KamR Stockholm mål 4805-25

KLAGANDE

Locum AB, 556438-7909 Ombud: Advokat och biträdande jurist

MOTPART

Fidior Bygg AB, 556155-0178 Ombud: Advokaterna och

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 10 juli 2025 i mål nr 1235-25, se bilaga A

SAKEN

Offentlig upphandling

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

1. Kammarrätten avvisar Fidior Bygg AB:s yrkanden.

2. Kammarrätten avslår överklagandet.

YRKANDEN M.M.

Locum AB

Locum AB (Locum) yrkar i första hand att ansökan om överprövning ska avslås och i andra hand att målet ska återförvisas till förvaltningsrätten för ny prövning. Locum för fram bl.a. följande.

Förvaltningsrättens dom grundas dels på omständigheter som inte åberopats av Fidior Bygg AB (Fidior) i förvaltningsrätten, dels på omständigheter som varit prekluderade. Fidior har i förvaltningsrätten överhuvudtaget inte påstått att man framställt någon begäran om upplysningar enligt 12 kap. 13 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), att Locum underlåtit att efterkomma en sådan begäran eller att Locum i något annat avseende har brustit i sin upplysningsplikt enligt den bestämmelsen. I vart fall är det först i yttrandet den 13 mars 2025 efter preklusionsfristens utgång som bolaget överhuvudtaget, och endast i svepande ordalag, nämner att den upphandlande myndigheten har en motiveringsskyldighet enligt 12 kap. 13 § LOU. Det har alltså inte heller visats att Fidior lidit eller riskerar att lida skada på grund av några brister i upphandlingen i det hänseendet.

I förvaltningsrätten har Fidior däremot gjort gällande att Locum inte har uppfyllt dokumentationsskyldigheten enligt 12 kap. 14 § LOU. De omständigheter som åberopats till stöd för detta har dock varit prekluderade. I yttrandet den 1 april 2025 där Fidior för första gången förde fram detta nämns inte att den påstådda bristen medfört eller kan medföra skada för Fidior. I Fidiors efterföljande yttrande angavs att man lidit eller riskerat att lida skada med anledning av ”Locums brott mot LOU” och att detta hade ”utvecklats i Fidiors yttranden till förvaltningsrätten”. De tidigare yttranden som det hänvisades till berör dock endast skada hänförlig till andra påstådda överträdelser.

Att omständigheterna kring dokumentationsskyldigheten inte kunnat åberopas inom treveckorsfristen stämmer dock inte; det måste nämligen redan vid handläggarbeskedet den 16 januari 2025, dvs. fyra dagar innan ansökan om överprövning gavs in, ha stått klart för Fidior att några handlingar med ytterligare motivering inte skulle lämnas ut. Detta gäller oavsett om handlingarna inte varit allmänna eller om de över huvud taget inte existerat. Fidior har inte efter handläggarbeskedet begärt något överklagbart beslut, utan först den 10 mars 2025, då en förnyad begäran framställdes till Locum, vidtagit ytterligare åtgärder för att få del av handlingarna. Det har inte funnits något hinder för Fidior att framställa en ny begäran tidigare än så. Fidior har haft alla möjligheter att åberopa de aktuella omständigheterna redan i samband med att ansökan gavs in, och i alla händelser före preklusionsfristens utgång. Att så inte varit fallet, eller att det funnits giltig ursäkt, har inte gjorts sannolikt. Omständigheterna borde därför inte ha beaktats av förvaltningsrätten. Oavsett det uppfyller dokumentationen kraven i 12 kap. 14 § LOU. Det måste anses tillräckligt att en upphandlande myndighet i tilldelningsbeslutet och efterföljande kommunikation anger vilka delpoäng en viss anbudsgivare har fått under ett visst kvalitetskriterium samt vilken sammanlagd poäng den fått utifrån dessa delpoäng.

Fidior har vidare inte heller konkretiserat på vilket sätt man har lidit skada på grund av den påstådda bristen i dokumentationsskyldigheten. Slutligen kan noteras att Fidior inte har överklagat förvaltningsrättens dom, varför yrkandena i kammarrätten om att upphandlingen ska göras om, alternativt att Fidior ska tilldelas högre mervärdespoäng, bör avvisas.

Fidior Bygg AB

Fidior anser att överklagandet ska avslås och yrkar, för det fall att kammarrätten bedömer att utvärderingen inte ska göras om, att upphandlingen ska göras om, alternativt att Fidior tilldelas en högre mervärdespoäng. Fidior för fram bl.a. följande.

Locum har brutit mot motiverings- och dokumentationsplikten. Av tilldelningsbeslutet framgår den totalpoäng som respektive leverantör erhållit i intervjuförfarandet. Efter begäran har Fidior fått del av vilka poäng som respektive anbudsgivare tilldelats på respektive delfråga. Någon motivering till poängen per delfråga har dock inte lämnats ut trots upprepad begäran. Detta strider mot motiveringsskyldigheten i 12 kap. 13 § LOU då Fidior utan tillgång till motiveringen inte kan avgöra på vilken grund de tilldelade leverantörerna har valts ut. Fidior har till följd av detta lidit, eller i vart fall riskerat att lida, skada.

Locum har enligt dokumentationsplikten i 12 kap. 14 § LOU varit skyldig att dokumentera de överväganden som gjorts vid utvärderingen, särskilt i denna upphandling, där intervjuförfarandet är den ensamt avgörande faktorn för tilldelning av kontrakt. Den enda dokumentation som finns om intervjuförfarandet är dock, enligt Locum, inspelningar av anbudsgivarnas intervjuer samt minnesanteckningar som inte har tillfört ärendet några sakuppgifter. Locum har alltså brustit i förhållande till transparensprincipen och dokumentationsplikten. Detta har inneburit skada eller risk för skada eftersom Fidior inte har kunnat kontrollera om utvärderingen har skett på korrekt sätt.

Förvaltningsrättens dom är inte grundad på omständigheter som Fidior inte har åberopat. Redan i ansökan om överprövning framförde Fidior att Locum inte lämnat någon förklaring till poängsättningen. I yttrande den 10 februari 2025 yrkade Fidior edition, alternativt att motiveringen skulle inhämtas inom ramen för domstolens utredningsansvar. I samma yttrande fördes även fram att de begärda uppgifterna krävs för att utsätta förfarandet för en effektiv granskning. I yttrande den 13 mars 2025 fördes vidare fram att någon förklaring inte erhållits av Locum trots upplysningsplikten i 12 kap 13 § LOU, samt att denna skyldighet inte har fullgjorts av Locum. Omständigheterna avseende Locums brott mot LOU och den skada Fidior lidit med anledning därav har alltså åberopats i förvaltningsrätten.

Förvaltningsrättens dom är inte heller grundad på prekluderade omständigheter. Vid tidpunkten för ansökan var Locums besked att handlingen fanns. Det var först i mars 2025 som Locum för första gången uppgav att någon dokumentation av utvärderingen och motivering av poängsättningen inte finns. Fidior har vidtagit de åtgärder som varit möjliga och rimliga att göra inom tidsfristen samt agerat så snart bolaget haft möjlighet till det. Omständigheten har alltså inte kunnat åberopas inom ramen för treveckorsfristen i 20 kap. 5 b § LOU och ska därmed beaktas.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Fidior har i kammarrätten framställt yrkanden om att upphandlingen ska göras om, alternativt att Fidior ska tilldelas högre mervärdespoäng. Eftersom Fidior inte har överklagat förvaltningsrättens dom kan dessa yrkanden inte prövas, utan ska avvisas.

Frågan är då om förvaltningsrätten har beaktat omständigheter som inte har åberopats av sökande leverantör eller som varit prekluderade, samt om Locum har brutit mot upplysnings- eller dokumentationsskyldigheten på sätt som för Fidior inneburit skada eller risk för skada.

En omständighet som den sökande leverantören åberopar till grund för sin talan senare än tre veckor från den dag då ansökan om överprövning kom in till förvaltningsrätten får enligt 20 kap. 5 b § LOU beaktas av rätten endast om leverantören gör sannolikt att den inte har kunnat åberopa omständigheten tidigare eller annars har haft giltig ursäkt att inte göra det.

Fidior har både inför och under processen i förvaltningsrätten begärt att få del av motiveringen avseende poängsättningen. Även utan en uttrycklig hänvisning till 12 kap. 13 § LOU måste detta tolkas som en sådan begäran om upplysningar som avses i bestämmelsen. Under processen i förvaltningsrätten har Fidior även inom treveckorsfristen fört fram att Locum har brustit i sin motiveringsskyldighet. Fidior har i förvaltningsrätten alltså åberopat omständigheter till stöd för att Locum inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt 12 kap. 13 § LOU. Förvaltningsrätten har därför inte beaktat några omständigheter som Fidior inte har åberopat.

Ansökan om överprövning kom in till förvaltningsrätten den 20 januari 2025. Fidior har först den 1 april 2025 uttryckligen fört fram att Locum brustit i dokumentationsskyldigheten. Omständigheter till stöd för Fidiors talan i den delen har alltså åberopats senare än tre veckor från den dag då ansökan om överprövning kom in till förvaltningsrätten. Av utredningen framgår dock att Fidior först den 11 mars 2025 fick beskedet att en sådan handling med närmare motivering till poängsättningen som Fidior har begärt inte finns hos Locum. Avsaknaden av en sådan handling utgör grund för påståendet om brister i dokumentationsplikten. Omständigheterna har alltså inte kunnat åberopas inom treveckorsfristen och ska därför inte omfattas av regeln om preklusion i 20 kap. 5 b § LOU.

Kammarrätten anser vidare att det saknas skäl att frångå förvaltningsrättens bedömning att Locum inte har uppfyllt sin upplysnings- och dokumentationsskyldighet, samt att Fidior på grund av detta i vart fall har riskerat att lida skada. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (KR-09).

I avgörandet har deltagit lagmannen Eva Lindeblad (ordförande) och kammarrättsråden Magnus Schultzberg (referent) och Petra Jansson.

Föredragande har varit föredragande juristen Martin Jonsson.