Undantag från förmånsbeskattning beträffande statsministerns tjänstebostad

1994/95 SkU43

I betänkandet föreslår utskottet med stöd av sin initiativrätt att riksdagen beslutar att undanta statsministerns tjänstebostad från förmånsbeskattning.

Det s.k. Sagerska huset har inköpts av staten för att användas som tjänstebostad åt statsministern. Huset har sedan det köptes iordningställts och stora kostnader har lagts ned på att uppfylla de krav på säkerhet som måste gälla beträffande statsministerns person. I beslutet att inrätta Sagerska huset som tjänstebostad för statsministern deltog alla vid detta tillfälle i riksdagen representerade partier. Beskattningskonsekvenserna av att inrätta en särskild tjänstebostad för statsministern behandlades dock inte i det sammanhanget. Utskottet har mot bakgrund härav funnit anledning att på eget initiativ ta upp denna fråga till behandling. Utskottet gör följande bedömning.

Enligt kommunalskattelagen är en förmån av fri tjänstebostad en skattepliktig intäkt. Enligt huvudregeln i 42 § kommunalskattelagen skall förmånen värderas till ortens pris. Förmånsvärdet kan emellertid jämkas, bl.a. när representationsskyldighet i hemmet föreligger.

Dessa regler är i linje med de grundläggande principerna i skattesystemet och det finns anledning att vara mycket restriktiv med att göra avsteg från dem.

Beträffande statsministerns tjänstebostad föreligger emellertid enligt utskottet så speciella förhållanden att ett undantag från den nämnda huvudregeln kan vara motiverat.

Det främsta skälet för att ha en särskild tjänstebostad för statsministern är som framgått inledningsvis nödvändigheten av att kunna garantera statsministerns personliga säkerhet. Detta är ett viktigt nationellt intresse. Det är förenat med betydande svårigheter att ordna ett fullgott skydd i en normal bostad utan stora kostnader för det allmänna och utan att inkräkta på kringboende. Med hänsyn härtill och till beslutet att inrätta en särskild tjänstebostad föreligger det ett starkt krav på statsministern att använda den anvisade tjänstebostaden, även om en statsminister av personliga skäl skulle föredra att bo i sin privata bostad.

Med hänsyn till ämbetets speciella karaktär och den osäkerhet det för med sig vad gäller hur länge tjänstebostaden kan disponeras torde det regelmässigt komma att vara så att statsministern har behov av en privat permanentbostad vid sidan av tjänstebostaden. Vid sådant förhållande uppkommer knappast någon påtaglig inbesparing i de privata levnadskostnaderna.

På grund av de anförda omständigheterna är det enligt utskottets mening motiverat att införa en särskild regel om förmånsbeskattningen av statsministerns tjänstebostad. Regeln bör innebära att förmånsbeskattning inte skall utlösas om statsministern samtidigt med att denne disponerar sin tjänstebostad också har och faktiskt disponerar en privat permanentbostad. Sistnämnda krav innebär att undantaget från förmånsbeskattning inte bör gälla om den privata bostaden är uthyrd. Den undantagsregel som utskottet förordar bör utformas på sådant sätt att den inte behöver ändras för det fall en ny tjänstebostad anskaffas.

Statsministern har förutom tjänstebostad i Sagerska huset även tillgång till bostad på Harpsund. Harpsund torde så gott som uteslutande användas för informella möten med regeringsledamöterna och för representation. Även tjänstebostad som används huvudsakligen på sådant sätt bör enligt utskottet omfattas av skattefriheten.

Lagtekniskt bör frågan regleras i ett nytt moment i 32 § kommunalskattelagen på sätt som framgår av utskottets hemställan.

Även för andra kategorier av tjänstebostäder kan föreligga förhållanden av liknande slag och där en förmånsbeskattning leder till resultat som inte kan anses skäligt. Utskottet förutsätter att regeringen genomför en översyn och vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.

Utskottet hemställer

att riksdagen antar följande

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 32 § 3 g mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 g mom. Förmån av sådan bostad som är förenad med tjänsten som statsminister skall inte tas upp som intäkt om statsministern för sin privata disposition har annan bostad som är inrättad för permanent boende.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

Stockholm den 2 juni 1995

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds) och Lars U Granberg (s).