Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande mellanöl, m. m.

Skatteutskottets betänkande nr 3 år 1971 SkU 1971:3

Nr 3

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande mellanöl, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1. n r 119 av h err Henm ark m. fl. Hemställan avser: »att riksdagen beslutar att tillverkning och försälj­

ning av mellanöl skall upphöra».

2. nr 234 av herr Helén m. fl. Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller att alkoholpolitiska utredningen anmodas påskynda slutförandet av sitt

arbete,

att utredningen anmodas att med förtur framlägga förslag till organisation av en landsomfattande, ca treårig, koncentrerad aktion genomförd i samverkan med samhällets nykterhetsfrämjande organ och frivilliga organisationer (innefattande jämväl kostnadsberäkning),

samt att utredningen får i uppdrag att snarast framlägga delförslag om lagstiftningsåtgärder ägnade att minska missbruket av mellanöl försålt genom utminutering resp. utskänkning».

3. n r 240 av fru Åsbrink och fru Berglund. Hemställan avser: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om så­

dana åtgärder som innebär, att mellanölet i distributionshänseende likställes med rusdrycker».

4. n r 587 av herr Börjesson i Falköping m. fl. Hemställan avser: »att riksdagen m åtte besluta, att mellanöl hänföres till rusdrycker och

att dess försäljning regleras enligt rusdrycksförsäljningsförordningen, samt

att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig lagtext». 5. n r 594 av herr Engkvist m. fl. Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller

att alkoholpolitiska utredningen måtte, liksom beträffande mellanölsförsäljningen, med förtur behandla frågor rörande alkoholupplysning».

6. n r 603 av herrar Hyltander och Westberg i Ljusdal. Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att i avvaktan på åt­

gärder i anledning av förslag från alkoholpolitiska kommittén skatten på mellanöl höjes till det dubbla samt att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext».

1 Riksdagen 1971. 6 sami. N r 3

7. n r 604 av herrar Johansson i Skärstad och Norrby i Gunnarskog.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om en skyndsam utredning för att komma till rätta med alkoholmissbruket dels genom väsentligt ökad information om alkoholens risker, dels att alkoholreklamen förbjuds och ersätts med motreklam, dels vidtaga åtgärder för att alkoholhalten i öl icke medför berusningsrisk samt dels fastställa åldersgräns för rätt till alkoholförtäring».

8. n r 616 av herr Magnusson i Nennesholm.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit

a. anhåller att alkoholpolitiska utredningen får i uppdrag att med förtur framlägga förslag till åtgärder i syfte att motverka mellanölsmissbruket,

b. anhåller om en informations- och upplysningskampanj om effekterna av ölkonsumtionen, särskilt i samband med fram förandet av m otorfordon».

9. n r 632 av herr Ståhlhammar m. fl.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit hemställer att Alkoholpolitiska utredningen särbehandlar frågan om mellanölet och ungdomen enligt följande.

a. Försäljning av mellanöl endast i systembutiker eller speciella 'ölbutiker’.

b. Förbud m ot reklam för mellanöl under en försöksperiod och satsning på reklam för lättöl och alkoholfria drycker under samma tid.

c. Obligatorisk information i systembutikerna om mellanölets verkningar.

d. Obligatorisk varudeklaration på mellanölsförpackningama med innehållsangivelse och beskrivning av ölets verkningar på ungdom.

e. Intensiv informationskampanj i press, radio, TV samordnas med målinriktad systematisk ölinformation via skolan till elever och föräldrar.

f. Lagstiftning om förbud m ot utminutering till ungdom under 18 år». 10. n r 635 av herr Turesson.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit anhålla om att en riksomfattande informationskampanj i alkoholfrågan med tyngdpunkten på öl genomföres under hösten 1971».

Gällande bestämmelser ni. m.

M otionerna tar i första hand upp de nykterhetspolitiska problem som uppkommit genom den starkt ökade mellanölskonsumtionen. Den följande redogörelsen begränsas därför till att främ st avse detta område.

M altdryckernas alkoholhalt och beskattning

Bestämmelser om maltdryckernas alkoholhalt och beskattning lämnas i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

M altdryckerna är indelade i tre slag, nämligen lättöl, där alkoholhalten inte överstiger 1,8 viktprocent, öl, där alkoholhalten överstiger 1,8 men inte 3,6 viktprocent, och starköl, som har en alkoholhalt över 3,6 viktprocent. ö l indelas i typ A och B (mellanöl). Om alkoholhalten inte överstiger 2,8 viktprocent hänförs öl till typ A, i annat fall till typ B. Tillverkning av starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 viktprocent får ske bara för export och för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

F ör rätt att tillverka öl eller starköl erfordras tillstånd av riksskatteverket. Sådant tillstånd gäller tills vidare m en kan dräs in om det kan anses påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och av att skatten för öl och starköl erläggs.

Skatten utgår för liter och är 12 öre för lagrat lättöl, 60 öre för öl av typ A, 1: 30 kr. för öl av typ B och 2 kr. för starköl. Vid im port erläggs tull bl. a. med belopp som motsvarar skatten inom riket.

Relationerna mellan de alkoholhaltiga dryckerna i fråga om beskattning resp. pris fram går av följande uppställning.

Pris och skatt per cl alkohol 100 % fö r vissa drycker (jan. 1971)

Alkohol­ Utminuterings- Pris Skatt1

Butelj­ halt pris per cl per cl

storlek volym Skatt1 alkohol alkohol Varuslag cl procent K r/but K r/l k r/l öre öre Absolut rent Brännvin 75 40 37,25 49,67 37,91 124 95 Billigaste starkvin 75 18 12,25 16,35 9,40 91 52 Billigaste lättvin 75 ca 11 4,75 6,33 2,86 58 26 Svenskt starköl 33 5,3* 1,49 4,52 2,00 85 38

öl typ B 33 4,4* 1,22 3,70 1,30 84 30

„ öl typ A 33 3,3* 0,82 2,48 0,60 75 18 1 Exkl. mervärdeskatt. ' Beräknade genomsnittsvärden.

Försäljning av maltdrycker

Försäljningen av lättöl regleras i förordningen (1955: 38) om försäljning av alkoholfria drycker och sker i princip under samma villkor som gäller för handel i allmänhet. Starköl därem ot betraktas som rusdryck, och försäljningen och utskänkningen härav följer i stort sett samma regler som gäller för andra rusdrycker (rusdrycksförsäljningsförordningen 1954: 521). I fråga om öl gäller emellertid särskilda regler. Dessa regler återfinns i ölförsäljningsförordningen (1961: 159).

Försäljning av öl, såväl typ A som typ B, sker i form av partihandel och detaljhandel, detaljhandeln genom utminutering eller utskänkning. Partihandel får utövas bara av den som har tillstånd till utminutering och — efter anmälan hos riksskatteverket — av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med m atvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket. Säljaren

är vid partihandel skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan.

För utminutering av öl fordras i allmänhet tillstånd av polismyndigheten. Tillstånd skall som regel meddelas matvaruhandlare och den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker samt, under vissa förutsättningar, genom kommunal medverkan inrättade allmännyttiga maltdrycksföretag. Kommunens fullmäktige kan föreslå den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag görs oberoende av myckenheten sålt öl. Bedöms de föreslagna grunderna för ordnandet av försäljningen i övrigt vara lämpliga, skall länsstyrelsen fastställa förslaget.

Utskänkning av öl får ske vid heminackordering samt i kollektivhusmatsal och i personalmatsal. I övriga fall fordras tillstånd, som kan avse årsutskänkning, dvs. utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning. Årsutskänkning kan medges av länsstyrelsen och tillfällig utskänkning av polismyndigheten. F ör trafikutskänkning, dvs. utskänkning på fartyg, tåg eller flygplan, gäller särskilda regler.

ö v er ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom då det gäller trafikutskänkning, yttranden inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning som avstyrkts av kommunens fullmäktige får tillstånd inte meddelas. Undantag härifrån stadgas dock då det från allmän synpunkt anses påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat i en ort som är betydelsefull för turistväsendet (turistutskänkning). Särskilda förhållanden kan föranleda närm are föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande.

V idare finns en rad särskilda bestämmelser.

Vid utminutering och utskänkning av öl skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare får bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av matvaror.

ö l får inte utskänkas till den som kan antas inte ha fyllt 16 år. ö l får inte heller utlämnas till den som är synbart berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.

I fråga om de tider då öl får utm inuteras gäller bestämmelserna i affärstidslagen. Utskänkning av öl får inte börja före kl. 7 och skall ha avslutats senast kl. 22, om inte tillståndsmyndigheten föreskrivit tidigare eller medgett senare tidpunkt eller om inte senare tidpunkt är tilllåten på grund av att sådan tidpunkt gäller för utskänkning av rusdrycker.

Beträffande tillsynen åligger det länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna enligt ölförsäljningsförordningen och de föreskrifter som meddelats med stöd av

förordningen iakttas. Tillstånd till utminutering skall återkallas av polismyndighet d å förutsättningarna för rätt att utm inutera öl inte längre föreligger. D å det anses erforderligt för ordningens upprätthållande, kan länsstyrelsen eller polismyndigheten för visst tillfälle förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar i dessa avseenden.

Riksskatteverket utövar tillsyn över tillämpningen av förordningen och utfärdar erforderliga föreskrifter och anvisningar. D et ankommer vidare på verket att följa den allmänna utvecklingen inom ölhanteringen.

Maltdryckskonsumtionen efter mellanölets införande

Utvecklingen av de starkare maltdryckernas andel av den totala alkoholkonsumtionen fram går av följande uppställning.

Total alkoholkonsumtion i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år

1966— 1969

Spritdrycker Vin Starköl ö l typ B ö l typ A Summa

Den totala svenska alkoholkonsumtionens storlek i förhållande till alkoholkonsumtionen i jäm förbara länder belyses av diagram på s. 6 från riksskatteverkets alkoholbyrå.

Den närm are fördelningen av maltdryckskonsumtionen på de olika typerna av drycker redovisas i följande tabell.

Konsumtionen av maltdrycker 1966— 1970

Skattepliktig utlämning + import

Starköl1 ö l typ B ö l typ A Lagrat Tillverkning

lättöl av färskt

lättöl

Procentuella förändringar från året före

1 Under tiden 1/11 1967— 14/7 1968 pågick försöksverksamhet med fri försäljning av starköl i två län.

Alkoholkonsum tionen, i liter 100 % per invånare, i Sverige jäm förd med genomsnittet fö r 16 andra länder, 1950— 1969 Index 1950 = 100.

lr.A%X IfaO

IS O

tt.0

LomewJcHiSt» IV) N o r o e P oV & OSA 120

voo

«|0 si n a sv « w s> t i w « « ti y» ts «» fa» fat «

Enligt en undersökning om de olika försäljningsformerna för öl under juli 1970 gick ca 13 % av mellanölet till utskänkningsändamål medan motsvarande andel fö r A-öl var 7 %. Antalet utskänkningsställen för öl har som fram går av följande uppställning ökat under tiden efter mellanölets införande.

Utskänkningsställen för allmänheten 1966— 1969

Frivilliga inskränkningar av ölförsäljningen

Livsmedelshandelns och bryggerinäringens organisationer samt handelsanställdas och livsmedelsarbetamas fackförbund har vid sammanträde hos dåvarande kontrollstyrelsen överenskommit att från den 1 april 1970 tillämpa vissa inskränkningar i handeln med mellanöl för att söka förebygga vissa olägenheter av denna försäljning, överenskommelsen

innebär bl. a. att en åldersgräns införs för rätt att köpa mellanöl och att ölreklamen begränsas.

Enligt denna överenskommelse skall mellanöl inte säljas till barn eller ungdomar som kan antas vara under 18 år. Undantagsvis kan det bli fråga om legitimering. Barn och ungdomar som uppenbart köper för föräldrars räkning undantas från försäljningsinskränkningen. Anslag om åldersgränsen skall sättas upp på alla försäljningsställen där mellanöl saluförs.

Handeln och bryggerinäringen rekommenderas genom överenskommelsen att inte tillämpa lockvarupriser för öl eller läm na lockvaruerbjudanden vid ölköp. Skyltning och montage för öl förutsätts ske på ett m åttfullt sätt.

överenskommelsen gäller alla företag som bedriver annan detaljhandel med öl än serveringsrörelse. Den överenskomna åldersgränsen avser inte öl typ A (pilsner). Vid serveringsrörelse gäller oförändrat den lagstadgade åldersgränsen 16 för inköp av mellanöl och pilsner.

Bryggareföreningen har i samråd med vederbörande myndigheter beslutat att med verkan från den 1 april 1970 rekommendera sina medlemsföretag att iaktta vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäller både mellanöl och pilsner. Huvudsyftet är att förhindra all ölreklam som riktar sig till barn och ungdom. Vidare skall all reklam som knyter an till rom antiska situationer eller till sex appeal undvikas. M an får inte åberopa ungdomsidoler, idrottsmän och nöjesartister. Vidare gäller förbud att använda vissa reklammedel, t. ex. i ungdomspublikationer, vid sportevenemang och på arbetsplatser.

Frågor om överträdelse av reklamreglema behandlas av näringslivets opinionsnämnd. M an har utgått från att reglerna kommer att iakttas även av im portörer av utländskt öl. — F ör starköl har mellan systembolaget och Bryggareföreningen överenskommits om två års reklamstopp, räknat från den 1 april 1970.

Kontrollstyrelsen har redovisat dessa överenskommelser i en skrivelse till länsstyrelser, polismyndigheter och nykterhetsnämnder. I denna skrivelse anförs vidare, att det självfallet är angeläget att de regionala och lokala myndigheterna inom sina verksamhetsområden följer upp de nu träffade överenskommelserna. Viktigt är att den överenskomna 18-årsgränsen allmänt iakttas och att detta också gäller i butiker som står utanfö r de centrala organisationerna inom handeln. Sådana butiker bör vid behov informeras om överenskommelsen. I förekommande fall bör av myndigheterna påpekas att all detaljhandelspersonal skall ha tillgång till kontrollstyrelsens informationskort. Dessutom bör tillses att gällande tillståndsbevis och styrelsens cirkulär n r 4 /1 9 6 9 om ölförsäljningsförordningen finns på varje försäljningsställe.

I skrivelsen anförs vidare, att det finns särskild anledning att även uppmärksamma hur serveringen av öl på pubar, barer osv. bedrivs. Det framhålls också att skolöverstyrelsen kommer att informera skolväsendet om den överenskomna 18-årsgränsen och att det är uppenbart att skolans och föräldraföreningarnas insatser blir av stor betydelse i sammanhanget.

Mellanölsundersökningen 1970

Kontrollstyrelsen gjorde våren 1970 en enkät bland vissa myndigheter beträffande mellanölet. Enkäten lades upp på samma sätt som en motsvarande undersökning våren 1968. En fjärdedel av landets nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, skolstyrelser och polismyndigheter tillfrågades; även de 3 storstäderna berördes av enkäten.

Andelen myndigheter som ansåg att nykterhetstillståndet hade försämrats eller att problem uppstått genom mellanölet var i årets enkät 59 % av nykterhetsnämndema, 56 % av barnavårdsnämnderna, 42 % av skolstyrelserna och 79 % av polismyndigheterna. Motsvarande tal för 1968 låg 12— 25 procentenheter lägre.

Enligt nykterhetsnämndernas svar berör försämringen huvudsakligast ungdom och det anges mest vara fråga om tillfällig berusning. Barnavårdsnämnderna uppger att den försämring som förekommit fram träder mest i åldram a 15— 17 år. De skolstyrelser som uppgett problem säger i regel att problemen mest förekommer under fritid, t. ex. under skoloch diskotekdanser. Problem under skoltid förekommer i allmänhet bara i enstaka fall. Av skolförvaltningarna i de 3 storstäderna ser Stockholm allvarligt på frågan, medan Göteborg redovisar vissa problem och Malmö endast har problem av mycket begränsad omfattning. Åtskilliga polismyndigheter fram håller att för fylleri gripna personer ofta hänvisar till mellanölskonsumtion. Andra polismyndigheter säger sig ha observerat att ungdomen num era konsum erar öl i större utsträckning än tidigare och att öl i vissa fall används av ungdomen i rent berusningssyfte.

Ungdomsverksamheten

D å mellanölet till stor del kommit att bli ett ungdomsproblem kan här vara skäl att erinra om att den utbyggnad som pågått av stödet till ungdomsverksamheten förstärktes ytterligare vid 1970 års riksdag.

Statens ungdomsråd, som omorganiserades 1.1.1970, h a r i sin nya form kunnat öka sin verksamhet väsentligt. Bl. a. h a r flera utredningsuppgifter utförts i rådets regi, avseende t. ex. frågor om ändrade former för det lokala stödet till ungdomsorganisationerna. Även rådets allm änna roll som organ för bevakning av olika aktuella ungdomsfrågor, t. ex. i samband med remisser och överläggningar med berörda myndigheter, har förstärkts. En fortsatt utveckling av rådets arbete under nästa budgetår h a r i statsverkspropositionen bedömts vara möjlig inom ram en för ett belopp av samma storlek som det för innevarande bud­

getår m er än fördubblade anslaget om 1,4 milj. kr.

Ungdomsrådet föreslog i november 1970 ett nytt system för statlig bidragsgivning till lokal ungdomsverksamhet. Beredningen av de frågor som aktualiserats genom förslaget är dock ännu inte slutförd. Anslagen till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet har därför i statsverkspropositionen förts upp med preliminära belopp, med 7 resp. 17,5 milj. kr., en uppräkning med sammanlagt 3,1 milj. kr.

Som ett led i en fortsatt utbyggnad av stödet till ungdomsorganisationerna höjdes år 1970 bidraget till allm änna utbyggnadsåtgärder av ungdomsledarutbildningen med 1,2 milj. kr. H ela behovet under denna rubrik h ar för innevarande budgetår beräknats till 5 milj. kr. och h ar i årets statsverksproposition uppräknats till 5,1 milj. kr.

Frågans tidigare behandling

Motioner m ed i stort sett motsvarande yrkanden som i de nu förevarande motionerna behandlades av bevillningsutskottet så sent som vid föregående höstriksdag (BeU 1970: 50). Bevillningsutskottet anförde bl. a. följande.

Motiveringen för mellanölets införande var främst att tillskapa en måltids- och sällskapsdryck av annan kvalitet än tidigare förekommande ölsorter. Mellanölet h ar uppenbarligen under den tid det funnits i m arknaden tillvunnit sig popularitet. Vissa negativa konsekvenser av mellanölets införande kan dock nu konstateras även om det registrerade fylleriet minskat och spritkonsumtionen under samma tid i stort sett varit oförändrad.

De enligt utskottets mening mest negativa verkningarna av mellanölets införande har varit den starka konsumtionen bland ungdomen och ölkonsumtionens ogynnsamma effekt på trafiksäkerheten.

D et har såväl i massmedia som i de föreliggande motionerna framförts åtskilliga spekulationer beträffande orsakerna till ungdomens missbruk av mellanöl. I flera av motionerna skymtar tanken att bryggeriindustrins reklam härvid skulle ha varit av stor betydelse. Utskottet har i annat sammanhang uttalat sig för förbud m ot spritreklam men därvid fram hållit att den nykterhetspolitiska betydelsen av en sådan åtgärd inte fick överdrivas. Utskottet anser sig i stort sett kunna anlägga samma synpunkter på inskränkningar i ölreklamen. De väsentliga orsakerna till ett ökat bruk av mellanöl i allt lägre åldrar beror säkert inte enbart på reklamen. Till förklaringarna hör givetvis att varan varit lättåtkomlig, vilket motiverat motionsyrkandena om en lagfäst 18-årsgräns för inköp av mellanöl.

Motionerna väcktes vid vårriksdagens början. D ärefter h ar emellertid vidtagits vissa åtgärder som är av betydelse för mellanölsfrågan, såsom den av vårriksdagen beslutade skärpningen av maltdrycksskatten, som dämpat ökningstakten i mellanölskonsumtionen, liksom att handeln från och med den 1 april 1970 frivilligt tillämpar en 18-årsgräns för ölinköp och att bryggerierna och handeln från samma tid förbundit sig att iaktta vissa begränsningar i ölreklamen. Vårriksdagen beslöt också inte obetydliga anslagshöjningar till statens ungdomsråds upplysningsverksamhet och

systembolaget har tillsammans med trafiksäkerhetsverket startat en omfattande reklamkampanj för att belysa bl. a. mellanölets risker i trafiken. D et kan också nämnas att alkoholinformationen från och med innevarande läsår fått en fastare plats i skolundervisningen. Även om dessa åtgärder var för sig kan betecknas som obetydliga bidrag till lösningen av mellanölsfrågan fram står dock den samlade aktiviteten som ett uttryck för att flertalet av de parter som närm ast har ansvar för problemen inte står passivt avvaktande inför dessa.

E tt försök till sammanfattning av diskussionerna kring mellanölet ger vid handen att de väsentligaste olägenheterna på kortare sikt av den ökade mellanölskonsumtionen får anses vara de av motionärerna påvisade ungdoms- och trafiksäkerhetsproblemen, medan på längre sikt konsumtionsökningen kan skapa problem som nu är svåra att överblicka. U tskottet finner att de påtalade olägenheterna väger tungt. Även om man på mellanölets kreditkonto bokför den uppskattning som varan rönt bland de stora konsumentgrupper, d är något missbruk inte kan påvisas, ter sig utvecklingen oroande.

Utskottet är inte berett att för närvarande förorda någon hastigt verkande lösning av det slag som förordas i motionen II: 572 och som går ut på att mellanölet endast får säljas av systembolaget. En sådan åtgärd skulle uppenbarligen få nykterhetspolitiskt goda effekter i fråga om ungdomens missbruk men till priset av administrativa och ekonomiska konsekvenser som är svåra att överblicka. Enbart den utbyggnad av systembutikerna som skulle erfordras måste dra mycket betydande kostnader om m an betänker att den totala mellanölsvolymen är väsentligt större än bolagets nuvarande försäljningsvolym. D et kunde då finnas starkare skäl att överväga om mellanölet bör bibehållas eller om alkoholgränsen bör sänkas.

Enligt utskottets mening bör större avseende fästas vid förslagen om ökad information i alkoholfrågan och om restriktioner i fråga om utskänkningen av mellanöl. Särskilt tillkomsten av en mängd s. k. pubar, som uteslutande utskänker mellanöl, motiverar att utskänkningsfrågorna också blir föremål för särskild uppmärksamhet.

Även om utskottet här huvudsakligen behandlat de frågor som mera renodlat sammanhänger med mellanölet får detta inte undanskymma att de redovisade problemen ytterst sammanhänger med den samlade alkoholpolitiken, som nu är föremål för en översyn inom den alkoholpolitiska utredningen. I motionerna I: 99 och II: l i l har begärts riksdagsskrivelse av innebörd att utredningen skall påskynda sitt arbete och få ytterligare direktiv om särskilda undersökningar och försök. Utskottet anser det vara principiellt tveksamt att genom tilläggsdirektiv begränsa handlingsfriheten hos en parlamentarisk utredning i de stycken där utredningen fått i uppdrag att verkställa en förutsättningslös prövning. D ärem ot möter det enligt utskottets mening inte något hinder att — om förhållandena ändras under den tid en utredning pågår — en viss del av ämnesområdet tas upp till förtursbehandling. Enligt utskottets bedömande har — trots de ovan redovisade åtgärderna under innevarande år — mellanölsfrågan utvecklats på ett sådant sätt att det finns skäl att begära att dessa problem behandlas med förtur. Utskottet, som delar motionärernas oro för den nykterhetspolitiska utvecklingen, anser för sin del att riksdagen i de här behandlade frågorna emellertid bör avvakta den alkoholpolitiska

utredningens överväganden, vilka — om riksdagen godkänner detta betänkande — får förutsättas ske med utgångspunkt i de här uttalade synpunkterna.

Bevillningsutskottet avstyrkte således m otionerna, i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört, och riksdagen godkände utskottets betänkande.

Utskottet

Frågan om alkoholpolitiska åtgärder för att kom m a till rätta med de problem som den ökade mellanölskonsumtionen skapat behandlades av 1970 års höstriksdag, som avvisade motionsvis fram förda förslag i sådant syfte. Riksdagen godkände då ett betänkande (1970: 50) av ett enhälligt bevillningsutskott, som uttalade sin oro för utvecklingen på detta om råde och som ansåg a tt det fanns skäl a tt begära a tt frågan togs upp till behandling med förtur av alkoholpolitiska utredningen. U tskottet ansåg dock a tt riksdagen borde avvakta utredningens överväganden, vilka förutsattes ske med utgångspunkt i de synpunkter u tskottet uttalat.

De m otioner beträffande nykterhetspolitiken som behandlas i detta betänkande innehåller i huvudsak samma yrkanden och motiveringar som fram fördes i de av höstriksdagen behandlade motionerna. Flertalet m otionärer yrkar a tt mellanölsfrågan tas upp med förtur av alkoholpolitiska utredningen och att samhällsinformationen i alkoholfrågan kraftigt förstärks. Vissa m otionärer vill ge utredningen detaljerade tillläggsdirektiv om h u r mellanölsproblemen skall lösas, medan andra k räver omedelbara lagstiftningsåtgärder i fråga om mellanölet, såsom förbud m ot tillverkning och försäljning, fördubblad skatt eller försäljning endast genom systembolaget.

Skatteutskottet vill först konstatera a tt bakgrunden till de nu föreliggande motionsyrkandena i stort sett är densamma som bevillningsutskottet redovisade i sitt betänkande vid 1970 års höstriksdag. Utvecklingen därefter tyder inte på någon påtaglig förändring av nykterhetsläget. D et registrerade fylleriet visar viss nedgång under år 1970, och alkoholkonsumtionen kan betecknas som oförändrad. Den tidigare mycket starka ökningstendensen i mellanölskonsumtionen har brutits. U tskottet kan därför inte finna att förutsättningarna för en bedömning av mellanölsfrågan har ändrats sedan riksdagen senast behandlade detta spörsmål. Skatteutskottet kan med hänsyn därtill i princip ansluta sig till bevillningsutskottets uttalanden vid 1970 års höstriksdag. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu besluta om ändringar som rubbar förutsättningarna för alkoholpolitiska utredningens överväganden. I fråga om behovet av ökad samhällsinformation i alkoholfrågan delar utskottet m otionärernas uppfattning men anser a tt sådana åtgärder kräver en

långsiktig och ingående planering för att ge bästa resultat. Frågan om ökad inform ation bör följaktligen prövas av den pågående utredningen.

I flera m otioner fram skym tar otålighet över att alkoholpolitiska u tredningen ännu inte fram lagt några egentliga förslag. Skatteutskottet vill med anledning härav erinra om a tt även tidigare m era vittom fattande utredningar rörande alkoholpolitiken visat sig ta åtskillig tid i anspråk och a tt den pågående utredningen fått mycket om fattande uppgifter enligt sina direktiv.

Enligt vad utskottet under hand erfarit avser alkoholpolitiska utredningen a tt framlägga sitt huvudbetänkande under hösten 1972. Som tidigare näm nts förutsatte bevillningsutskottet att utredningen skulle finna skäl a tt behandla mellanölsfrågan med förtur. Även skatteutskottet anser a tt så bör ske. U tskottet vill understryka vikten av a tt nytillkommande problem på alkoholområdet behandlas så snabbt som möjligt. Erfarenheterna visar a tt ju tidigare ett alkoholberoende uppstår desto svårare blir konsekvenserna. Enligt utskottets mening är därför skyndsamma åtgärder nödvändiga för a tt bryta den ogynnsamma utvecklingen i fråga om ungdomens konsumtion av mellanöl. U tskottet finner alltså i likhet med flertalet m otionärer a tt alkoholpolitiska utredningen skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionsyrkandena i vad de avser en skyndsam behandling av mellanölsfrågan, medan u tskottet beträffande övriga yrkanden förordar a tt de i avvaktan på resultatet av alkoholpolitiska utredningens arbete inte föranleder någon åtgärd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet a tt riksdagen avslår 1. m otionen n r 119 2. motionen n r 234 3. motionen n r 240 4. motionen n r 587 5. m otionen n r 594 6. m otionen n r 603 7. motionen n r 604 8. m otionen n r 616 9. motionen n r 632 10. m otionen n r 635,

i den m ån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört. Stockholm den 16 februari 1971 P å skatteutskottets vägnar ER IK BRA N D T

Närvarande: h errar B randt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), Eriksson i Bäckm ora (c), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i A rrie (c), W ärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), W ikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), W estberg i Hofors* (s), Levin* (fp) och M arcusson (s). * Ej närvarande vid betänkandets justering.