Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om representation för de anställda i bankernas styrelser
Nr 28
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om representation för de anställda i bankernas styrelser.
Ärendet
I motionen 1971: 435 av h err Gustafson i Göteborg m. fl. (fp, s, c, m) hemställs a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit skall begära förslag till sådan ändring i lagarna fö r affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor a tt utrymme bereds för representation i dessa kreditinstituts styrelser av företrädare för de anställdas fackliga organisationer.
Remissyttranden över m otionen har inhäm tats från bankinspektionen, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Motionen
M otionärerna återger inledningsvis ett uttalande år 1969 av Svenska bankm annaförbundets styrelse, enligt vilket styrelsen i syfte a tt få till stånd en fördjupad företagsdemokrati inom bankväsendet beslutat fram föra krav på representation för de anställda i bankernas styrelser. K ravet har, uppges det, senare preciserats till a tt gälla minst två ledamöter, som skall utses av organisationen. Vid diskussioner med bankledningam a om sådan representation h a r det emellertid visat sig svårt a tt inrymma denna inom det m aximiantal styrelseledamöter som föreskrivs i lag.
Avsikten med motionen är inte, framhålls det, a tt få en tvingande lagstiftning om styrelserepresentation fö r de anställda i bankerna utan i stället att undanröja de svårigheter som den nuvarande lagstiftningen innebär fö r överenskommelser mellan avtalsparterna om sådan representation. Banklagens begränsningsregel i fråga om antalet ledamöter i affärsbanks styrelse som får vara befattningshavare i banken har, säger m otionärerna, tillkommit för att förebygga en dominans i styrelsen av ledande bankfunktionärer. Vid dess tillämpning borde de anställdas representanter kunna frånräknas.
Gällande rätt m. m.
A ffärsbankerna
Föreskrifter rörande sammansättningen av affärsbankernas styrelser finns i 71—73 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse (nuvarande lydelse
1 Riksdagen 1971. 17 sami. N r 28
i ifrågavarande del 1970: 666). F ö r bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och högst tjugoen ledamöter (71 §). Konungen äger utse högst tre ledamöter i styrelsen (offentliga styrelseledamöter) med uppgift att verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Övriga styrelseledamöter till ett antal av högst aderton väljs på bolagsstämma i den mån inte i bolagsordningen föreskrivits att en eller flera ledamöter skall tillsättas i annan ordning.
Av styrelseledamöterna får icke flera än en för varje påbörjat femtal — offentlig styrelseledamot ej m edräknad —• vara befattningshavare i banken (72 §).
Sparbankerna
I lagen (1955: 416) om sparbanker finns bestämmelser om sammansättningen av sparbankernas styrelser i 36—38 §§ (nuvarande lydelse av 37 § 1962: 234). Sparbanks styrelse utses av sparbankens huvudmän och skall bestå av minst fem ledamöter (36 §). Tjänstem an i sparbanken får vara styrelseledamot — dock icke ordförande — endast om sparbankens reglemente uttryckligen medger detta (37 §). Tjänsteman i annan sparbank får inte utses till styrelseledamot.
Svenska sparbanksföreningen h ar i samråd med bankinspektionen utarbetat ett normalreglemente för sparbank, vilket tjänat som förebild för samtliga sparbankers reglementen. I fråga om tjänstemans rä tt att vara ledamot av sparbanks styrelse har i normalreglementet intagits en föreskrift av innehåll att tjänsteman må vara styrelseledamot eller suppleant, dock icke ordförande eller vice ordförande.
Jordbrukskasserörelsen
I fråga om sammansättningen av jordbrukskassornas och centralkassornas styrelser gäller 21 och 22 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL) med de modifikationer som anges i 16 och 26 §§ lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen (JKL).
Jordbrukskassas styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledam öter (16 § JKL). Riksorganisationen får, om särskilda skäl föreligger, efter hörande av vederbörande centralkassa medge jordbrukskassa att för viss tid, ej över fem år, utse högst nio ledamöter. Styrelsen väljs på stämma; i stadgarna kan dock bestämmas att styrelsen eller ledamot av denna skall tillsättas i annan ordning (21 § EFL). I gällande norm alstadgar för jordbrukskassa (motsvarande norm alreglem entet för sparbank) ingår icke någon från huvudregeln avvikande särbestämmelse, varför det för närvarande inte föreligger möjlighet för utomstående att utse styrelseledamot.
Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, valda på centralkassans stämma (26 § JKL). Styrelseledamöterna skall utse verkställande direktör, som om han inte redan ä r styrelse
ledamot skall ingå som sådan, i vilket fall antalet styrelseledamöter kan kom m a a tt stiga till tio. Verkställande direktören eller annan befattningshavare i centralkassan får inte vara ordförande i styrelsen. Högst en eller, om antalet styrelseledamöter överstiger fem, högst två av styrelseledamöterna får vara befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassan.
E tt inom föreningsrätten gällande principiellt krav ä r att styrelseledam ot skall vara medlem av föreningen, laga ställföreträdare för medlem eller ledamot av styrelse för eller delägare i juridisk person som är medlem (22 § EFL). En undantagsbestämmelse finns a tt annan än medlem äger vara styrelseledamot där det medges i stadgarna för visst eller vissa särskilt angivna fall. D et sagda gäller även beträffande jordbrukskasserörelsen. Någon undantagsbestämmelse av angivet slag har inte upptagits i normalstadgarna för jordbrukskassa. F ör centralkassorna gäller att till medlemmar får antagas endast juridiska personer av vissa slag, nämligen dels jordbrukskassa som som är verksam inom centralkassans verksamhetsområde, dels s. k. jordbruksorganisation (22 § JKL). U ndantag från huvudregeln att endast juridiska personer kan vara medlemmar förekom m er i en av centralkassorna, som erhållit Kungl. M aj:ts tillstånd att själv utöva den verksamhet som eljest ankom m er på jordbrukskassa.
Remissyttrandena
I fråga om a f f ä r s b a n k e r n a anför bankinspektionen a tt den principiella utgångspunkten för tillsättandet av sådan ledamot i styrelse för affärsbank som särskilt skulle representera de anställda synes vara a tt bestämmelse härom kan intagas i bolagsordningen. En sådan åtgärd skulle grundas på det i 71 § banklagen angivna undantaget från regeln att styrelsen skall utses av bolagsstämma.
M otivet för den bestämmelse som begränsar antalet styrelseledamöter med anställning i banken är, påpekar bankinspektionen, att den skall ge en viss garanti för att styrelsen inte kom m er att domineras av i första hand de högre befattningshavarna. D ärför utform ades också bestämmelsen om offentliga styrelseledamöter så, att det förhindrades att bankstyrelsernas utökning med sådana ledamöter indirekt kunde leda till en utvidgning av bankm annarepresentationen i styrelserna.
F ör att utrymme i bankstyrelserna skall beredas företrädare fö r de anställda synes m otionärerna förutsätta att en ytterligare höjning sker av det i banklagen angivna m axim iantalet styrelseledamöter, fram håller bankinspektionen. Det bör emellertid enligt inspektionens mening undvikas att göra bankstyrelserna alltför stora och omfattande. Inspektionen anser a tt redan det nu gällande m axim iantalet är i högsta laget. D et synes nämligen, säger inspektionen, vara en allmän erfarenhet att
en större personkrets vid jämförelse med en mindre riskerar att få sin effektivitet nedsatt vid fullgörandet av beslutsfunktioner av det slag varom h är är fråga. Om man anser sig böra tillgodose motionärernas önskemål om fackligt utsedda representanter i styrelserna bör detta därför ske inom ram en för maximiantalet aderton. M ot m otionärernas u ttalande att det vid diskussioner med bankledningarna visat sig a tt dessa ogärna vill utestänga någon av de nuvarande styrelseledamöterna för att bereda plats för representanter för de anställda anför inspektionen att en viss omsättning alltid äger rum inom bankernas styrelser. Förr eller senare bör med hänsyn härtill finnas möjligheter att — om så anses önskvärt — få med även fackligt utsedda representanter utan att det fördenskull blir nödvändigt vare sig att det i lag medgivna högsta antalet ledamöter ändras eller a tt någon ledamot som önskar kvarstå blir utestängd.
Bankinspektionen delar inte m otionärernas åsikt att de anställdas representanter vid kategoriindelning enligt 72 § banklagen icke bör räknas bland befattningshavare i banker. Om motionärernas intentioner förverkligas på så sätt, att fackligt utsedda representanter deltager i beslutsfattandet på direktionsnivå eller andra lägre nivåer inom bankerna, äger enligt inspektionens mening samma argum ent som anförts m ot en alltför stor andel högre befattningshavare i styrelserna giltighet även i vad avser de anställdas representanter. Inspektionen anser det vara väsentligt a tt styrelsernas kontrollerande funktion ej försvagas till följd av a tt ett alltför stort antal av ledamöterna känner sig bundna av tidigare ställningstaganden vid behandlingen av ett ärende.
TCO anför att styrelserepresentation för de anställda på bankom rådet hittills h ar kunnat realiseras endast i mindre omfattning. Svårigheter att bereda utrym m e för sådan representation inom det maximiantal styrelseledamöter som får vara anställda i banken enligt banklagens bestämmelser h ar enligt TCO:s uppfattning främ st bidragit härtill. I Sveriges kreditbanks styrelse har dock ett utrym m e funnits. Vid bolagsstämman 1971 fick de anställda där representation genom en ordinarie ledamot och en suppleant, vilka hade nom inerats genom val inom den lokala fackliga organisationen.
Svenska bankföreningen anför a tt den delar motionärernas uppfattning a tt frågan om de anställdas representation i bankstyrelsema icke bör lösas genom lagstiftning. Bankföreningen finner det mest ändamålsenligt a tt frågan om de bankanställdas medinflytande behandlas vid överläggningar mellan varje bank och dess personal. Resultaten av sådana överläggningar och av den försöksverksamhet på detta område som pågår inom bankerna bör, säger föreningen, kunna ge underlag för ett ståndpunktstagande till om de anställdas intresse bäst tillgodoses genom att företrädare för de anställda inväljs i bankens styrelse eller om det bäst tillgodoses på annat sätt. Om representanter för de anställda
skall ingå i en banks styrelse anser föreningen att sådana representanter bör föreslås av och utses bland bankens personal.
Den nuvarande avfattningen av 72 § banklagen hindrar ej, säger Bankföreningen, att de anställda blir företrädda i banks styrelse. F ö reningen uttalar emellertid att den inte vill motsätta sig att stadgandet ändras så a tt de legala möjligheterna för sådan representation vidgas. D etta skulle kunna ske genom en ändring av 72 § banklagen därhän att av styrelseledamöterna högst en för varje påbörjat fyrtal får vara befattningshavare i banken.
Såvitt gäller s p a r b a n k e r n a meddelar bankinspektionen a tt antalet styrelseledamöter i regel är större än minim iantalet fem. Något generellt uttalande om vad som kan anses vara ett lämpligt högsta antal styrelseledamöter anser sig bankinspektionen med hänsyn till sparbankernas skiftande storlek icke kunna göra. Inspektionen fram håller dock a tt den vid stadfästelse av reglementsändringar inte ansett sig böra medge större antal ordinarie ledamöter än aderton. Sistnämnda högsta antal har accepterats endast vid sparbanksfusioner, men inspektionen h a r i sin praxis oftast ansett sig böra kräva successiv nedtrappning av antalet.
Bankinspektionen understryker att det med nuvarande lagstiftning inte föreligger hinder för huvudmännen att i sparbanks styrelse invälja representanter för anställda inom sparbanken. Om m an emellertid inte önskar åt huvudmännen överlåta valet av styrelseledamot som skall representera de anställda erfordras, fram håller inspektionen, en sådan ändring i sparbankslagen a tt denna medger att styrelseledamot får utses i annan ordning. I detta sammanhang erinrar inspektionen om de synpunkter i fråga om proportionen mellan befattningshavare och andra styrelseledamöter som ämbetsverket anfört i fråga om affärsbankerna.
Svenska sparbanksföreningen hänvisar till vad som föreskrivs i norm alreglementet för sparbank. Föreningen anför att det hör till undantagen att sparbankernas reglementen annat än i speciella hänseenden avviker från normalreglementet. Detta innehåller icke, påpekas det, någon begränsning i fråga om vare sig antalet tjänstem annaledam öter eller dessas kvalifikationer. Föreningen anser a tt skäl saknas a tt ändra sparbankslagen i det berörda hänseendet och avstyrker alltså motionen i denna del.
Beträffande j o r d b r u k s k a s s e r ö r e l s e n meddelar Sveriges jordbrukskasseförbund att centralkassorna i regel och jordbrukskassorna i flertalet fall har utnyttjat m axim iantalet styrelseledamöter. Några jordbrukskassor har därutöver erhållit dispens att utse högst nio styrelseledamöter, närm ast för att underlätta genomförandet av önskvärda fusioner. I jordbrukskassorna är det, säger förbundet vidare, inte ovanligt att föreståndaren, som i regel också tillhör den fackliga organisa
tionen, ingår i styrelsen som av föreningsstämman vald ledamot. Enligt interna bestämmelser skall föreståndaren oavsett om han tillhör styrelsen eller ej ingå som ledamot i arbetsutskottet och fungera som föredragande vid både styrelsens och utskottets sammanträden.
Bankinspektionen u ttalar att m axim iantalet av nio (tio) ledamöter i jordbrukskassas styrelse inte förefaller att vara så högt, att det från de synpunkter inspektionen velat hävda finns anledning till betänkligheter mot någon ökning. Inspektionen vill därför beträffande kassorna ej m otsätta sig tanken att, om så befinnes önskvärt, det genom lagändring skall göras möjligt att vidga styrelsekretsen för att där bereda rum även för särskilt utsedda representanter för de anställda.
Vill man försäkra sig om laglig möjlighet att tillsätta ledamot i centralkassas styrelse i annan ordning än genom stämmoval synes, fram håller inspektionen, en lagändring vara erforderlig. Inspektionen påpekar vidare att centralkassas stämma redan m ed nu gällande bestämmelser kan till styrelseledamot utse representant för de anställda vid centralkassan eller anslutna jordbrukskassor, förutsatt att vederbörande uppfyller valbarhetskraven exempelvis genom a tt vara medlem i ansluten jordbrukskassa. Ändring av stadgarna krävs därem ot om m an önskar kunna utse annan än jordbrukskassemedlem till styrelseledamot.
Till styrelseledamöter i centralkassorna har hittills, anför bankinspektionen, i allmänhet utsetts styrelseledamöter i anslutna jordbrukskassor. Inte så sällan h a r bland styrelseledamöterna återfunnits befattningshavare i jordbrukskassa. F ör att förhindra att sådana befattningshavare i alltför stor utsträckning utses till styrelseledamöter i centralkassan infördes vid tillkomsten av jordbrukskasselagen den nu gällande spärrregeln i fråga om antalet styrelseledamöter som får vara befattningshavare i jordbrukskassa, vilken är ansluten till centralkassan. Bankinspektionen förutsätter att, om ändringar vidtas för att bereda ökat utrymme fö r de anställda i centralkassas styrelse, det intresse som bär upp denna spärregel icke åsidosätts.
M otionärernas uppfattning att frågan om de anställdas representation i styrelserna inte bör lösas genom lagstiftning delas av Sveriges jordbrukskasseförbund. Enligt förbundets mening är det lämpligast a tt frågan om de bankanställdas medinflytande blir förem ål för förhandlingar mellan vederbörande bank och dess personal. Även om förbundet är tveksamt om de anställdas intresse bäst tillgodoses genom att företrädare för dessa inväljs i styrelsen eller om detta intresse bäst tillgodoses på annat sätt vill förbundet inte m otsätta sig att sådana lagändringar genomförs a tt de legala möjligheterna för en dylik representation vidgas. Om representanter för de anställda skall ingå i styrelsen bör de, anser förbundet, föreslås av och utses bland bankens personal.
Avslutningsvis fram håller förbundet a tt jordbrukskasserörelsens primärled, jordbrukskassorna, utgör cirka 450 st. och a tt antalet anställda
i dessa i genomsnitt uppgår till tre och endast i undantagsfall överstiger sju personer. Förbundet säger sig med hänsyn till det inflytande och den insyn personalen h ar i så små organisationer förutsätta att någon särskild styrelserepresentation inte blir aktuell.
Beträffande ä m n e t i a l l m ä n h e t anför TCO a tt frågan om demokratisering av arbetslivet h a r tilldragit sig stor uppmärksamhet inom organisationen. Sålunda tillsatte TCO-styrelsen hösten 1969 en särskild kommitté, som fick i uppdrag a tt arbeta med dessa frågor. E tt första resultat av kommitténs arbete förelåg vid TCO:s kongress 1970 i form av en delrapport »Demokratisering av arbetslivet», som organisationen överlämnat jäm te sitt yttrande. E tt av de äm nen som diskuteras i rapporten är frågan om styrelserepresentation i företagen.
Frågan om styrelserepresentation liksom övriga frågor inom detta ämnesområde h ar också, säger TCO, tilldragit sig stort intresse inom TCO-förbunden. Svenska bankm annaförbundets i motionen redovisade uttalande har följts upp på så sätt, att i några banker träffats överenskommelser om a tt inrätta kom m ittéer med paritetisk sammansättning för a tt behandla frågor om befordran, utbildning m. m. Som exempel härpå näm ns på affärsbanksidan tre kom m ittéer inom Skandinaviska banken och en i vardera Uplandsbanken, Skaraborgs enskilda bank och Sveriges kreditbank samt på sparbankssidan motsvarande kommittéer inom länssparbankerna i Jönköping och Göteborg. Förbundet h ar vidare erhållit representation i direktionerna vid Stockholms sparbank och Sparbanken i Lidköping samt i s. k. ledningsgrupper inom länssparbankerna i Stockholm och Göteborg.
TCO anser a tt de exempel som organisationen angivit visar på att partem a inom bankom rådet har en positiv syn på frågan om representation för de anställda i bankernas beslutsorgan. D etta h ar också, anför TCO, uttalats vid kontakter mellan partem a, som även förklarat sig beredda a tt i positiv anda verka för en utbyggnad av den försöksverksamhet som inletts. I TCO-rapporten »Demokratisering av arbetslivet» h ar anförts att lagar inte får hindra en demokratisering av arbetslivet. Med hänvisning härtill tillstyrker TCO motionsyrkandet, som sägs ligga helt i linje med TCO:s strävanden på företagsdemokratins område.
Tidigare behandling av frågan
I anledning av propositionen 1970: 64 om offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna väcktes en motion vari föreslogs att riksdagen skulle besluta om sådana ändringar i lagen om bankrörelse, att utrymme bereddes för representation i bankernas styrelser av företrädare för de anställdas fackliga organisationer. Bankoutskottet (uti. 1970:64) u ttalade förståelse för motionärens önskemål men fann det inte lämpligt
att i det då aktuella sammanhanget ta upp frågan om en sådan ändring av banklagen som m otionären föreslagit. Ändringen skulle, om än föga vittgående, inte vara helt okomplicerad. Förslaget om offentliga styrelseledamöter påverkade, framhölls det, inte direkt förutsättningarna för en styrelserepresentation för de anställda. Frågan borde enligt utskottets mening ses i ett större sammanhang och en eventuell lagändring genomföras efter beredning i reguljär ordning. U tskottet avstyrkte sålunda motionen, som avslogs av riksdagen.
Utskottet
Representation för de anställda i företagens styrelser är ett av de önskemål som aktualiserats i samband med de senaste årens strävanden att åstadkomma en fördjupad företagsdemokrati. N är önskemål i den riktningen förts fram har en förutsättning i allmänhet varit att en sådan representation skall förverkligas genom överenskommelser mellan berörda parter, utan något ingripande från statens sida. Även den föreliggande motionen vilar på denna förutsättning. N är motionärerna — i anslutning till ett uttalande av Svenska bankmannaförbundet — tar upp frågan om möjligheterna att bereda representation i kreditinstitutens styrelser för de anställdas fackliga organisationer är deras syfte endast att statsmakterna skall undanröja de hinder för en dylik representation som gällande regler för sammansättningen av kreditinstitutens styrelser skapar.
Lagen om bankrörelse föreskriver att antalet ledamöter i bankaktiebolags styrelse icke får överstiga ett visst maximum och att högst en viss andel av styrelseledamöterna får vara anställda i banken. I detta hänseende skiljer sig lagen om bankrörelse från aktiebolagslagen. Även för sparbanks- och jordbrukskasserörelserna finns föreskrifter vilka liksom de nyss åsyftade påverkar möjligheterna att genomföra en styrelserepresentation för de anställda.
Vid remissbehandlingen har särskilt bankinspektionen fäst uppm ärksamheten på de motiv som legat till grund för de nuvarande bestämmelserna. Bankinspektionen anser att dessa motiv alltjämt är bärkraftiga. Såväl bankinspektionen som Svenska bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund har dock angivit vissa lagändringar som tänkbara. Det finns enligt utskottets mening skäl att tillmötesgå motionärernas önskemål om en översyn av ifrågavarande bestämmelser som tar sikte på sådana förändringar att ökade reella möjligheter skapas för överenskommelser om representation för de anställda i kreditinstitutens styrelser.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen med bifall till motionen 1971: 435 hos Kungl. Maj:t
hemställer om översyn av lagen om bankrörelse, lagen om spar
banker och lagen om jordbrukskasserörelsen i enlighet med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 26 oktober 1971 P å näringsutskottets vägnar IN G V A R SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), N ordgren (m), fru Hansson (s) och fru Hambraeus (c).
__________________