Riksdagsfrågor
1990/91 KU8
I betänkandet behandlas 15 motionsyrkanden från allmänna motionstiderna 1989 och 1990. Utskottet föreslår med anledning av en motion om JO-delegationens sammansättning att denna avskaffas och dess uppgifter övertas av utskottet i dess helhet. Utskottet instämmer vidare i ett motionsförslag om att arbetet med riksdagsbiografierna bör fortsätta och omfatta även enkammarriksdagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats tre reservationer. Framställningen har delats upp i följande avsnitt: 1. JO-delegationens sammansättning 2. Ledamotsservice 3. Telefonsamtal till riksdagen 4. Tillhandahållande av riksdagstryck m.m. 5. Polisingripande i riksdagens lokaler 6. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m. 7. Språkvård och språkutbildning i riksdagen 8. Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda 9. Riksdagsbiografierna
1988/89:K329 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 8.10.1 att JO-delegationen skall bestå av företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade partier.
1989/90:K305 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att beakta Sandö U-centrum som en resurs i riksdagens och regeringens arbete.
1989/90:K310 av Arne Mellqvist och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användandet av 020-nummer till riksdagen m.fl.
1989/90:K312 av Lars Gustafsson m.fl. (s, m, fp, c, vpk, mp) vari yrkas att riksdagens förvaltningsstyrelse får i uppdrag att fortsätta arbetet med riksdagsbiografierna att nu omfatta enkammarriksdagen.
1989/90:K313 av Margitta Edgren och Jan-Erik Wikström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad i motionen anförts om språkvård för riksdagen.
1989/90:K314 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ge förvaltningskontoret i uppdrag att utreda någon form av grupplivförsäkring för riksdagens ledamöter och anställda i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:K315 av Evert Svensson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt riksdagens förvaltningskontor att ytterligare utreda frågan om ledamotsservice i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:K316 av Bo Hammar och Margó Ingvardsson (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts klarare reglera förutsättningarna för polisiära ingripanden i riksdagens lokaler.
1989/90:K317 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att ta fram ett program för sparande av papper, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för sparande av papper.
1989/90:K318 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar öppna 020-linje till riksdagen.
1989/90:K319 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om tillhandahållande av riksdagstryck i enlighet med motionen.
1989/90:K322 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att Sveriges flagga skall ha permanent plats i riksdagens plenisal.
1989/90:K324 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att låta utreda och föreslå hur riksdagen i en värdig och konstnärlig form visar sin respekt och uppskattning av Raoul Wallenbergs insatser för mänskliga värden och rättigheter under andra världskriget.
1989/90:K329 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att införa 020-nummer för sin televäxel.
1. JO-delegationens sammansättning Motionen
I motion 1988/89:K329 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 8.10.1 att JO-delegationen skall bestå av företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade partier.
Det borde enligt motionen vara självklart att riksdagens samtliga partier är representerade i JO-delegationen. Skälen härför är inte bara principiella utan också praktiska. En inträffad händelse visar enligt motionärerna att delegationens beredning av JO-valen uppenbarligen inte varit så noggrann och omsorgsfull som man har rätt att kräva. Det bör i riksdagsordningen fastslås att JO-delegationen skall bestå av företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade partier. Det får enligt motionen prövas om detta är möjligt inom ramen för nuvarande angivet antal av sex ledamöter eller om det erfordras ett utökat antal ledamöter i delegationen.
Gällande regler
Enligt RO 8.10.1 utser konstitutionsutskottet inom 20 dagar från det att utskottet har blivit tillsatt en delegation, JO-delegationen, bestående av sex ledamöter i utskottet, för att, på delegationens eget initiativ eller på begäran av någon av riksdagens ombudsmän, samråda med ombudsman om arbetsordningen eller i andra frågor av organisatorisk art.
Val av ombudsman bereds enligt RO 8.10.2 av JO-delegationen, som därvid samråder med de av partierna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla i konstitutionsutskottet representerade partier bör få delta i beredningen av valen av riksdagens ombudsmän. Samtidigt bör enligt utskottet det organ som föreslår nya ombudsmän ha en sammansättning som svarar mot partiernas styrkeförhållanden i riksdagen.
Mot bakgrund av dessa överväganden har utskottet kommit till slutsatsen att JO-delegationen bör avskaffas och dess uppgifter övertas av konstitutionsutskottet i dess helhet. Med en sådan ordning bortfaller enligt utskottets mening behovet av det samråd med partiernas representanter i talmanskonferensen som föreskrivs i RO 8.10.2. Förändringen bör genomföras fr.o.m. nästa valperiod.
Förslaget föranleder ändringar i tilläggsbestämmelserna 8.10.1 och 8.10.2 till riksdagsordningen (bilaga).
Förslaget föranleder också ändringar i instruktionen för riksdagens ombudsmän. Förslag härom kommer att föreläggas riksdagen senare.
2. Ledamotsservice
Motionen
I motion 1989/90:K315 av Evert Svensson (s) erinras om de allt större krav som ställs på riksdagens ledamöter både vad gäller det direkta riksdagsarbetet och medverkan vid möten och offentlig debatt utanför riksdagen.
Det är enligt motionären angeläget att den påbörjade utbyggnaden av servicen till riksdagsledamöterna kan fortsätta i snabb takt. Ledamöterna bör få tillgång till såväl personliga handläggare som sekreterare. I de flesta fall bör det kunna räcka med deltid och/eller tidsmässig anpassning till riksdagsarbetet. Man bör enligt motionen pröva sig fram. Att från början göra en heltäckande organisation med personlig handläggare till varje riksdagsledamot synes motionären vara ett alltför långt steg.
I samband med den fortsatta utbyggnaden av ledamotsservicen bör enligt motionen också prövas exempel och erfarenheter från andra länder, t.ex. den modell som tillämpas i den västtyska förbundsdagen där varje ledamot disponerar medel för att anställa personal.
Bakgrund
Riksdagen beslöt 1988 om en förstärkning av kontorshjälpsstödet till ledamöterna. Till grund för förvaltningsstyrelsens förslag i frågan låg en rapport från en parlamentarisk arbetsgrupp. Arbetsgruppen hade påpekat att det dittillsvarande stödet innebar att partigrupperna fått bidrag till lön för att anställa en sekreterare per var sjätte ledamot, men i praktiken hade stödet inte byggts ut i den formen. En icke obetydlig del av kontorshjälpsstödet hade, helt inom ramen för de regler som gällt, använts för att anställa politiska sekreterare/utredare och för att täcka kostnadsökningar för övriga delar av kansliverksamheten.
Förvaltningsstyrelsens förslag (1988/89:13) innebar en förstärkning av kontorshjälpsstödet till ledamöterna till en nivå motsvarande en assistent per fyra ledamöter. Därutöver föreslogs en kraftig förstärkning av kanslistödet till riksdagens partigrupper. Utskottet fann (1988/89:KU16) detta väl motiverat och påpekade att genom höjningen av kanslistödet stärktes partiernas resurser centralt. Detta frigjorde i sin tur medel för assistenter som hade till uppgift att biträda ledamöterna. Utskottet delade också förvaltningsstyrelsens uppfattning att det vid den tidpunkten innebar fördelar att kanalisera stödet genom partigrupperna och att den föreslagna konstruktionen var väl förenlig med ett inflytande för ledamöterna i personfrågor och i fråga om stödets närmare utformning.
Den parlamentariska arbetsgruppen föreslog i sin slutrapport en höjning av kostnadsersättningen till ledamöterna för att bl.a. möjliggöra bättre tekniskt stöd. Utskottet biträdde (1988/89:KU39) förvaltningsstyrelsens förslag även i denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att en god personlig assistenthjälp, innefattande såväl utredar/handläggar- som sekreteraruppgifter, är en förutsättning för att riksdagsledamöterna skall ha en möjlighet att på bästa sätt fullgöra sina uppdrag. Frågan om stödet till riksdagsledamöterna bör därför som framhålls i motionen ägnas fortsatt uppmärksamhet. Härvid bör såväl stödets omfattning som utformning övervägas.
Ett av motiven för den höjning av partiernas kanslistöd som genomfördes 1989 var som nämnts att därigenom frigjordes medel för assistenter som hade till uppgift att biträda ledamöterna. Den parlamentariska arbetsgrupp som beredde förslaget utgick för sin del ifrån att de sålunda frigjorda resurserna, liksom den ökning av anslaget till kontorshjälp till ledamöterna som gruppen föreslog, i sin helhet skulle komma ledamöterna till godo i form av utökad assistenthjälp.
Förvaltningsstyrelsen anmälde sin avsikt att årligen följa hur assistentstödet fungerade. Utskottet noterade detta med tillfredsställelse och förutsatte att resultatet av den årliga uppföljningen skulle komma att redovisas på lämpligt sätt. Den första av de årliga uppföljningarna pågår för närvarande. Förvaltningskontoret gör i samarbete med partikanslierna en inventering av assistentstödets nuvarande omfattning och utformning.
Frågan om en utbyggd assistenthjälp till ledamöterna hänger nära samman med frågan om lokaltillgång och lokalutnyttjande. Den kommitté som haft till uppgift att utreda riksdagens framtida lokalbehov och lokalutnyttjande skall enligt direktiven avsluta sitt arbete under hösten 1990. Goda förutsättningar bör sålunda föreligga för att på grundval av uppföljningen av assistentstödet och i anslutning till lokalkommitténs arbete ånyo överväga vilka möjligheter som finns att ge ledamöterna ett bättre assistentstöd.
Som angetts har förvaltningsstyrelsen åtagit sig att årligen följa hur assistentstödet fungerar. Syftet med motion K315 är därmed tillgodosett.
3. Telefonsamtal till riksdagen
Motionerna
I motionerna K310 av Arne Mellqvist och Leo Persson (båda s), K318 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och K329 av Erik Holmqvist (m) föreslås inrättande av ett s.k. 020-nummer för telefonsamtal till riksdagen. I motion K310 sägs också att detsamma borde ske för övriga samhälleliga inrättningar såsom länsstyrelser och andra myndigheter.
Motivet för inrättande av 020-nummer hos riksdagen är att med ett sådant gör man det möjligt för alla medborgare, oavsett var de bor i landet, att för kostnaden av en markering (för närvarande 23 öre), kunna ta telefonkontakt med en riksdagsledamot. I motion K329 påpekas att kostnaden för ett sådant samtal -- som ofta har karaktären av utbyte av information -- med nuvarande ordning kan uppgå till betydande belopp. Den föreslagna reformen skulle ge alla lika och rimliga kostnader för en sådan kontakt. Enligt motionären är det angeläget att verka för detta då riksdagen i övrigt söker underlätta kontakterna mellan riksdagsledamöter och väljare.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt förslag om inrättande av s.k. 020-nummer för samtal till riksdagen. För en redogörelse för frågans tidigare behandling hänvisas till utskottets betänkande 1988/89:KU16. Då liksom när frågan senast behandlades hösten 1989 (1989/90:KU10) instämde utskottet i förvaltningskontorets bedömning att frågan om hur en ökad telefonservice i riksdagshuset skulle fungera och vad den fick kosta borde bedömas i ett sammanhang. Frågan om anslutning till det s.k. 020-systemet borde enligt utskottet prövas i samband med ställningstagande till försöket med textregistrerande personsökare.
Finansutskottet uttalade 1989 (1988/89:FiU30) att 020-systemet i ökad utsträckning borde tillämpas inom den statliga förvaltningen. Frågan utreds för närvarande inom civildepartementet. Den har där kopplats samman med frågan om inrättande av ett statligt kommunikationsnät "STATNET". Även om detta nät är avsett för skriftlig kommunikation ger det som sidoeffekt möjlighet till telefoni mellan statliga myndigheter. Ett förslag beräknas läggas fram under hösten 1990.
Utskottet finner det väsentligt att medborgarna har goda möjligheter att telefonledes eller på annat sätt komma i kontakt med riksdagsledamöterna. Det är därför angeläget att fortsatt uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur meddelanden kan tas emot och vidarebefordras till ledamöterna.
Kostnaderna för längre telefonsamtal torde redan i dag till övervägande delen bäras av riksdagen genom att ledamöterna ringer upp de personer som sökt dem. En anslutning till 020-systemet skulle därför inte innebära någon avgörande förbättring i medborgarnas möjligheter att komma i kontakt med riksdagsledamöterna. Enligt utskottets mening finns det dock anledning för riksdagen att följa utredningsarbetet kring ett statligt kommunikationsnät och att överväga anslutning till det om det kommer till stånd. Frågan om 020-anslutning kan liksom för andra myndigheter komma att aktualiseras i detta sammanhang. Motionerna avstyrks.
4. Tillhandahållande av riksdagstryck m.m.
Motionerna
Riksdagen bör enligt motion K319 av Lennart Brunander (c) besluta om åtgärder för att ge ökad spridning av riksdagens beslut. Denna informationsverksamhet måste bedrivas på olika plan och med olika medel. I motionen behandlas en önskvärd förbättring, nämligen vad gäller riksdagstryckets tillgänglighet.
Motionären erinrar om att man för närvarande kan prenumerera på riksdagstrycket enligt fyra olika alternativ, dels allt tryck, dels alla motioner, dels betänkanden från något av utskotten och dels enligt en särskild ordning beträffande trycket som anknyter till skatteutskottet.
Eftersom myndigheter, institutioner, organisationer och företag har sina speciella intresseområden finns det enligt motionen behov av andra abonnemangsalternativ. I första hand bör man därför ge möjlighet att i större utsträckning tillgodose önskemål om ämnesvisa prenumerationer.
Motionären föreslår samtidigt att det görs kraftfulla informationsinsatser hos myndigheter, företag osv. om de möjligheter som finns att genom prenumeration få tillgång till riksdagstrycket.
I motion K317 av Ingela Mårtensson (fp) påpekas att varje vecka lämnar fem ton papper riksdagen för återvinning. Det finns enligt motionären inga möjligheter för riksdagsledamöterna att ta del av all information i den allt stridare strömmen av papper. Alltmer slängs därför direkt i papperskorgen. Riksdagen och regeringen bör enligt motionärens mening få i uppdrag att ta fram ett program för hur man successivt kan minska pappersanvändningen.
Pågående utvecklingsarbete
Reglerna för prenumeration på riksdagstrycket ändrades genom beslut av förvaltningsstyrelsens direktion i juni i år. De nya reglerna innebär att man fr.o.m. riksmötet 1990/91 kan prenumerera på motioner och betänkanden på det sätt motionären föreslår.
Fr.o.m. hösten 1990 kommer man i riksdagens ärenderegister att ändra registreringen för propositioner på ett sådant sätt att det blir lättare än nu att plocka ut alla dokument som hör till ett visst ärende, men fortfarande kommer budgetpropositionen där varje del kan beröra flera ämnesområden att vålla problem om ytterligare ämnesområden för prenumeration skall avgränsas. Även skillnader i ansvarsområde mellan departement och utskott kan vålla problem i detta sammanhang.
Riksdagens förvaltningskontor undersöker just nu på vilket sätt riksdagens databaser skall kunna hållas allmänt tillgängliga. En fördel med databaserna är att man där kan söka efter ett dokument som avhandlar ett visst ämnesområde och sedan beställa det tryckta dokumentet.
Förvaltningskontoret har under senare år gjort stora ansträngningar för att utveckla dokumenthanteringen i syfte att få en så rationell och snabb produktion som möjligt av motioner, betänkanden och protokoll. Betydande investeringar och andra insatser har gjorts för att uppnå detta, men hittills har distributionen inte berörts, och det är i första hand i det ledet som insatser måste göras om papper skall kunna sparas. Ett översynsarbete har dock startat på detta område.
Motionstexter kopieras/offsettrycks i stor omfattning både före och efter det att motionerna väckts. Den omfattande kopieringen efter motionstidens utgång beror på att tiden fram till beredning i utskotten är så kort att flertalet motioner inte hinner komma från trycket dessförinnan. Riksdagens förvaltningskontor uppger att det inte är möjligt att utan höga kostnader komma till rätta med detta problem. Trånga sektorer är -- framför allt under allmänna motionstiden -- antalet personer som kan avsättas för databashantering, kodning för typografering och korrekturläsning men även tryckeriets kapacitet under stora och koncentrerade toppar.
Numera har flertalet riksdagsledamöter dataterminaler. Riksdagens förvaltningskontor kan ge utskottskanslierna möjlighet att lägga delningsupplagorna i särskilda databaser där berörda ledamöter kan läsa texterna. En sådan ordning är dock pappersbesparande endast i den utsträckning ledamöterna avstår från att göra egna utskrifter från databasen.
Möjligheten att sända meddelanden via elektronisk post utnyttjas i allt större utsträckning i riksdagen. Detta torde i sin tur innebära att skrivna meddelanden på papper successivt kommer att minska.
Utskottets bedömning
Syftet med motion K319 är enligt utskottets mening tillgodosett genom de förändringar i rutinerna för prenumeration på riksdagstrycket som genomförts eller planeras av förvaltningskontoret.
Enligt utskottets mening tillgodoses även syftet med motion K317 genom det pågående utvecklingsarbetet.
5. Polisingripande i riksdagens lokaler
Motionen
En klarare reglering av förutsättningarna för polisingripanden i riksdagens lokaler begärs i motion K316 av Bo Hammar och Margó Ingvardsson (båda v). Motionen har väckts med anledning av fallet med den palestinske flyktingen Abdel Quader Yassine, som uppehöll sig i riksdagens lokaler efter inbjudan av ledamöter. Motionärerna tar bl.a. upp frågan om poliser skall kunna patrullera i riksdagens ledamotshus och gruppkanslier utan formellt godkännande.
Utskottets bedömning
Bestämmelser om bl.a. tillträdesskydd för riksdagens lokaler finns i lagen 1983:953 om säkerhetsskydd för riksdagen. I lagens 1§ anges att den skall tillämpas med beaktande av riksdagens öppenhet mot allmänheten och företrädare för massmedia. Varje chef för en arbetsenhet inom riksdagen skall enligt 4§ uppmärksamma säkerhetsskyddet inom enheten och hålla kontakt med säkerhetschefen i säkerhetsfrågor. Detsamma skall gälla för partikanslier inom riksdagens lokaler.
Riksdagens säkerhetschef skall enligt sin instruktion (RFS 1884:4) informera och bistå riksdagens ledamöter samt alla med fast arbetsplats i riksdagens lokaler i frågor som rör säkerhetsskyddet. Säkerhetschefen skall enligt instruktionen också hålla kontakt med rikspolisstyrelsen och med den lokala polismyndigheten.
Vid överläggningar mellan riksdagens förvaltningskontor och polismyndigheten har överenskommits om en ordning enligt vilken polisiära ingripanden i riksdagens lokaler så långt som möjligt skall ske efter samråd med riksdagens säkerhetsenhet. När polisiära åtgärder vidtas skall vidare hänsyn tas till de speciella förhållanden som råder i riksdagens lokaler.
Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av att sådana hänsyn tas. Det bör därutöver ankomma på säkerhetschefen att så långt möjligt underrätta cheferna för berörda arbetsenheter eller partikanslier om vad som avhandlats vid samråd med polismyndigheten. Enligt utskottets mening är dock syftet med motion K316 tillgodosett genom den överenskommelse som gjorts mellan förvaltningskontoret och polismyndigheten.
6. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
Motionerna
I motion K322 av Görel Bohlin (m) hävdas att det i de flesta parlament i världen torde vara en självklarhet att nationens flagga finns i plenisalen. Enligt motionären borde det också vara en självklarhet i Sverige med sitt gamla statsskick och sin stolta demokrati. Sveriges flagga bör därför liksom riksvapnet ha en permanent plats i plenisalen.
Förvaltningsstyrelsen bör enligt motion K324 av Elisabeth Fleetwood (m) låta utreda och föreslå hur riksdagen i en värdig och konstnärlig form kan visa sin respekt och uppskattning av Raoul Wallenbergs insatser för mänskliga värden och rättigheter under andra världskriget.
Utskottets bedömning
En svensk flagga finns fr.o.m. öppnandet av 1990/91 års riksmöte permanent placerad i plenisalen. Syftet med motion K322 är därmed tillgodosett.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner om Raoul Wallenberg. Senast skedde det hösten 1987 (KU 1987/88:10) då utskottet liksom tidigare framhöll den stora betydelsen av att man i framtiden håller minnet av hans insatser levande. Utskottet hade således stor förståelse för motionernas syfte men fann det inte påkallat att föreslå några särskilda åtgärder med anledning av dem.
Det är i sammanhanget värt framhålla att det utöver Raoul Wallenberg finns ett flertal tänkbara personer och företeelser som har eller har haft så stor betydelse för landet eller för någon internationell uppgift, att de är värda att hedras t.ex. med ett minnesmärke. Det kan därför komma att göras fler framställningar om att få placera monument och minnesmärken inom eller i direkt anslutning till riksdagens byggnader. Ett exempel på detta är det minnesmärke över svenskar som avlidit i FN-tjänst som arméstaben vill uppföra på riksplan. Den frågan behandlas för närvarande av förvaltningsstyrelsens direktion.
Enligt utskottet bör det ankomma på förvaltningsstyrelsen att ta ställning till den typen av framställningar och avgöra vilka monument och minnesmärken som kan fogas in i den konstnärliga helhet som har eftersträvats vid utsmyckningen av husen på Helgeandsholmen. Motion K324 avstyrks.
7. Språkvård och språkutbildning i riksdagen
Motionerna
I motion K313 av Margitta Edgren och Jan-Erik Wikström (fp) föreslås inrättandet av en tjänst som språkvårdare hos riksdagen. Språkvårdarens uppgift bör enligt motionärerna vara att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän och stå till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till motioner eller anföranden granskade från språklig synpunkt.
Sandö U-centrum bör enligt motion K305 av Sigge Godin (fp) beaktas som resurs i riksdagens och regeringens arbete. I motionen påpekas att Sandö U-centrum, som har till huvudsaklig uppgift att utbilda biståndsarbetare, kan skräddarsy utbildning och information för såväl större som mindre gruppers och enskildas behov. Som exempel anges språkkurser på engelska, franska, spanska, portugisiska, tyska, polska samt ett antal afrikanska språk. Vidare kan land- och regioninformation ges inför t.ex. utskottsresor. Sandö U-centrum har enligt motionen mycket att ge för att berika och göra såväl riksdags- som regeringsföreträdare bättre rustade inför de internationella kontakterna.
Utskottets bedömning
Det bör enligt utskottet ankomma på förvaltningsstyrelsen att avgöra om behov föreligger att genom inrättande av en särskild tjänst eller på annat sätt förstärka resurserna för språkvård i riksdagen. Motion K313 avstyrks.
Riksdagens förvaltningskontor har sedan några år ett kontinuerligt samarbete med Sandö U-centrum. Riksdagen anlitar exempelvis Sandö U-centrum för internt förlagd intensivutbildning i vissa främmande språk. Erfarenheterna har enligt förvaltningskontoret varit positiva, och mycket talar för att samarbetet kommer att fortsätta.
Förvaltningskontoret har vidare informerat såväl utskottets som partigruppernas kanslichefer om Sandö U-centrum och dess möjligheter att erbjuda utbildning och internatförläggning, t.ex. som förberedelse inför utskottsresor utomlands.
I vilken utsträckning samarbetet med Sandö U-centrum kan utvidgas ytterligare är beroende av vilka utbildningsbehov som framgent kan uppkomma.
Syftet med motion K305 är enligt utskottets mening tillgodosett.
8. Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda
Motionen
Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda behandlas i motion K314 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer (båda m). Motionen har tillkommit mot bakgrund av den utdragna ersättningsutredningen efter flygolyckan i Oskarshamn i början av maj 1989. Motionärerna anser att hela försäkringsfrågan måste lösas på ett för alla enkelt, billigt och säkert sätt. Enligt deras mening vore det bäst om förvaltningskontoret fick i uppdrag att genom anbudsförfarande hos försäkringsbolagen förhandla fram ett erbjudande om att teckna individuella grupplivförsäkringar.
Utskottets bedömning
Enligt 27 § lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter är ledamöterna grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad. Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring som träffades i januari 1988 mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer skall gälla för riksdagens ledamöter i tillämpliga delar och i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse. Avtalet gäller även för riksdagens tjänstemän.
För såväl ledamöter som tjänstemän finns numera ett särskilt trygghetsskydd vid arbetsskada.
För att förstärka försäkringsskyddet vid tjänsteresa utomlands har riksdagen tecknat en särskild reseförsäkring. Den gäller för såväl ledamöter som tjänstemän.
Den i motionen omnämnda flygolyckan i Oskarshamn i början av maj 1989 har på olika sätt aktualiserat frågan om försäkringsskyddet för riksdagsledamöter, statligt anställda, kommittéledamöter m.fl. vid olycksfall på resor som företas i tjänsten. Sålunda har regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att komma med förslag om hur ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas. Ett översynsarbete har även påbörjats inom riksdagens förvaltningskontor i syfte att få till stånd ett heltäckande försäkringsskydd. I översynen kommer att ingå en jämförelse mellan riksdagsledamöternas nuvarande försäkringsskydd och motsvarande skydd inom andra samhällssektorer.
Utskottet finner det väsentligt att försäkringsskyddet för ledamöter och tjänstemän utformas så att det ger fullgod täckning vid resor, oavsett om resan företas i tjänsten eller som del i arbetet i statlig kommitté, styrelse eller liknande. Syftet med motion K314 är enligt utskottets mening tillgodosett genom den påbörjade översynen. Motionen avstyrks.
9. Riksdagsbiografierna
Motionen
Riksdagens biografikommitté räknar med att i slutet av år 1992 ha genomfört sitt uppdrag att utge en biografi över tvåkammarriksdagens ledamöter. I motion K312 av Lars Gustafsson m.fl. (s, m, fp, c, vpk, mp) hemställs att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att låta arbetet med riksdagsbiografierna fortsätta med ledamöter från enkammarriksdagen. Motionen har tillkommit som ett initiativ i biografikommittén.
Utskottets bedömning
Utskottet finner det angeläget att arbetet med riksdagsbiografierna fortsätter och kommer att omfatta även enkammarriksdagen. Som påpekas i motionen utges sedan 1982 publikationen Fakta om folkvalda med fylliga uppgifter om riksdagsledamöterna. I första hand bör arbetet därför enligt utskottets mening inriktas mot perioden 1971--1982, för vilken inga biografiska sammanställningar föreligger. Även för den period som täcks av Fakta om folkvalda kan det dock som motionärerna framhåller finnas behov av sammanställningar och kompletterande uppgifter för att uppgifterna på längre sikt skall kunna införas i sammanhållna biografier. Motionen tillstyrks.
Utskottet hemställer
1. beträffande JO-delegationen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K329 antar det i bilaga till detta betänkande intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen,
2. beträffande ledamotsservice
att riksdagen avslår motion 1989/90:K315,
3. beträffande telefonsamtal till riksdagen
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K310, 1989/90:K318 och 1989/90:K329,
4. beträffande tillhandahållande av riksdagstryck
att riksdagen avslår motion 1989/90:K319,
5. beträffande pappersflödet i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K317,
res. 1 (1 fp, mp)
6. beträffande polisingripande i riksdagens lokaler
att riksdagen avslår motion 1989/90:K316,
7. beträffande utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K322 och 1989/90:K324,
res. 2 (m)
8. beträffande språkvård i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K313,
res. 3 (fp)
9. beträffande Sandö U-centrum
att riksdagen avslår motion 1989/90:K305,
10. beträffande försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda
att riksdagen avslår motion 1989/90:K314,
11. beträffande riksdagsbiografierna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:K312 som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna att arbetet med riksdagsbiografierna bör fortsätta och omfatta även enkammarriksdagen.
Stockholm den 6 november 1990
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c)*, Bo Hammar (v), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Ingela Mårtensson (fp)* och Göran Åstrand (m)*.
*Ej närvarande vid justeringen
1. Pappersflödet i riksdagen (mom. 5)
Hans Leghammar (mp) och Ingela Mårtensson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "pågående utvecklingsarbetet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör såväl riksdagen som regeringen utarbeta program för hur man successivt skall kunna minska pappersanvändningen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande pappersflödet i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K317 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om program för sparande av papper i regeringskansliet, dels som sin mening ger förvaltningskontoret till känna vad utskottet anfört om program för sparande av papper i riksdagen.
2. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m. (mom. 7)
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Det är" och på s. 10 slutar med "K324 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om den hedersbevisning som förlänats Wallenberg i olika länder och finner det nu naturligt att även Sveriges riksdag inom sina väggar finner en form för att hylla de insatser för mänskliga värden och rättigheter, för vilka Raoul Wallenbergs namn blivit en symbol och som daterar sig till andra världskrigets sista år i Ungern.
Förvaltningsstyrelsen bör pröva i vilken konstnärlig form en sådan manifestation skulle kunna förverkligas.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K324 och med avslag på motion 1989/90:K322 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Språkvård i riksdagen (mom. 8)
Ylva Annerstedt och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Det bör" och slutar med "K313 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet finns det anledning för riksdagen att i likhet med t.ex. regeringskansliet och Sveriges Riksradio anställa en särskild språkvårdare med uppgift att dels granska texter, dels medverka i utbildning av dem som i sina arbetsuppgifter har att tala offentligt eller skriva texter för offentligt bruk. Motionen tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande språkvård i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K313 som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen Bilaga Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 8.10.1 och 8.10.2 till riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8.10.1¶Konstitutionsutskottet utser Konstitutionsutskottet skall, inom 20 dagar från det att på eget initiativ eller utskottet har blivit tillsatt på begäran av någon en delegation, av riksdagens ombudsmän, JO-delegationen, bestående samråda med ombudsman om av sex ledamöter i arbetsordningen eller i andra utskottet, för att, på frågor av organisatorisk delegationens eget initiativ art. eller på begäran av någon av riksdagens ombudsmän, samråda med ombudsman om arbetsordningen eller i andra frågor av organisatorisk art.
8.10.2¶Val av ombudsman beredes av Val av ombudsman bereds av JO-delegationen, som därvid konstitutionsutskottet. samråder med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.