Förslag till avgörande av generaladvokat

1. I föreliggande mål, i vilket talan har väckts med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, har kommissionen yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att införliva rådets tolfte direktiv 89/667/EEG av den 21 december 1989 på bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar (nedan kallat ”direktivet”) i sin nationella rättsordning.

2. I artikel 8 i direktivet stadgas följande:

”1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 1992 sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv. De skall underrätta kommissionen om detta.

2. ...

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.”

3. Efter det att den ovan nämnda fristen hade löpt ut, närmare bestämt den 20 maj 1992, tillsände kommissionen den spanska regeringen en formell underrättelse i vilken den gjorde regeringen uppmärksam på att kommissionen vid nämnda tidpunkt fortfarande inte hade erhållit texten till de bestämmelser genom vilka direktivet införlivas i den nationella rättsordningen och att den inte hade tillgång till några andra upplysningar i denna fråga samt anmodade den spanska regeringen att inkomma med synpunkter senast två månader efter det att den mottagit underrättelsen.

4. Den 15 april 1993 avgav kommissionen ett motiverat yttrande i vilket den uppmanade Konungariket Spanien att inom två månader från mottagandet av yttrandet vidta de åtgärder som var nödvändiga för att rätta sig efter direktivet.

5. Den 18 mars 1994 har kommissionen väckt talan genom att ge in en ansökan till domstolens kansli.

6. I sitt svaromål har Konungariket Spanien inte förnekat att nödvändiga åtgärder för införlivande av direktivet i nationell rätt inte har vidtagits. Konungariket Spanien har emellertid gjort gällande att i) det sedan år 1989 pågår förberedelser för att genomföra en fullständig omarbetning av den rättsliga regleringen av bolag med begränsat ansvar i enlighet med gemenskapens direktiv på området, ii) dessa förberedelser inte har kunnat avslutas på grund av att det hölls val till parlamentet den 6 juni 1993, och iii) att ett lagförslag har presenterats för parlamentet efter valet, vars kapitel XI innehåller samtliga direktivets bestämmelser.

7. Den 6 april 1995, efter att den skriftliga handläggningen hade avslutats, överlämnade den spanska regeringen texten till lag nr 2/1995 av den 23 mars 1995 om ”de Sociedades de Responsabilidad Limitada” (Boletín Oficial del Estado nr 71 av den 24 mars 1995) till domstolen samt meddelade att lagen innehåller direktivets bestämmelser.

8. Enligt domstolens fasta rättspraxis kan en medlemsstat inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning för att försvara sin Underlåtelse att iaktta de skyldigheter och frister som följer av EG-fördraget och gemenskapsdirektiven.

9. Det är vidare Wart att det inte går att ta hänsyn till lag nr 2/1995, som antagits efter det att den skriftliga handläggningen avslutats, inom ramen för det förevarande förfarandet. Enligt domstolens fasta rättspraxis är det datum som är avgörande vid förfaranden enligt artikel 169 i fördraget den dag då den frist löper ut som kommissionen bestämt i det motiverade yttrande som tillställts den berörda medlemsstaten för att denna skall rätta sig efter yttrandet. Hänsyn kan inte tas till sådana författningsändringar som inträffar efter det att den ovan nämnda fristen har löpt ut.

10. Då det mot bakgrund av vad som anförts ovan framgår att Konungariket Spanien inte har införlivat direktivet i sin nationella rättsordning skall kommissionens yrkande om fastställande av fördragsbrott bifallas.

11. I inledningen till ansökan synes kommissionen även göra gällande att det har skett ett fördragsbrott på den grunden att den inte har erhållit någon underrättelse om de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet. Även om ansökan skulle kunna tolkas som att den innehöll ett yrkande som även omfattar detta fördragsbrott, skulle det vara överflödigt att undersöka denna fråga, eftersom det under alla omständigheter framgår att Konungariket Spanien har underlåtit att vidta de nödvändiga åtgärderna inom den utsatta fristen.

Förslag till avgörande

Med hänsyn till vad som anförts ovan, föreslår jag att domstolen skall

1) fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att fullgöra en skyldighet enligt EG-fördraget genom att inte inom fastställd frist ha vidtagit nödvändiga åtgärder i lag eller annan författning för att i den spanska rättsordningen införliva rådets direktiv 89/667/EEG av den 21 december 1989 på bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar, och

2) förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT nr L 395, s. 40.

3 Se dom av den 28 september 1994, kommissionen mot Belgien (C-65/94, Rec. s. I-4627), dom av den 15 december 1994, kommissionen mot Spanien (C-94/94, Rec. s. I-5777) samt dom av den 19 januari 1995, kommissionen mot Belgien (C-66/94, REG s. I-149), dom av den 23 mars 1995, kommissionen mot Grekland (C-365/93, REG s. I-499) och dom av den 6 april 1995, kommissionen mot Spanien (C-147/94, REG s. I-1015).

4 Se till exempel domen av den 18 maj 1994, kommissionen mot Luxemburg (C-118/92, Rec. s. I-1891, punkt 7).

5 Se domarna av den 30 maj 1991, kommissionen mot Tyskland (C-361/88, Rec. s. I-2567, punkt 31) och kommissionen mot Tyskland (C-59/89, Rec. s. I-2607, punkt 35); dom av den 18 mars 1992, kommissionen mot Grekland (C-29/90, Rec. s. I-1971, punkt 12) och dom av den 2 december 1992, kommissionen mot Irland (C-280/89, Rec. s. I-6185, punkt 7).

6 Se exempelvis dom av den 18 maj 1994, kommissionen mot Italien (C-303/93, Rec. s. I-1901, punkt 6) och dom av den 23 mars 1995, kommissionen mot Grekland, punkt 12, och dom av den 6 april 1995, kommissionen mot Spanien, punkt 7, omnämnda i fotnot 2.