MIG 2026:11

Migrationsöverdomstolen

BD överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja honom ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd samt förde fram följande. Det framgår av ordalydelsen i artikel 9.4 direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (direktivet om varaktigt bosatta) att det handlar om att samma ställning, dvs. samma grund för uppehållstillstånd, beviljats i en annan medlemsstat. Det handlar alltså om en prövning av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram följande. Direktivet om varaktigt bosatta innehåller inga bestämmelser avseende anhöriga till en person som fått ställning som varaktigt bosatt så länge personen fortsätter att vara bosatt i den stat som han eller hon har fått ställningen i. BD:s ansökan om uppehållstillstånd ska alltså prövas enligt utlänningslagens (2005:716) bestämmelser om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det krävs därför att anknytningspersonen kan försörja både sig själv och sökanden.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-11-11, Liljeqvist, van der Stad och Berselius, referent / föredragande Lundblad), yttrade:

1 Det målet gäller

Den fråga som Migrationsöverdomstolen ska ta ställning till är hur en tredjelandsmedborgares ansökan om uppehållstillstånd ska bedömas när anknytningspersonen har haft ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och sedan beviljas sådan ställning i Sverige.

2 Rättslig reglering

2.1 Uppehållstillstånd

Från och med den 1 oktober 2026 gäller nya bestämmelser i utlänningslagen. Enligt 5 kap. 3 a § ska uppehållstillstånd, på grund av anknytning till en person som är bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med en giltighetstid om minst ett år och välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, ges till en utlänning som är anknytningspersonens make.

Enligt 5 kap. 3 j § får uppehållstillstånd, på grund av anknytning till en person enligt 3 a §, beviljas endast om anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen.

Det följer av 5 kap. 3 l § att undantag från 3 j § får medges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.

2.2 Ställning som varaktigt bosatt

Av artikel 9.4 direktivet om varaktigt bosatta följer att en varaktigt bosatt person som varit bosatt i en annan medlemsstat och där förvärvat ställning som varaktigt bosatt inte längre ska ha rätt att behålla sin ställning där om en sådan ställning därefter beviljats i en annan medlemsstat.

I skäl 18 till direktivet anges följande. Att det ställs upp villkor för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat bör bidra till att förverkliga den inre marknaden som ett område med fri rörlighet för personer. Det skulle också i betydande grad kunna medverka till ökad rörlighet, särskilt på arbetsmarknaden inom unionen. I skäl 20 anges att även familjemedlemmar bör kunna bosätta sig tillsammans med den varaktigt bosatte i en annan medlemsstat för fortsatt familjesammanhållning och för att den varaktigt bosatte inte ska hindras från att utnyttja sin rätt till bosättning.

3 Migrationsöverdomstolens bedömning

På grund av en undantagsbestämmelse i dåvarande 5 kap. 3 b § utlänningslagen gällde vid tidpunkten för underinstansernas avgöranden inte något försörjningskrav vid en fortsatt ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Därför var det då nödvändigt att avgöra om en ansökan om uppehållstillstånd var en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd eller om den utgjorde en ny ansökan.

Det som menades med fortsatt uppehållstillstånd i 5 kap. 3 b § utlänningslagen var fortsatt uppehållstillstånd på samma grund och med samma anknytningsperson som tidigare (MIG 2024:14). Fråga uppkommer därmed om vad som utgjort grunden för BD:s ansökan.

Regeringen uttalade i samband med att direktivet om varaktigt bosatta genomfördes i svensk rätt följande. Enligt direktivet om varaktigt bosatta ska tredjelandsmedborgare som har vistats lagligen i en medlemsstat under en viss tid och som har uppehållstillstånd för en längre tid kunna erhålla en särskild rättslig ställning som ska tillförsäkra dem en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger nära unionsmedborgarnas rättigheter. Med varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare avses således en tredjelandsmedborgare som har erhållit denna rättsliga ställning. När det gäller förhållandet mellan permanent uppehållstillstånd och ställningen som varaktigt bosatt angav regeringen att de bör ses som två olika tillstånd som kommer att existera parallellt (prop. 2005/06:77 s. 137 och 158).

Direktivet om varaktigt bosatta gör, såvitt avser de frågor som är aktuella i målet, inte skillnad på var ställningen som varaktigt bosatt har förvärvats. Det som framgår är att en ställning som varaktigt bosatt inte får behållas i den första medlemsstaten, om en sådan ställning har beviljats i en annan medlemsstat (artikel 9.4).

Ställningen som varaktigt bosatt bör enligt Migrationsöverdomstolens bedömning anses vara den rättsliga grunden för vistelsen i Sverige för en tredjelandsmedborgare som har förvärvat en sådan ställning. Den bedömningen påverkas inte av att personen tidigare kan ha haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

När en familjemedlem till en person med ställning som varaktigt bosatt ansöker om uppehållstillstånd utgör grunden för det sökta tillståndet därmed anknytningspersonens ställning som varaktigt bosatt. Om familjemedlemmens tidigare uppehållstillstånd har utfärdats på grund av att samma anknytningsperson haft ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska ansökan därför bedömas som en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd och inte som en ny ansökan (MIG 2024:14). Underinstanserna borde därför inte ha bedömt BD:s ansökan som en ny ansökan.

Den 1 oktober 2026 ändrades villkoren för anhöriginvandring (prop. 2025/26:301). De nya bestämmelser som är av intresse i målet ska tillämpas från och med ikraftträdandet. BD:s ansökan ska därmed prövas med tillämpning av de nya bestämmelserna. Denna prövning bör göras av Migrationsverket som första instans. Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Migrationsverket för ny prövning.