverkningar som kunde likställas med de rättsverkningar som följer av ett äktenskap eller ett ”geregistreerd partnerschap”. En sådan prövning förutsatte nämligen en tolkning av nederländsk rätt, vilken personaldomstolen saknade behörighet att göra. Den tolkning som personaldomstolen gjorde strider dessutom mot de nederländska myndigheternas egen tolkning, vilken gör åtskillnad mellan äktenskap och ”geregistreerd partnerschap”, å ena sidan, och ”samenlevingsovereenkomst”, å andra sidan, med följden att den sistnämnda typen av förbund inte går att jämställa med de två förstnämnda.

Punkt 157 T-740/18

Mot denna bakgrund kan myndigheten inte klandras för att ha agerat utanför sina befogenheter (ultra vires), det vill säga i strid med vad som föreskrivs i förordning nr 1272/2008.

Punkt 37 T-76/14

Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning, såtillvida att kommissionen godtog åtaganden som inte var av den art att de kunde undanröja de betänkligheter angående konkurrensen som kommissionen hade informerat TR om i sin preliminära bedömning. Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 9.1 i förordning nr 1/2003, såtillvida att kommissionen när den godtog åtaganden som inte var av den art att de kunde undanröja betänkligheterna angående konkurrensen, överskred de befogenheter som kommissionen tilldelats enligt denna artikel och den har följaktligen handlat utan befogenhet (ultra vires). Den tredje grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten såtillvida att kommissionen inte har förklarat varför de slutgiltiga åtagandena kunde undanröja de betänkligheter som identifierats angående konkurrensen.