Tillstånd att använda det oregistrerade namnet Münster Käse, efter den tyska staden Münster, parallellt med namnet Munster/Munster-Géromé, ett namn som är registrerat som skyddad ursprungsbeteckning i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2081/92

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, särskilt artikel 13.5 i denna, och

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 registrerades det franska namnet Munster/Munster-Géromé som skyddad ursprungsbeteckning. Enligt artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 2081/92 fick Tyskland inte längre använda det oregistrerade namnet Münster Käse från och med den 21 juni 2001.

(2) Enligt artikel 13.5 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 692/2003, är det möjligt att parallellt använda ett oregistrerat och ett registrerat namn, men endast på vissa mycket strikta villkor och under en begränsad period.

(3) Den 1 oktober 2003 mottog kommissionen en begäran från de tyska myndigheterna om att det oregistrerade namnet Münster Käse under en period på 15 år skulle få användas parallellt med det registrerade namnet Munster/Munster-Géromé (SUB).

(4) Münster är en stad i Tyskland och namnet Münster Käse omfattas av tysk lagstiftning sedan 1934, och dessutom finns det inga uppgifter om att namnet inte stadigvarande skulle ha använts enligt gällande regler i minst 25 år innan förordning (EEG) nr 2081/92 trädde i kraft den 26 juli 1993.

(5) Ost med namnet Münster Käse har saluförts sedan 1951 i enlighet med tysk lagstiftning om kvalitetskrav för ost. Det oregistrerade namnet Münster Käse kan därför inte anses kunna dra fördel av det anseende som den skyddade ursprungsbeteckningen Munster/Munster-Géromé åtnjuter, eftersom denna registrerades i Frankrike 1969 i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92.

(6) För att inte allmänheten skall vilseledas i fråga om det verkliga ursprunget anges det på etiketten att osten Münster Käse har Tyskland som ursprungsland, enligt en överenskommelse från 1973 mellan Tyskland och Frankrike. Skyldigheten att ange detta på etiketten fortsatte också att gälla enligt artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 2081/92. Det finns inga uppgifter om att allmänheten har vilseletts eller skulle kunna bli vilseledd i fråga om det verkliga ursprunget för osten Münster Käse.

(7) De tyska myndigheterna tog upp problemet med de identiska namnen och registreringen i en skrivelse till kommissionen av den 6 mars 1996, dvs. innan namnet Munster/Munster-Géromé (SUB) registrerades den 21 juni 1996 i enlighet med förordning (EG) nr 1107/96.

(8) Om det oregistrerade namnet Münster Käse, efter den tyska staden Münster, används parallellt med det registrerade franska namnet Munster/Munster-Géromé (SUB), kan detta inte sägas strida mot kraven i artikel 13.5 i förordning (EEG) nr 2081/92.

(9) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Kommittén för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. Namnet Münster Käse får användas parallellt med namnet Munster/Munster-Géromé, ett namn som är registrerat som skyddad ursprungsbeteckning i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92.

2. Det får användas under en period på 15 år från och med den dag då den här förordningen träder i kraft, och därefter får det således inte användas.

3. I fråga om ost med namnet Münster Käse skall det på etiketten klart och väl synligt anges att ursprungslandet är Tyskland.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1215/2004 (EUT L 232, 1.7.2004, s. 21).

2 EGT L 148, 21.6.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1345/2004 (EUT L 249, 23.7.2004, s. 14.)

3 EUT L 99, 17.4.2003, s. 1.