Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att undersöka om det är nödvändigt och lämpligt med särskilda bestämmelser om betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och andra småskaliga former av djurhållning. I uppdraget ingår att lämna förslag till de lagändringar som kan behövas.

Bakgrund

Riksdag och regering har i många sammanhang uttalat sin vilja att bevara och utveckla fäbodbruket. Fäbodbruket kännetecknas bl.a. av att djuren betar på ohägnade marker och på marker som tillhör annan än djurägaren. Utöver fäbodbruk förekommer en rad andra former av småskalig djurhållning för vilka rätten till bete på annans mark är av betydelse. Betet bedrivs i stor utsträckning på skogsmark.

Rätten till bete kan följa av såväl sedvanerätt som bestämmelser i lag. I lagen (1933:269) om ägofred finns bestämmelser om stängsel och gemensamt bete. I ägofredslagen stadgas bl.a. att om en fastighet utnyttjas till bete för hemdjur skall stängsel sättas upp mot ägor på annan fastighet om detta är den bästa lösningen för att hindra djuren från att ta sig in på grannfastigheten. Vid fäboddrift anses dock enligt sedvana gälla att djurhållaren inte har någon sådan stängselskyldighet.

Rätt till gemensamt bete enligt ägofredslagen innebär att en ägare av en fastighet är berättigad att i vissa fall utnyttja en grannfastighets mark till bete för sina husdjur. Endast fastigheters skogs- eller utmark som gränsar till varandra kan komma i fråga för gemensamt bete. Åker- eller ängsmark omfattas således inte. Rätt till gemensamt bete enligt ägofredslagen gäller dessutom bara om det inte fanns något stängsel mot den angränsande skogs- eller utmarken den 1 januari 1933. Om det behövs för att skydda skogsåterväxten på ohägnad mark får regeringen enligt 11 § ägofredslagen förbjuda rätten till gemensamt bete. Sådant förbud kan avse ett län eller del av ett län och meddelas efter framställan av vederbörande landsting eller hushållningssällskap.

Mora tingsrätt meddelade den 31 januari 1996 en dom mellan å ena sidan två fritidsboende vid en fäbodvall i Dalarna och å andra sidan en fårägare som hade sina får på bete på fäbodvallen. I domen fastslog tingsrätten att fårägaren inte hade rätt att låta sina får (25-40 tackor jämte lamm) beta på de fritidsboendes fastighet. Domen har vunnit laga kraft. Med anledning av domen har en mängd skrivelser och brev inkommit till Jordbruksdepartementet, bl.a. från länsstyrelserna i de områden som berörs av fäbodbruket. I skrivelserna framförs krav på en översyn av den lagstiftning som rör betesbruket på fäbodarna så att ett traditionellt fäbodbruk kan fortsätta att bedrivas.

I promemorian Upphävande av ägofredslagen m.m. (Ds 2002:33) föreslogs att ägofredslagen skulle upphöra att gälla. Lagens bestämmelser ansågs i stor utsträckning vara föråldrade. Några särskilda bestämmelser om hur stängselfrågan bör regleras vid fäboddrift eller om gemensamt bete ansågs inte behövas. Promemorian har remissbehandlats. Ett antal remissinstanser framhöll det gemensamma betets betydelse såväl för fäbodbruket som för det fjällnära jordbruket och andra former av småskalig djurhållning. Flera remissinstanser pekade också på behovet av bestämmelser som klargör och skyddar rätten till gemensamt bete och rätten att hålla djur på fäbod och som även reglerar stängselskyldigheten.

Uppdraget

Regeringen anser mot denna bakgrund att det är angeläget att undersöka om det är nödvändigt och lämpligt med särskilda bestämmelser om betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och andra småskaliga former av djurhållning.

Utredaren skall kartlägga inom vilka brukningsformer djur tillåts beta på annans mark eller på ostängslade betesmarker, samt med vilken rätt sådant bete utövas.

Om utredaren finner att rätten till bete på annans mark och på ohägnade betesmarker i samband med fäboddrift eller annan småskalig djurhållning behöver klargöras för att sådant bete skall kunna bedrivas även i fortsättningen, och att detta lämpligast bör göras genom bestämmelser i lag, skall utredaren lämna förslag till de bestämmelser som är nödvändiga. Utredaren skall, om lagbestämmelser föreslås, även föreslå regler som behövs för att skydda skogsåterväxten vid bete.

Utredaren skall i sitt arbete utgå från att lagen (1933:269) skall upphöra att gälla.

Utredaren skall inhämta synpunkter från berörda myndigheter och organisationer.

Samtliga förslag skall kostnadsberäknas och finansiering skall redovisas för föreslagna åtgärder.

Utredaren skall i betänkandet särskilt redovisa konsekvenserna för små företags villkor i enlighet med 15 § kommittéförordningen (1998:1474). Utredaren skall i detta arbete samråda med Näringslivets Nämnd för Regelgranskning.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2003.

(Jordbruksdepartementet)