Zero sum adjustment factor

Legaldefinitioner 1

Punkt 290 T-289/03

I nästa steg byts den individuella och faktiska riskprofilen ut mot denna genomsnittliga riskprofil på marknaden för att fastställa de hypotetiska kostnader som försäkringsgivarna skulle ha ådragit sig (per grupp) om de faktiskt hade haft en sådan genomsnittlig riskprofil på marknaden. Skillnaden mellan kostnaderna – som kan vara positiv eller negativ – som fastställs på grundval av en jämförelse mellan den individuella och faktiska riskprofilen och den hypotetiska genomsnittliga riskprofilen på marknaden utgör således en storhet som är beroende av uppgifter om samtliga privata sjukförsäkringsgivare som omfattas av riskutjämningsordningen. Slutligen skall denna skillnad mellan kostnader, efter en eventuell tillämpning av ”nollsummejusteringsfaktorn” (zero sum adjustment factor), exakt motsvara det belopp som skall utjämnas mellan de privata sjukförsäkringsgivarna. Genom att tillämpa denna metod fastställs med hjälp av riskutjämningsordningen ett direkt samband mellan de privata sjukförsäkringsgivarnas riskprofil, som jämförs med en hypotetisk genomsnittlig riskprofil på marknaden, och den på detta sätt fastställda skillnaden mellan kostnader som ådragits i form av ersättningskostnader. Av detta följer att ju positivare riskprofilen är i förhållande till den hypotetiska genomsnittliga riskprofilen, desto mer kan kostnaderna understiga de genomsnittliga kostnaderna på marknaden och tvärtom.