Med anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m. jämte motioner
NU 1978/79:11
Näringsutskottets betänkande 1978/79:11
med anledning av propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel, m. m. jämte motioner
Ärendet
I propositionen 1978/79: 20 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att antaga förslag till
1. lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207),
2. lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel.
Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner, som redovisas i det följande (s. 2).
Skatteutskottet har avgett yttrande (SkU 1978/79: 1 y) i ärendet (bilaga, s. 12).
Synpunkter och önskemål i ärendet har inför utskottet framförts av företrädare för Folkparkernas centralorganisation och för Sveriges hotell- och restaurangförbund, som också har överlämnat två skrivelser. En skrivelse har inkommit från Knutssonbolagen AB. Vidare har Sveriges redareförening till utskottet överlämnat en promemoria med vissa synpunkter angående spel ombord i färjor och passagerarfartyg.
Propositionen
Lagförslagen finns på s. 2—14 i propositionen. De har utarbetats med anledning av riksdagens beslut hösten 1977 att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979.
De föreslagna ändringarna i lotteriförordningen innebär att anordnandet av automatspel förbjuds när vinsterna utgör pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Den enda form av sådant spel som i fortsättningen kan tillåtas är spel på fartyg i internationell trafik. Syftet med och förutsättningen för tillstånd till fartygsspel skall vara att man därigenom vinner begränsningar av automatspel på fartyg som bedrivs utom landet. Förbud föreslås även mot innehav av utbetalningsautomater.
Med hänsyn till den starka begränsning av automatspelet som förbudsregleringen medför föreslås spelskatten på automatspel bli slopad.
Förslag läggs också fram om höjningar av vissa värdegränser i lotteriförordningen. Vidare föreslås att tillstånd att anordna automatspel och roulettspel skall vara tidsbegränsade.
1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 11
NU 1978/79:11
2 Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979. Innehavsförbudet skall dock gälla från den 1 juli 1979.
Motionerna
Yrkanden
Motionerna är följande:
1978/79: 21 av Arne Pettersson (s) och Valter Kristenson (s), vari hemställs att riksdagen beslutar tillåta spel på enarmade banditer och liknande apparater i den omfattning som anges i motionen,
1978/79: 22 av Bo Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att spelautomater med lägre insatser i viss utsträckning efter prövning skall tillåtas,
2. att den föreslagna [lagstiftningen] träder i kraft först efter särskilt beslut av regeringen, dock tidigast den 1 januari 1980,
1978/79: 23 av Sten Svensson (m) och Erik Hovhammar (m), vari hemställs att riksdagen med ändring av propositionen 1978/79: 20 beslutar att förbud mot automatspel på s. k. enarmade banditer införs tidigast fr. o. m. den 1 januari 1980,
1978/79: 24 av Rune Torwald (c), vari hemställs att riksdagen
1. avslår propositionen 1978/79: 20,
2. hos regeringen anhåller om en ny proposition med beaktande bl. a. av vad i denna motion anförts.
Motivering
Som motivering för yrkandet om avslag på propositionen anförs i motionen 1978/79: 24 att riksdagens beslut hösten 1977 att begära förslag till lagstiftning om förbud fr. o. m. den 1 januari 1979 mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater var alltför långtgående och var dåligt underbyggt. Det behövs en bättre samordning med andra förslag från 1972 års lotteriutredning (H 1972: 03), vars slutbetänkande väntas föreligga vid årsskiftet 1978—1979. Socialt ogynnsamma effekter i samband med automatspel är enligt motionären i det väsentliga knutna till apparater med en insats om lägst 1 krona, medan apparater med en insats på 25 öre bör betraktas som förströelsearrangemang. Apparater med låga insatser har givit ”icke föraktliga” intäkter i nöjesparker av Lisebergs karaktär. Motionären kan tänka sig att landets nöjesparker generellt undantas från det föreslagna förbudet, eftersom intäkter från spel och lotterier ger möjligheter att hålla nere entréavgifterna. Vidare anser han att en höjning bör övervägas av de gränser för vinstvärden vid lotterier söm anges i 2 § lotteriförordningen och att en indexreglering
NU 1978/79:11
av dessa gränser bör prövas. I detta sammanhang uttalar motionären också att ”man inte rimligen kan höja bara vinstvärdet, utan att man samtidigt måste korrigera insatsernas storlek”.
I motionen 1978/79: 21 sägs att spelautomater och andra förströelsespel har funnits i de svenska folkparkerna sedan 1930-talet utan att ha orsakat några sociala skadeverkningar. Ca 90 % av spelautomatema i folkparkerna består av 25-öresspel. Motionärerna anser det inte vara rimligt att en verksamhet som har fungerat utan klander förbjuds för att man skall komma till rätta med olägenheter som har uppstått på grund av en alltför liberal lagstiftning. De förordar en lagstiftning enligt de riktlinjer som år 1976 föreslogs av lotteriutredningen i delbetänkandet (Ds H 1976: 3) Enarmade banditer och som kan sammanfattas i följande fyra punkter:
O Enarmade banditer får ställas ut bara på tivolin och i samband med offentliga nöjestillställningar i folkparker.
O Insatsen får inte överstiga 25 öre.
O Högsta vinst får inte överstiga 20 gånger insatsen.
O Enarmad bandit med förhöjd vinstchans får inte förekomma.
På ett område har det numera visat sig vilka allvarliga konsekvenser som ett reservationslöst genomförande av riksdagens beslut år 1977 skulle få, anförs det i motionen 1978/79: 22. Härvid åsyftas förhållandena vid nöjes- och kulturparken Liseberg i Göteborg. Motionären åberopar en utredning som belyser den stora betydelse som intäkter från spelverksamhet har för Liseberg och anser det vara rimligt att ”nöjesparker av berört slag” undantas från förbudet mot spelautomater. Eftersom det kan föreligga svårigheter att avgränsa nöjesparkerna mot andra etablissemang bör det vara möjligt ”att efter prövning i enlighet med propositionen” tillåta spelautomater med så låga insatser att sociala vådor inte uppstår.
I samma motion, liksom i motionen 1978/79: 23, anförs sysselsättningsproblemen och de ekonomiska svårigheterna inom hotell- och restaurangbranschen som skäl för att spelförbudet bör träda i kraft tidigast den 1 januari 1980. I motionen 1978/79: 22 åberopas dessutom sysselsättningsproblem för berörda elektriker. Enligt motionen 1978/79: 23 blir effekten av ett förbud mot automatspel friställningar inom hotelloch restaurangbranschen i storleksordningen 3 000 personer, dvs. ca 500 personer fler än vad som beräknades hösten 1977. Härtill kommer att de förslag om stödåtgärder för branschen som i maj 1978 föreslagits i betänkandet (SOU 1978: 37) Hotell- och restaurangbranschen ännu inte föranlett något ställningstagande av statsmakterna. Motionärerna anser det oklokt att genom en riksdagens åtgärd skapa ytterligare sysselsättningssvårigheter inom en hel bransch Och därigenom ytterligare öka behovet av statligt och kommunalt stöd till näringslivet.
NU 1978/79:11
4 Till utskottet framförda synpunkter
Folkparkernas centralorganisation vill att s. k. 25-öresspel fortfarande skall kunna tillåtas. Sveriges hotell- och restaurangförbund förordar — med hänvisning till restaurangbranschens ekonomiska svårigheter — att den i propositionen föreslagna lagstiftningen sätts i kraft först den 1 januari 1980. Samma önskemål framförs av Knutssonbolagen AB, ett företag som sköter spelautomater och roulettspel för ett antal restauranger. Företaget menar att det är obilligt och strider mot rättsmedvetandet om ett förbud mot spelautomater träder i kraft endast en månad efter riksdagens beslut.
Utskottet
Riksdagen beslöt i december 1977 att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979 (NU 1977/78: 15, rskr 1977/78: 44). Förslag med denna innebörd föreligger nu genom propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel, m. m.
Innebörden av förslagen i propositionen är att sådant spel på mekaniska eller elektroniska apparater (automatspel) som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande ej får anordnas efter utgången av år 1978. Under vissa förutsättningar skall dock tillstånd till spel på fartyg i internationell trafik kunna ges. Förbudet att anordna automatspel kombineras med ett förbud att inneha utbetalningsautomat utom i vissa angivna fall. Innehavsförbudet föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Med hänsyn till den starka begränsning av automatspel som förbudsregleringen medför föreslås spelskatten på automatspel bli slopad. Propositionen innehåller också förslag om justeringar av vissa s. k. värdegränser i lotteriförordningen och om att tillstånd till automatspel och roulettspel skall vara tidsbegränsade. Förbudsregleringen har utformats som ett lagtekniskt provisorium i avvaktan på den författningsöversyn som enligt propositionen (s. 27) måste bli en följd av 1972 års lotteriutrednings (H 1972: 03) slutbetänkande. Detta betänkande väntas föreligga under våren 1979.
I flera motioner berörs det spel som förekommer i nöjesparker, t. ex. Liseberg i Göteborg, och i folkparker. I motionen 1978/79: 24 föreslås att riksdagen skall avslå propositionen och samtidigt begära ett nytt förslag av regeringen av innebörd bl. a. att det skall vara möjligt för nöjesparker av Lisebergs karaktär att få anordna automatspel om insatsen utgör högst 25 öre. Förslag om att spelautomater ”med lägre insatser” skall kunna tillåtas i nöjesparker, t. ex. Liseberg, läggs fram i motionen 1978/79: 22. Ett av lotteriutredningen år 1976 framlagt förslag — av innebörd att ”enarmade banditer” får ställas ut endast på tivolin
NU 1978/79:11
och i samband med offentliga nöjestillställningar i folkparker, att insatsen inte får överstiga 25 öre, att högsta vinst inte får överstiga tjugo gånger insatsen och att s. k. förhöjd vinstchans inte får förekomma — förordas i motionen 1978/79: 21. Förslag till erforderlig lagtext bör enligt sistnämnda motion utarbetas av vederbörande riksdagsutskott. I samtliga tre motioner anförs att s. k. 25-öresspel endast har förströelsekaraktär och sålunda inte medför de risker för sociala skadeverkningar som var ett avgörande motiv för riksdagens beslut år 1977. Spelintäkternas ekonomiska betydelse för Liseberg understryks i motionerna 1978/ 79: 22 och 1978/79: 24.
Näringsutskottet tog i sitt tidigare nämnda betänkande NU 1977/78: 15 ställning mot tanken att spel på s. k. 25-öresautomater skulle tillåtas. Utskottet anförde därvid (s. 8) att ett förbud mot dessa automater visserligen knappast — annat än i undantagsfall — torde kunna motiveras med risker för sociala skadeverkningar. Det eventuella förströelsevärdet hos 25-öresautomater kan dock, uttalade utskottet, inte vara ett tillräckligt starkt skäl för att motivera avsteg från principen att ”enarmade banditer och liknande apparater” skall vara förbjudna. Utskottet anförde vidare att det från kontrollsynpunkt är angeläget med enhetliga bestämmelser.
Utskottet ser inga skäl att nu frångå denna uppfattning och avstyrker sålunda yrkandena i motionerna 1978/79: 21, 1978/79: 22 och 1978/79: 24 av innebörd att spel på 25-öresautomater skall kunna tillåtas.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU 1978/79: 1 y) bifall till de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen (1972: 820) om skatt på spel. Ändringarna innebär att spelskatten på automatspel slopas. Denna skatt bör enligt skatteutskottet slopas även om spel på s. k. 25-öresautomater i folkparker och på tivolin kommer att tillåtas. Näringsutskottet har ingen erinran mot vad skatteutskottet anfört. Förslaget att slopa spelskatten på automatspel tillstyrks sålunda. Skatten bör — som föreslås i propositionen — slopas vid den tidpunkt då förbudet att anordna sådant automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande träder i kraft.
Två motioner, 1978/79: 22 och 1978/79: 23, innehåller yrkanden om att tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall skjutas till tidigast den 1 januari 1980. Som motiv anförs i båda motionerna sysselsättningsproblem och ekonomiska svårigheter inom restaurangbranschen. Vidare leder det föreslagna förbudet till sysselsättningssvårigheter för berörda elektriker, sägs det i motionen 1978/79: 22.
Också frågan om lämplig tidpunkt för införandet av förbudet behandlades av näringsutskottet i det ovan nämnda betänkandet NU 1977/78: 15. Mot bakgrund av uppgifter från hotell- och restaurangbranschen om branschens ekonomiska förhållanden och med hänsynstagande till de varsel- och uppsägningstider som gäller om personalstyrkan måste mins -
NU 1978/79:11
kas till följd av starkt försämrad lönsamhet bedömde utskottet (s. 8) att en lämplig tidpunkt för förbudets ikraftträdande var den 1 januari 1979.
Företrädare för Sveriges hotell- och restaurangförbund har inför utskottet uppgett att restaurangbranschen, på grund av den ekonomiska situationen under år 1978, inte har haft möjlighet att under detta år genomföra den omställning som är nödvändig inför bortfallet av spelintäkterna. Många företag skulle därför få allvarliga ekonomiska svårigheter om förbudet träder i kraft den 1 januari 1979. Betydande friställningar av personal blir under alla omständigheter ofrånkomliga. Inom branschen genomförs f. n. åtgärder för att förbättra ekonomin, men åtgärderna kan ge resultat först efter någon tid. Mot denna bakgrund behövs, anser branschens företrädare, en ytterligare övergångstid av ett år.
Riksdagens beslut i december 1977 att begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater blev föremål för en omfattande publicitet. Det kan rimligtvis inte ha undgått någon som har ekonomiska intressen inom hotell- och restaurangnäringen eller i automatspelsbranschen att riksdagen gjorde ett principuttalande till förmån för ett förbud från den 1 januari 1979. Härtill kommer att frågan om ett förbud har diskuterats under lång tid före det aktuella riksdagsbeslutet. Berörda företag har sålunda haft möjligheter att i god tid vidta sådana dispositioner att de ej är ekonomiskt beroende av den verksamhet som nu föreslås bli förbjuden från den 1 januari 1979. Utskottet kan inte finna att några sådana skäl tillkommit på senare tid som gör det befogat att skjuta ikraftträdandet av förbudet på framtiden och avstyrker därför yrkandena härom i motionerna 1978/ 79: 22 och 1978/79: 23. Som föreslås i propositionen bör sålunda anordnandet av automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande inte tillåtas från den 1 januari 1979.
I propositionen aktualiseras också vissa andra ändringar i lotteriförordningen.
I fråga om roulettspel föreslås i propositionen att högsta insats skall höjas från 50 öre till 1 krona och att tillstånd endast skall kunna ges för viss tid. Förslaget att höja högsta insatsen vid roulettspel motiveras i propositionen (s. 35) med att det är en av inflationen påkallad åtgärd. Också några andra värdegränser, avseende insatser och vinstvärden vid vissa lotterier, föreslås bli höjda med samma motivering. Enligt propositionen innebär förslagen om höjningar inte något principiellt ställningstagande och inte heller att lotteriutredningens arbete föregrips.
Vidare föreslås i propositionen att tillstånd till automat- och roulettspel endast skall kunna ges för viss tid. Detta innebär den ändringen jämfört med nuläget att s. k. tillsvidaretillstånd inte skall kunna ges. I specialmotiveringen (s. 40) beträffande 1 a § tredje stycket lotteriförordningen sägs i fråga om tillstånd till automatspel att erfarenheten har
NU 1978/79:11
visat att systemet med tillsvidaretillstånd medför vissa problem när föreskrifter eller villkor behöver ändras. I syfte att vinna en enklare ordning bör därför föreskrivas att tillstånd får meddelas endast för viss tid. Såvitt gäller tillsvidaretillstånd till roulettspel kommenteras inte frågan på nytt i specialmotiveringen till 1 b § andra stycket lotteriförordningen. Invändningarna mot ett system med tillsvidaretillstånd gäller naturligen också i fråga om roulettspel.
Enligt skatteutskottet bör frågan om insatsens storlek vid roulettspel bedömas även från beskattningssynpunkt. Hithörande frågor borde därför prövas i samband med att man tar ställning till lotteriutredningens förslag. Skatteutskottet finner det inte motiverat att reglerna för roulettspelet ändras nu. Samma skäl kan enligt skatteutskottets mening anföras mot förslaget i propositionen att de gällande tillsvidaretillstånden för roulettspel skall upphävas. Näringsutskottet ansluter sig till de i propositionen angivna skälen för ändring av reglerna i lotteriförordningen rörande roulettspel.
Skatteutskottet anför också att de skäl som åberopades för att restaurangbranschen skulle få möjligheter att anordna automatspel knappast kan anses motivera att restauranger i fortsättningen skall få anordna automatspel med varuvinster. I anslutning till detta resonemang föreslår skatteutskottet en korrigering av 1 a § lotteriförordningen. Näringsutskottet vill erinra om att de i propositionen framlagda lagförslagen har utarbetats i syfte att komma till rätta med missförhållanden som förekommer vid sådana automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Frågan om det behövs ytterligare ändringar i lotteriförordningen — utöver de mindre justeringar som föreslås i propositionen — bör enligt utskottets mening bedömas först när det pågående arbetet inom 1972 års lotteriutredning är avslutat.
Näringsutskottet tillstyrker de övriga förslag till ändring i lotteriförordningen som framläggs i propositionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande bestämmelser om roulettspel
att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 24 yrkandet 1 i ifrågavarande del antager det i propositionen 1978/79: 20 framlagda förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207) såvitt avser 1 b §,
2. beträffande förbud mot automatspel, m. m. att riksdagen med avslag på
a) motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del,
b) motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2,
c) motionen 1978/79: 23,
d) motionen 1978/79: 24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del
Kartong: S. 7 under hemställan, rad 2 Tillkommer: med avslag ifrå gavarande
del. Följdändring i mom. 2 d)
NU 1978/79:11
antager i propositionen 1978/79: 20 framlagda förslag till dels lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207), utom såvitt avser 1 b §,
dels lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel,
3. beträffande tillstånd för visst automatspel med lägre insatser att riksdagen avslår motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del, motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79: 24 yrkandet 2 i ifrågavarande del.
Stockholm den 21 november 1978
På näringsutskottets vägnar BENGT SJÖNELL
Närvarande: Bengt Sjönell (c), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert Andersson (s) och Rune Johansson i Ljungby (s).
Reservation
beträffande förbud mot automatspel, m. m. (mom. 2) av Bengt Sjönell (c), Karl-Anders Petersson (c) och Sten Svensson (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Riksdagens beslut” och slutar med ”1 januari 1979” bort ha följande lydelse: Riksdagens principuttalande hösten 1977 till förmån för ett förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979 gjordes på förslag av näringsutskottet. Utskottet grundade sin bedömning av lämplig tidpunkt på uppgifter om bl. a. restaurangbranschens ekonomiska förhållanden som var tillgängliga i november 1977. I samband med prövningen av det lagförslag som nu föreligger bör riksdagen givetvis förutsättningslöst pröva om den 1 januari 1979 fortfarande kan anses vara en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet av förbudet.
Utskottet anser att de synpunkter som framförts av företrädare för hotell- och restaurangnäringen är tungt vägande. Det vore oklokt att genom en riksdagens åtgärd skapa ytterligare sysselsättningssvårigheter inom en hel bransch och därigenom skapa ökade anspråk på statligt och kommunalt stöd till näringslivet. Tillstånd till automatspel bör därför kunna förekomma enligt nuvarande regler under ytterligare ett år.
Frågan om lämplig tidpunkt för ikraftträdande av förbudet bör emellertid också bedömas från rättssäkerhetssynpunkt. Av propositionen framgår (s. 35 f.) att regeringen har känt sig bunden av riksdagens uttalande beträffande tidpunkten. Samtidigt påpekas i propositionen att
NU 1978/79:11
frågan huruvida tillräcklig tid hinner förflyta mellan utfärdandet av en förbudslagstiftning avseende spelanordnandet och dess ikraftträdande kan prövas när riksdagen tar ställning till regeringsförslaget.
Självfallet bör riksdagen, när en hittills tillåten näringsverksamhet förbjuds, ge erforderlig tid för dem som berörs att ändra sina ekonomiska dispositioner. Den nu föreslagna lagstiftningen kan beslutas av riksdagen tidigast vid månadsskiftet november—december 1978. Endast några veckor kommer i så fall att förflyta från det att lagen utfärdas av regeringen genom publicering i Svensk författningssamling tills det att den träder i kraft. Utskottet anser det inte vara rimligt, bl. a. med hänsyn till de varsel- och uppsägningstider för personal som gäller, att berörda företag endast får några veckor på sig att anpassa sin verksamhet till helt nya förutsättningar.
I detta sammanhang finner näringsutskottet anledning att erinra om att riksdagen våren 1976, på förslag av konstitutionsutskottet, gjorde vissa uttalanden om planeringen av författningsutgivningen (KU 1975/ 76:51, rskr 1975/76:362). Konstitutionsutskottet anförde härvid bl. a. (s. 8) att som allmän riktlinje bör gälla att en författning skall träda i kraft först efter erforderligt rådrum för information om författningens innehåll m. m. Näringsutskottet vill också erinra om att konstitutionsutskottet uppmärksammar utgivningen av Svensk författningssamling i det årliga s. k. granskningsbetänkandet och därvid regelmässigt tar upp bl. a. frågan om tidpunkten för författningars ikraftträdande (se t. ex. KU 1976/77: 44 s. 17 f., KU 1977/78: 35 s. 12 f.). Enligt näringsutskottets mening rimmar ett beslut om förbud mot spelanordnande redan från den 1 januari 1979 illa med riksdagens i andra sammanhang hävdade uppfattning att erforderligt rådrum bör ges innan en författning träder i kraft.
Det kan tilläggas att riksdagen nyligen — den 15 november 1978 — på enhälligt förslag av näringsutskottet beslöt att vissa författningar skulle träda i kraft senare än regeringen — på riksdagens begäran — hade föreslagit. Den nya lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror borde, sade utskottet (NU 1978/79: 1 s. 17), träda i kraft först sedan inte alltför kort tid hade förflutit från riksdagens beslut. Som skäl angavs bl. a. att näringsidkarna borde få ”tillfälle att anpassa sin verksamhet efter de nya bestämmelserna”. Riksdagen beslöt, som utskottet hade förordat, att tidpunkten för ikraftträdandet skulle flyttas från den 1 januari 1979 till den 1 juli 1979.
Med anledning av vad som föreslås i motionerna 1978/79: 22 och 1978/79: 23 förordar utskottet att förbudet mot anordnande av automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande skall träda i kraft den 1 januari 1980. Självfallet bör då också samma tidpunkt gälla för slopande av spelskatten. Ett bifall till utskottets förslag i här behandlade hänseenden medför vissa konsekvens -
NU 1978/79:11
ändringar beträffande tidpunkter som anges i ikraftträdandebestämmelserna i förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen. Dessa ändringar framgår av det alternativa förslag till lydelse som framläggs under utskottets hemställan.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 22 yrkandet 2 och motionen 1978/79: 23 och med avslag på
a) motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del,
b) motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del,
c) motionen 1978/79: 24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del
dels antager i propositionen 1978/79: 20 framlagt förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207), utom såvitt avser 1 b §, dock med ändrad lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna enligt alternativt förslag i det följande: Regeringens
förslag Alternativt förslag
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9 § den 1 juli 1979 och i övrigt den 1 januari 1979.
Tillstånd till automatspel som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall upphöra att gälla, såvitt avser spel med varuvinster vid utgången av juni 1979 och i övrigt vid utgången av år 1978. Tillstånd till roulettspel som gäller tills vidare skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1979.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 b, 2 och 3 §§ den 1 januari 1979, såvitt avser 9 § den 1 juli 1980 och i övrigt den 1 januari 1980.
Tillstånd till automatspel som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979. Tillstånd till roulettspel som gäller tills vidare skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1979.
Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och avser tillstånd för tid därefter.
Innehar någon vid ikraftträdandet av 9 § utbetalningsautomat och har han före utgången av juni 1979 söht tillstånd som krävs för innehav av automaten, får han inneha automaten under tid då ansökningen prövas. Avslås ansökan får han inneha automaten till dess tre månader har förflutit från det att beslutet har vunnit laga kraft.
dels antager i propositionen 1978/79: 20 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel, dock med
NU 1978/79:11
ändrad lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna enligt alternativt förslag i det följande:
Regeringens förslag Alternativt förslag
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. januari 1980.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om spel som avser tid före ikraftträdandet.
Särskilt yttrande
beträffande förbud mot automatspel, m. m. (mom. 2) av Sten Svensson (m):
Regeringens förslag till lagstiftning om förbud mot automatspel bygger på ett tidigare principbeslut av riksdagen, nämligen dess beslut hösten 1977 att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979.
När frågan behandlades i riksdagen hösten 1977 gick moderata samlingspartiets representanter i näringsutskottet emot majoritetens förbudslinje. De förordade i stället de riktlinjer för regleringen av automatspelet som hade framlagts i propositionen 1977/78: 9 om spel på s. k. enarmade banditer. Syftet med dessa riktlinjer var att, i avvaktan på resultatet av den samlade översyn av bl. a. reglerna för olika spelformer som görs av 1972 års lotteriutredning, sanera automatspelet och eliminera avarter och olägenheter som har uppkommit under senare år.
Med hänsyn till att förslaget i den nu aktuella propositionen svarar mot vad en klar majoritet inom riksdagen har begärt vill jag emellertid inte motsätta mig att det genomförs. Jag vill dock betona att det är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur spelverksamheten utvecklas efter förbudet. Det är inte uteslutet att verksamheten kommer att ta sig andra, mindre godtagbara former som det blir svårt att kontrollera och ingripa mot. Vidare bör förbudets konsekvenser för ekonomi och sysselsättning inom bl. a. restaurangbranschen analyseras.
NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)
12 Bilaga
Skatteutskottets yttrande 1978/79:1 y
över propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel jämte motioner
Till näringsutskottet
Sedan näringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel, m. m., jämte eventuella motioner, får skatteutskottet anföra följande.
I propositionen föreslås i överensstämmelse med riksdagsbeslut i december 1977 att anordnande av spel på s. k. enarmade banditer och andra jämförliga utbetalningsautomater förbjuds från och med den 1 januari 1979. Spel på utbetalningsautomater på fartyg skall dock under vissa förutsättningar kunna förekomma, när medgivande härtill lämnas i anslutning till internationellt avtal om begränsning av fartygsspel. I syfte att motverka möjligheterna till olagligt automatspel föreslås att förbudet mot anordnande av spel på utbetalningsautomater kompletteras med bestämmelser om förbud mot innehav och införsel av sådana apparater. Vidare föreslås justeringar av vissa värdegränser i lotteriförordningen.
I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79: 21 och 24 yrkas att nuvarande spel på 25-öresautomater, som i huvudsak äger rum i folkparker och därmed jämförliga anläggningar eller på tivolin, inte skall omfattas av spelförbudet, medan motionärerna i motionerna 1978/79: 22 och 23 vill skjuta ikraftträdandet av förbudet till den 1 januari 1980.
Den fråga i propositionen som närmast berör skatteutskottets sakområde avser de konsekvensändringar som med anledning av förbudsåtgärderna föreslås i lagen (1972: 820) om skatt på spel. Med hänsyn till den begränsade omfattning som det återstående automatspelet på fartyg och på andra skattepliktiga spelautomater än utbetalningsautomater kan väntas få och med hänvisning till administrationskostnaderna och kontrollproblemen vid en bibehållen beskattning förordas i propositionen att bestämmelserna om skatt på automatspel utmönstras ur spelskattelagen. Skatteutskottet ansluter sig till denna bedömning och tillstyrker följaktligen bifall till de föreslagna ändringarna i lagen om skatt på spel.
De förevarande motionerna berör i första hand frågor som faller utanför skatteutskottets ämnesområde. Utskottet vill framhålla att ett bifall till yrkandena om fortsatt spel på 25-öresautomater i folkparker och på tivolin enligt utskottets mening inte motiverar att beskattningen av
NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)
sådant spel bibehålls. Om man även i detta fall väger kostnaderna mot inkomsterna framstår inte en beskattning som meningsfull.
En fråga som i propositionen redovisas som en av inflationen påkallad åtgärd men som enligt utskottets uppfattning också måste bedömas från beskattningssynpunkt, är förslaget att höja högsta insats vid roulettspel från 50 öre till 1 kr. Man kan enligt utskottets mening i detta fall knappast bortse från att en fördubbling av insatserna vid en i huvudsak oförändrad omfattning av roulettspelet bör leda till en inte oväsentlig ökning av nettobehållningen av spelverksamheten. Eftersom skatten utgår med vissa fasta månadsbelopp som graderats efter bl. a. spelfrekvensen, innebär den höjda insatsen med all sannolikhet att skattens andel av behållningen kommer att sjunka. Det kan till stöd för en höjning hävdas att roulettspelet visat förhållandevis dålig lönsamhet, framför allt jämfört med automatspelet. En höjning av insatsen torde emellertid främst gynna de företag som har minst problem med lönsamheten och i stället bidra till att förstärka den olikhet i fråga om beskattningens tyngd som uppkommer genom att de nu gällande månadsskattesatserna utgår utan hänsyn till nettot på verksamheten. Frågan om en nettobeskattning i stället för fasta månadsbelopp var aktuell redan vid spelskattens införande men stupade då främst på svårigheterna att kontrollera behållningen i spelautomaterna. Om automatspelet nu förbjuds bör det finnas bättre förutsättningar att få till stånd ett rättvisare beskattningssystem för roulettspelet. Enligt vad utskottet erfarit kommer 1972 års lotteriutredning att i sitt slutbetänkande, som väntas i början av nästa år, även redovisa förslag på spelskatteområdet. Under sådana förutsättningar finner utskottet det inte motiverat att nu ändra reglerna för roulettspelet. Frågan om insatsens storlek bör i stället prövas i samband med att man tar ställning till lotteriutredningens förslag. Samma skäl kan enligt utskottets mening också anföras mot förslaget i propositionen att nu upphäva de gällande tillsvidaretillstånden för roulettspel. I enlighet härmed förordar utskottet att de föreslagna ändringarna i 1 b § i förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen utgår och att ingressen och ikraftträdandebestämmelserna ändras i överensstämmelse härmed.
Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att de skäl som åberopades för att restaurangbranschen skulle få möjligheter att anordna automatspel knappast kan anses motivera att restaurangerna i fortsättningen skall få anordna automatspel med varuvinster. Sådant automatspel synes mera höra hemma i nöjesparker eller på tivolin, och en korrigering i enlighet härmed av 1 a § lotteriförordningen bör därför kunna övervägas.
Stockholm den 26 oktober 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)
14 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Tage Sundkvist* (c), Olle Westberg i Hofors* (s), Kurt Söderström* (m), Hagar Normark (s), Johan Olsson* (c), Curt Boström (s), Bo Lundgren* (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780057