Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15

Chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att värdera det svenska deltagandet i det internationella miljösamarbetet.

Bakgrund

Det internationella miljöarbetet har utvecklats starkt sedan FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm år 1972. Särskilt under senare år har en lång rad viktiga internationella överenskommelser slutits. Sverige deltar f.n. i ett drygt hundratal mellanstatliga miljöfora alltifrån etablerade internationella organisationer som FN och OECD och det nordiska samarbetet till speciella miljöorgan såsom de för Nordsjöns repspektive Östersjöns marina miljö. Det har blivit alltmer uppenbart att framgång i arbetet med att förbättra vår egen miljö förutsätter att det nationella och internationella miljöarbetet drivs parallellt.

Det finns flera skäl till att Sverige engagerar sig starkt i det internationella miljöarbetet. En rad av vårt lands miljöproblem förorsakas i betydande och ökande utsträckning av aktiviteter utanför våra gränser. För att nå våra nationella miljöpolitiska mål räcker det således inte att vidta åtgärder i Sverige. Vi måste också påverka de länder som bidrar till belastningen av vår miljö att vidta åtgärder som minskar denna belastning.

Sverige måste också ta sitt ansvar för att tillsammans med andra länder söka bemästra gemensamma regionala och globala miljö- och naturresursproblem. Viktiga exempel är skydd av ozonlagret, klimatförändringar, biologisk mångfald, försurning och kemikaliekontroll och ett samhällsbyggande på ekologisk grund.

Handeln med miljöpåverkande produkter har ökat kraftigt. Dessa orsakar miljöskador vid användningen eller först när de blivit avfall. Detta fordrar att miljöfrågorna uppmärksammas mer i de internationella handelsorganisationerna såsom GATT. Dessutom har Sverige i OECD tagit initiativ till en internationell översyn av sambanden mellan miljöpolitik och handelspolitik med målsättningen att identifiera potentiella problem.

Inom ramen för de pågående EG--EFTA förhandlingarna kommer miljöfrågorna att spela en framträdande roll. Sverige har deklarerat att en målsättning är att så långt möjligt skapa gemensamma regler på en hög skyddsnivå inom hela Västeuropa.

Den internationella solidariteten kräver också ett aktivt engagemang i den internationella miljöpolitiken. Inom biståndets ram ökar miljösatsningarna och inom ramen för regeringens ökade satsningar på öststatssamarbete spelar miljön en framträdande roll.

Sedan miljöskyddslagens och statens naturvårdsverks tillkomst för tjugotalet år sedan har de allra flesta utsläppen från industrin och från kommunala anläggningar i Sverige minskat, i många fall mycket kraftigt. Det ligger inom möjligheternas gräns att fram till sekelskiftet få ned en stor del av återstående utsläpp i Sverige under den nivå där ekologiska skador kan riskeras. Samtidigt ökar belastningen från andra källor, t.ex. trafiken, samhällets varuomsättning osv. Svårigheter att nå dessa nivåer kan t.ex. gälla användningen i Sverige av miljöskadliga produkter där handeln på ett eller annat sätt regleras i internationella överenskommelser. Ytterligare insatser behöver också göras i fråga om nedfall i Sverige från många utsläpp utanför vårt lands gränser som når oss via vatten eller luft, och där existerande överenskommelser ej är tillräckligt långtgående.

Situationen i den del av Europa som i första hand påverkar oss direkt -- dvs. norra Europa -- kan kortfattat karakteriseras som försiktigt positiv i Nordvästeuropa -- där minskar utsläppen i många fall sedan 1980-talets början -- men utomordentligt bekymmersam i Nordösteuropa.

För att förebygga miljöproblem och för att miljön skall förbättras och för att de stora ansträngningar som redan gjorts i Sverige skall komma till sin fulla rätt krävs dels att takten i det miljöpolitiska arbetet ökar i Västeuropa, och särskilt då i de länder som mera direkt påverkar oss, dels att den negativa utvecklingen i Östeuropa bryts. Förutsättningarna för det senare har sannolikt förbättrats efter 1989 års händelser.

I takt med att miljöfrågorna får ökad vikt i det internationella arbetet blir de vidare ett viktigare inslag i den svenska utrikespolitiken. Miljöfrågorna har fått en mer framträdande roll i det svenska biståndet, liksom i det svenska agerandet i de multilaterala mellanstatliga organisationerna. I Sveriges ökande samarbete med östländerna spelar likaså miljöfrågorna en viktig roll.

De miljöproblem som förväntas komma alltmer i fokus är sådana som härrör från många och diffusa källor som är svåra att avgränsa såväl vad gäller källor som när och hur effekterna uppträder.

Den ökande användningen av kemiska produkter utgör ett växande miljöhot som uppmärksammas alltmer internationellt. Det gäller förutom utsläpp från tillverkningsprocesser framför allt den diffusa spridningen från användning och avfallshantering av kemiska produkter.

Det internationella miljösamarbetet befinner sig i en brytningstid, där behovet av nya miljöpolitiska instrument tränger sig på. Diskussioner om ekonomiska styrmedel även på det internationella planet blir alltmer aktuella. Det gäller inte minst i relation till u-länderna. För att säkerställa u-ländernas medverkan i det globala miljöarbetet pågår diskussioner om resursöverföringar och hjälp att få tillgång till ny miljöanpassad teknik.

* driva på utvecklingen i länder vars verksamheter direkt påverkar oss och vår miljö

* bidra till att lösa gemensamma miljöproblem på europeisk eller global nivå

* bidra till att u-länderna får möjlighet att föra in miljöhänsyn i sin utveckling.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör en särskild utredare tillkallas för att värdera det svenska deltagandet i det internationella miljöarbetet och ta fram underlag för inriktningen av och formerna för Sveriges deltagande i det fortsatta miljösamarbetet. Utgångspunkten bör vara att Sverige även fortsättningsvis skall spela en aktiv och pådrivande roll i detta arbete.

Utredaren bör göra en kartläggning och analys av det internationella miljösamarbetet som Sverige deltar i. Frågor som bör belysas är vilka organisationer som i dag behandlar miljöfrågor, hur Sveriges nuvarande engagemang ser ut, vilka konsekvenser detta innebär för Sveriges del och hur arbetet förväntas utvecklas under 1990-talet. Därutöver bör en bedömning göras över de hittillsvarande effekterna av det internationella miljöarbetet.

1) Vilken avvägning i stort bör göras mellan nationellt och internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras bl.a. utifrån en analys av den utifrån kommande belastningen på den svenska miljön och av de nationella miljövårdsåtgärderna.

2) Vilken avvägning bör göras mellan olika former av internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras utifrån en analys och en värdering av såväl det arbete som nu pågår inom olika internationella organisationer som rent bilateralt samarbete.

3) Hur bör arbets- och kompetensfördelningen mellan regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom regeringskansliet se ut för att på bästa sätt driva det internationella miljöarbetet?

4) Vilka övergripande principer bör vägleda Sveriges agerande inom de internationella organ som har störst betydelse för svenska miljön som UNEP, ECE, OECD, GATT, FAO, WHO, Världsbanken, WMO, IPCC, Monteralprotokollet etc.?

Utredaren bör presentera sina förslag senast den 25 september 1990 vad avser punkterna 1, 2 och 3 samt 1 november 1990 vad avser punkt 4.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utvärdera det svenska deltagandet i det internationella arbetet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belastas fjortonde huvudtitelns utredningsanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Miljö- och energidepartementet)