RH 1995:275

Brott för vilket ansvar ådömts i målet

Våldtäkt: D.N. har den 29 juli 1995 intill en gångstig mellan Peppargatan och Gårdstensliden i Göteborg med våld tvingat X till samlag. Våldet har bestått i att D.N., överraskande bakifrån, med ett tag om X:s axlar dragit henne till marken. Vidare har D.N., i samband med att X handgripligt motsatt sig samlag, tagit ett struptag om X:s hals och därigenom tryckt henne mot marken samt utdelat ett slag över hennes näsa. Härigenom och genom att uttala att hon inte skulle komma undan har D.N. brutit ner X:s motstånd. Därefter har D.N. slitit av X kortbyxor och trosor varefter han dragit isär hennes ben och, trots X:s protester, stuckit sina fingrar i hennes slida varefter han med sin penis vaginalt trängt in i henne och fullbordat samlaget till egen utlösning. Vid tillfället Har D.N. dessutom före samlaget försökt förmå X att kyssa honom varvid han stuckit in sina fingrar i hennes mun och uppmanat henne att öppna munnen och ta fram tungan.

Ådömd påföljd

Fängelse tre år sex månader.

Tidigare brottslighet

D.N. dömdes dels den 5 november 1984 för våldtäkt till fängelse två år dels den 2 juni 1993 för grov misshandel och misshandel till fängelse två år sex månader.

Personliga förhållanden

D.N. är född 1952 och medborgare i Sydafrika. Han har vistats i Sverige sedan 1983 och har haft permanent uppehållstillstånd sedan 1988. Vid sin ankomst till Sverige hade D.N. med sig sin dåvarande hustru och deras gemensamma barn, vilka bor kvar i Sverige. D.N. gifte om sig 1985. Även detta äktenskap är numera upplöst.

Utvisning

D.N. utvisades ur riket med förbud att återvända inom tio år.

Skäl: Det våldtäktsbrott D.N. har gjort sig skyldig till har ett så högt straffvärde att det redan på grund härav bör föranleda utvisning. Därtill kommer att D.N. tidigare dömts för allvarliga våldsbrott; i ett fall för våldtäkt. Med hänsyn till att D.N. vistats i Sverige sedan 1983 får han dock utvisas endast om det finns synnerliga skäl. Vid prövning huruvida sådana synnerliga skäl kan anses föreligga beaktar hovrätten följande. D.N. har i hovrätten anfört att han har regelbunden kontakt med sin dotter och att han under åren 1987-1993 hade vårdnaden om henne samt att vårdnaden överflyttades till modern till följd av att han började verkställa ett ådömt fängelsestraff. Han har vidare uppgett att han numera helt saknar anknytning till Sydafrika. Av personutredningen framgår att D.N. har en relativt stark anknytning till Sverige. Han har emellertid under den tid som han vistats här i landet vid upprepade till fällen gjort sig skyldig till allvarliga våldsbrott. Enligt hovrättens uppfattning väger de för D.N. negativa omständigheterna tyngre än de skäl som talar för att han bör få stanna i riket. Yrkandet om utvisning skall därmed bifallas; dock bör förbudet för D.N. att återvända till Sverige begränsas till 10 år.