Tomater, apelsiner, citroner och äpplen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, särskilt artikel 35.3 tredje stycket i denna, och

(1) I kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag för frukt och grönsaker.

(2) Enligt artikel 35.1 i förordning (EG) nr 2200/96 får gemenskapens exportprodukter, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export, omfattas av ett exportbidrag som skall fastställas med hänsyn till de begränsningar som följer av de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(3) Enligt artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2200/96 är det lämpligt att se till att de handelsflöden som härrör från det redan existerande bidragssystemet inte störs. Därför, och eftersom exporten av frukt och grönsaker är säsongsbunden, finns det anledning att fastställa de föreskrivna kvantiteterna per produkt på grundval av den exportbidragsnomenklatur som fastställs genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 Dessa kvantiteter bör fördelas med hänsyn till de aktuella produkternas begränsade hållbarhet.

(4) Enligt artikel 35.4 i förordning (EG) nr 2200/96 skall bidragen fastställas med hänsyn till den aktuella situationen eller den förväntade utvecklingen dels för priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, dels för de priser som tillämpas inom internationell handel. Hänsyn bör också tas till kostnaderna för marknadsföring och transport, liksom till den ekonomiska aspekten av den planerade exporten.

(5) Enligt artikel 35.5 i förordning (EG) nr 2200/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till de priser som är mest förmånliga ur exporthänseende.

(6) Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra det nödvändigt att differentiera bidraget för en viss produkt beroende på dess destination.

(7) Tomater, apelsiner, citroner och äpplen av klasserna Extra, I och II i gemenskapens handelsnormer får för närvarande exporteras i en ekonomiskt sett betydande omfattning.

(8) För att möjliggöra ett maximalt utnyttjande av de tillgängliga resurserna, och med beaktande av gemenskapens exportstruktur, är det lämpligt att använda anbudsinfordringar och att fastställa vägledande bidragsbelopp och kvantiteter för den berörda perioden.

(9) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En anbudsinfordran inleds för tilldelningen av exportlicenser inom system A3. De berörda produkterna, perioden för anbudsinlämning, vägledande bidragssatser och vilka kvantiteter som omfattas fastställs i bilagan.

2. De licenser som utfärdats för livsmedelsbistånd och som avses i artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000, får inte hänföras till de bidragsberättigande kvantiteter som avses i bilagan till den här förordningen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1961/2001 skall giltighetstiden för A3-licenser vara två månader.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft den 10 januari 2005.

1 EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 47/2003 (EGT L 7, 11.1.2003, s. 64).

2 EGT L 268, 9.10.2001, s. 8. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 537/2004 (EUT L 86, 24.3.2004, s. 9).

3 EGT L 366, 24.12.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2180/2003 (EUT L 335, 22.12.2003, s. 1).

4 EGT L 152, 24.6.2000, s. 1.

BILAGA

1 Produktkoderna fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (EGT L 366, 24.12.1987, s. 1).

2 Destinationskoderna i ”A” fastställs i bilaga II till förordning (EEG) nr 3846/87. De numeriska destinationskoderna fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2081/2003 (EUT L 313, 28.11.2003 s. 11). De övriga destinationerna innebär följande: F03 Alla destinationer utom Schweiz. F04 Hongkong, Singapore, Malaysia, Sri Lanka, Indonesien, Thailand, Taiwan, Papua Nya Guinea, Laos, Kambodja, Vietnam, Japan, Uruguay, Paraguay, Argentina, Mexiko och Costa Rica. F08 Alla destinationer utom Bulgarien. F09 Följande destinationer: Norge, Island, Grönland, Färöarna, Rumänien, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ukraina, Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Oman, Förenade Arabemiraten (Abu Dhabi, Dubai, Sharja, Ajman, Umm al-Qaywayn, Ras al-Khayma, Fujayra), Kuwait, Yemen, Syrien, Iran, Jordanien, Bolivia, Brasilien, Venezuela, Peru, Panama, Ecuador och Colombia. Länder och territorier i Afrika med undantag för Sydafrika. De destinationer som fastställs i artikel 36 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 (EGT L 102, 17.4.1999, s. 11).