Betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående jämlikhetspolitiken
Inrikesutskottets betänkande nr 36 år 1971 InU 1971:36
Nr 36
Betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående jämlikhetspolitiken.
Motionen
I motionen 1971: 517 av herr Hedlund m. fl. (c) yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för jämlikhetspolitik enligt de grunder som i motionen angivits.
I motionen hävdas att jämlikhetspolitiken under efterkrigstiden varit misslyckad. En aktiv jämlikhetspolitik måste enligt motionärerna innebära att man i alla politiska avgöranden är beredd att främ ja jämlikhetsmålet. Bristen på ett handlingsprogram som kan samordna strävandena till jämlikhet är — heter det vidare — en väsentlig orsak till de hittillsvarande otillfredsställande resultaten. Motionärerna anför därefter vad m an kallar exempel på aspekter som bör »anknytas till en jämlikhetsmålsättning». Dessa punkter, som redovisas i det följande, avses vara underlag för ett utredningsarbete. Sedan ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram antagits skall detta vara grund och vägledning för utrednings- och beredningsarbeten på olika politiska områden. De anförda punkterna har följande lydelse: 1. Det är angeläget att inkomst- och lönebildningen utformas så att klyftorna minskas väsentligt. Staten och kommunerna måste beakta detta gentemot sina egna anställda. 2. Dyrortsgrupperingen av lönerna måste helt avvecklas. 3. Kvinnorna på arbetsmarknaden måste ges samma praktiska möjligheter och villkor som männen. 4. Strukturpolitiken kan effektivisera näringslivet till förm ån för jäm likhet men måste utformas så att inte enskilda människor får försämrade villkor. Det är nödvändigt med ökad hänsyn till äldre och handikappad arbetskraft. 5. E tt huvudmål i näringspolitiken måste vara att ge de mindre företagen gynnsammare utvecklingsmöjligheter. Nuvarande näringspolitik missgynnar småföretagen t. ex. genom att de inte fått någon motsvarighet till storföretagens investeringsfonder. 6. Jordbrukspolitiken måste ges en jämlikhetspolitisk inriktning. 7. En mera målmedveten kamp mot inflation är angelägen för låginkomstgrupper, som har små möjligheter att kompensera sig för prisstegringar. 8. Arbetsmarknadspolitiken måste särskilt inriktas på att ge ökade
1 Riksdagen 1971. 18 sami. N r 36
sysselsättningsmöjligheter åt äldre och handikappade. Företagen bör åläggas ökat ansvar för sådan arbetskraft. 9. Det är en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att skapa ökad tillgång till deltidsarbeten, som fram för allt ger kvinnor med småbarn ökade förvärvsmöjligheter. 10. Det är viktigt med en mer aktiv regionalpolitik, som i områden med arbetslöshet förbättrar förutsättningarna för näringslivet och skapar nya sysselsättningstillfällen, så att de regionala inkomstskillnaderna kan utjämnas. 11. E n angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att främja arbetstillfällen för s. k. dolt arbetslösa, som främ st utgörs av kvinnor i områden med sysselsättningssvårigheter. 12. E n särskild glesbygdspolitik måste inriktas på att i glesbygdsområdena ge sysselsättningsmöjligheter och tillgång till en tillfredsställande service. 13. En allmän arbetslöshetsförsäkring måste införas. 14. En aktiv konsumentpolitik måste utformas särskilt med sikte på att ge stöd åt de ekonomiskt svaga konsumenterna. 15. Utbildningspolitiken måste i ökad utsträckning inriktas på att ge ungdomarna från olika sociala miljöer likvärdiga utbildningsmöjligheter. Elever, som är missgynnade socialt eller utbildningsmässigt, måste ägnas särskild omsorg i undervisningen. 16. Vuxenutbildningen kräver väsentligt ökade insatser, som främst måste inriktas på de sämst utbildade grupperna. 17. Kulturpolitiken måste i ökad utsträckning användas som instrument för jämlikhet. Det betyder ökade insatser för kulturpolitiskt missgynnade grupper, särskilt i glesbygdsområdena. 18. En aktiv miljöpolitik, inriktad på såväl yttre som inre samhällsmiljöer, är av stor jämlikhetspolitisk betydelse. 19. Arbetsmiljöerna måste utformas så att hälsorisker undvikes och olika arbetstagargrupper får goda och likvärdiga miljöförhållanden. 20. En företags- eller arbetsdemokrati måste förverkligas, som ger alla arbetande goda möjligheter att forma sin egen arbetssituation och att påverka produktionsbesluten. 21. Skattepolitiken måste i ökad utsträckning användas i jämlikhetspolitiskt syfte. De höga kommunalskatternas inverkan för de lägre inkomstgrupperna måste särskilt beaktas. 22. Samhället måste i ökad utsträckning medverka till möjligheter till barntillsyn, så att föräldrar med småbarn får ökade förvärvsmöjligheter. 23. Stödet till barnfamiljerna måste ökas och utformas så, att det bättre främ jar en jämlikhetspolitisk målsättning. 24. Sänkt pensionsålder är en viktig jämlikhetsfråga. Den allmänna pensionsåldern bör sänkas till 65 år, i syfte att alla grupper skall få likvärdiga villkor. 25. Socialpolitiken måste över huvud taget utnyttjas i ökad utsträckning för en jämlikhetspolitisk målsättning. Det är angeläget att få fram ett system för garanterad minimiinkomst för trygghet åt låginkomstgrupper, som nu är förbisedda eller otillräckligt beaktade. 26. Bostadspolitiken måste få en sådan inriktning att även de som har mindre inkomster kan erhålla bostad med god standard. 27. Förstärkt kommunal demokrati och länsdemokrati är väsentliga
mål för jämlikhet i medborgarnas inflytande över egna samhällsangelägenheter.
Utskottet
På senare år har den politiska debatten i allt större omfattning kretsat kring jämlikhetsfrågorna. Kraven på utjämning i levnadsvillkor och på en bättre balans i fråga om makt och inflytande har satt spår i de politiska partiernas programarbete och ställningstaganden i sakfrågor. Debatten har vitaliserat det politiska livet och belyst avigsidor i samhället, som tidigare inte uppmärksammats i tillräcklig grad.
Utskottet vill understryka vikten av att jämlikhetsfrågorna blir ytterligare uppmärksammade och klarlagda. D et är nödvändigt med en kartläggning av faktiska förhållanden och en presentation av fakta på ett sätt som gör dem tillgängliga för en bredare publik. Låginkomstutredningen har utfört ett betydelsefullt arbete i dessa hänseenden. Resultatet av utredningsarbetet har publicerats i betänkandena Svenska folkets inkomster (SOU 1970: 34) och Den svenska köpkraftsfördelningen 1967 (SOU 1971: 39) samt i ett antal rapporter som ingår som delar av den s. k. levnadsnivåundersökningen. Det insamlade materialet bearbetas nu av en inom statsdepartementen tillsatt arbetsgrupp, som skall göra utvärderingar och lägga fram förslag. Även annat utredningsarbete av kartläggande karaktär har utförts eller pågår. H är kan nämnas ett av riksbankens jubileumsfond finansierat forskningsprojekt om budgetpolitikens innebörd för inkomst- och förmögenhetsfördelningen. D et är betydelsefullt att undersökningar och utredningar av berört slag fortlöpande kommer till stånd så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas för att förverkliga en ökad jämlikhet på olika områden.
Såsom fram går av uppräkning i motionen kan jämlikhetsaspekter läggas på så gott som alla viktigare samhällsfrågor. I detta sammanhang kan utskottet inte underlåta att peka på att motionärerna i sin uppräkning inte tagit med den mycket stora ojämlikhet som råder i fråga om förmögenhetsfördelningen i samhället. Detta är en av de stora frågorna som man inte kan bortse ifrån.
Jämlikhetsaspektemas centrala roll måste medföra direkta konsekvenser för den praktiska politiken. Med hänsyn till de skilda ämnesområden som är berörda måste i praktiken utredningsarbete bedrivas och ställningstaganden i anslutning därtill göras från fall till fall i det löpande reformarbetet. En övergripande utredning med uppgift att ta konkret ställning till jämlikhetsproblem på nästan alla delar av samhällsdaningens område är inte någon framkomlig väg, om m an önskar nå resultat inom överskådlig tid.
Vid sidan av de ovan angivna sätten att angripa jämlikhetsfrågorna finns onekligen ett behov av mer långsiktiga bedömningar. Program
arbete av det slaget kan innefatta uppställande av långsiktiga mål för politiken, översiktliga inventeringar av problemen, resonemang i prioriterings- och metodfrågor. Ett programarbete av det slaget är en uppgift för de politiska partierna i deras arbete och bör enligt utskottets mening inte överlåtas på en parlamentarisk kommitté.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1971:517.
Stockholm den 25 november 1971
På inrikesutskottets vägnar KARL ER IK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i ö s tersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Fransson (c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Gustafsson i Säffle (c).
Reservation
av herrar Mattsson i Skee (c), Fransson (c) och Gustafsson i Säffle (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Som en praktisk jämlikhetspolitisk målsättning har motionärerna angivit, att de politiska strävandena måste inriktas på att göra m änniskornas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor så likvärdiga som möjligt. D et gäller fördelningen av ekonomiska och kulturella resurser, makt och inflytande i samhälle och näringsliv sam t att samhället skall värdera och behandla alla lika. Utskottet ansluter sig helt till denna grundsyn.
Liksom motionärerna noterar utskottet med tillfredsställelse, att den politiska debatten under de senaste åren i allt större utsträckning kretsat kring jämlikhetsfrågorna. Vårt samhälle har dock inte nått fram till godtagbara jämlikhetsförhållanden. De stora inkomst- och löneskillnader, som påvisats t. ex. genom låginkomstutredningen, kan enligt utskottets mening inte accepteras från jämlikhetspolitiska utgångspunkter. Låginkomsterna förekommer särskilt mycket inom vissa delar av näringslivet, t. ex. textilindustrin, träindustrin, vårdyrken, vissa kontorsarbeten, detaljhandel, lantbruks- och skogsarbeten. Anmärkningsvärt är vidare, att låginkomstsituationen i hög grad gäller kvinnor, att småföretagargruppema generellt sett har låga inkomster och att de regionala inkomstvariationerna är stora.
Den redovisade situationen tyder, såsom motionärerna framhållit, på
brister i samhällets politik i fråga om t. ex. regional-, arbetsmarknads-, närings- och jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund måste skattepolitiken vara ett huvudmedel för jämlikhetssträvan. Socialpolitiken och även utbildningspolitiken måste samtidigt tillmätas ökad betydelse.
I likhet med m otionärerna vill utskottet vidare framhålla, att det under senare tid blivit sämre med jämlikheten i fråga om m akt och inflytande. Avståndet från människan till styrelsen har ökats. D et gäller samhällsstyrelsen men också förhållandena i näringslivet.
Utskottet vill understryka, att en aktiv jämlikhetspolitik måste innebära, att man strängt taget i alla politiska avgöranden är beredd att främja jämlikhetsmålet. Detta betyder, att samhället bör ha ett handlingsprogram för jämlikhetspolitik, som kan ge en hel samordning av strävandena. Avsaknaden av ett sådant program torde vara en väsentlig orsak till att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt. Motionärerna har i 27 punkter exemplifierat områden, som bör innefattas i ett sådant handlingsprogram.
Det har i tidigare sammanhang ibland hävdats, att övergripande och långsiktiga handlingsprogram inte skulle vara en uppgift för samhället. Sådant programarbete skulle ankomma endast på de politiska partierna. Motiveringen skulle vara dels att uppgifterna är svåra och omfattande, dels att frågorna är kontroversiella. D etta är enligt utskottets bedömning en orimlig ståndpunkt, vilket också framgår av att samhället tidigare antagit övergripande och långsiktiga handlingsprogram för t. ex. regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, jordbrukspolitiken och bostadspolitiken. Det gäller här problemkomplex, som måste betecknas som såväl svåra och omfattande som i väsentliga avseenden kontroversiella.
Om en fråga är särskilt omfattande och svårbemästrad, är det enligt utskottets bedömning desto angelägnare, att samhället har ett övergripande handlingsprogram för dess lösning. Svårigheterna kan härvidlag inte vara större för samhället än för partierna. D et förhållandet, att en fråga är kontroversiell, måste också bedömas som ett argument för att samhället bör utform a ett handlingsprogram, som fäster uppmärksamheten på såväl åsiktsgemenskap som skiljelinjer mellan partiernas program och därmed ökar förutsättningarna för konkreta lösningar.
På olika områden försiggår, såsom framhållits i motionen, i kommittéer eller på annat sätt beredning av frågor, som är av betydelse för jäm likhetspolitiken. Utskottet fäster särskild vikt vid den kartläggning, som låginkomstutredningen utfört. Det är angeläget, att undersökningar av sådant slag liksom mera avgränsade utredningar fortlöpande kommer till stånd, så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas för förbättrade jämlikhetsförhållanden på olika områden. Experter från olika områden bör givetvis utnyttjas för sådant kartläggnings- och utredningsarbete. Men det är lika angeläget att represen
tanter för de olika politiska partierna får delta och att det utredningsmaterial, som arbetas fram, på ett tidigt stadium görs tillgängligt för den politiska debatten. Det sistnämnda är väsentligt t. ex. i fråga om den särskilda arbetsgrupp inom regeringens kansli, som ersatt den nedlagda låginkomstutredningen.
Uppdraget att utarbeta förslag till ett övergripande handlingsprogram med långsiktiga bedömningar och mål för samhällets jämlikhetspolitik måste givetvis anförtros åt en särskild parlamentarisk kommitté. Denna bör i hög grad inrikta sig på att hålla kontakt med olika pågående detaljutredningar, som är av betydelse för uppgiften. Samtidigt står det klart, att ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram, som antagits av samhället, kommer att tjäna som värdefull utgångspunkt för fortsatta utrednings- och beredningsarbeten på olika politiska områden.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen. Utskottet hemställer därför
att riksdagen med bifall till motion 1971:517 i skrivelse till
Kungl. M aj:t anhåller om skyndsamt tillsättande av en parla
mentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till
handlingsprogram för jämlikhetspolitik i enlighet med vad
utskottet anfört.»
S v e n sk a R epro d u k tio n * A B, S th lm 1 9 7
i i »
a a H H