Guidelines on liquidity management tools of UCITS and open-ended AIFs

Riktlinjer

för fondföretags och öppna AIF-fonders verktyg för likviditetshantering

Innehåll

1. Tillämpningsområde 3

2. Hänvisningar till lagstiftning, förkortningar och definitioner 4 2.1 Hänvisningar till lagstiftning 4 2.2 Förkortningar 4 2.3 Definitioner 5

3. Syfte 5

4. Efterlevnads- och rapporteringsskyldigheter 6

5. Riktlinjer för fondföretags och öppna AIF-fonders verktyg för likviditetshantering 7 5.1 Riktlinjer för allmänna principer 7 5.2 Riktlinjer för kvantitetsbaserade verktyg för likviditetshantering 9 5.2.1 Riktlinjer för tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen (nedan kallat senareläggande) 9 5.2.2 Riktlinjer för inlösenspärrar 9 5.2.3 Riktlinjer för förlängning av uppsägningstid 11 5.2.4 Riktlinjer för inlösen in natura 11 5.3 Riktlinjer för verktyg för utspädningsskydd 12 5.3.1 Riktlinjer för inlösenavgifter 13 5.3.2 Riktlinjer för svingprissättning 13 5.3.3 Riktlinjer för dubbel prissättning 14 5.3.4 Riktlinjer för avgift för utspädningsskydd 14 5.4 Riktlinjer för sidofickor 15

1. Tillämpningsområde

Målgrupp

1. Dessa riktlinjer gäller för behöriga myndigheter och fondförvaltare. Omfattning

2. Dessa riktlinjer är tillämpliga med avseende på artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2b och 16.2c i AIFM-direktivet. Ikraftträdande

3. Dessa riktlinjer gäller från den dag då de tekniska tillsynsstandarder som avses i artikel 18a.3 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2g i AIFM-direktivet börjar tillämpas. 4. Genom undantag från första stycket ska dessa riktlinjer, när det gäller en fond som existerade före den tillämpningsdag som avses i det stycket, tillämpas tolv månader från den dagen.

2. Hänvisningar till lagstiftning, förkortningar och definitioner 2.1 Hänvisningar till lagstiftning

AIFM-direktivet Direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1 1095/2010 Esmaförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG 2 och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG Fondföretagsdirektivet Direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i 3 överlåtbara värdepapper (fondföretag)

2.2 Förkortningar

ADL Anti-Dilution Levy (avgift för utspädningsskydd) ADT Anti-Dilution Tool (verktyg för utspädningsskydd) AIF-fond Alternativ investeringsfond AIF-förvaltare Förvaltare av alternativa investeringsfonder Fondföretag Företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper LMT Liquidity Management Tool (verktyg för likviditetshantering) NAV Nettotillgångsvärde

2.3 Definitioner

Exceptionella omständigheter oförutsedda händelser, operativa miljöer eller regelverk som väsentligt påverkar fondens förmåga att utföra normala affärsfunktioner och som tillfälligt skulle hindra fondförvaltaren från att uppfylla skyldigheterna som följer av balansräkningens skuldsida.

Fondförvaltare a) ett förvaltningsbolag (enligt definitionen i artikel 2.1 b i fondföretagsdirektivet),

b) ett investeringsbolag som inte har utsett något förvaltningsbolag som auktoriserats i enlighet med fondföretagsdirektivet, som avses i artikel 30 första stycket i fondföretagsdirektivet,

c) en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i AIFM-direktivet som förvaltar en öppen AIF-fond.

Verktyg för utspädningsskydd inlösenavgifter, svingprissättning, dubbel prissättning, avgifter för utspädningsskydd.

Valda verktyg för de verktyg för likviditetshantering som fondförvaltaren valt ut likviditetshantering bland dem som ingår i punkterna 2–8 i bilaga IIA till direktivet om fondföretag och i punkterna 2–8 i bilaga V till AIFM-direktivet, dvs. inlösenspärr, förlängning av uppsägningstid, inlösenavgift, svingprissättning, dubbel prissättning, avgift för utspädningsskydd, inlösen in natura.

3. Syfte

5. Dessa riktlinjer offentliggörs enligt de uppdrag som anges i direktivet om ändring av AIFM-direktivet och fondföretagsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/927 4 ). Närmare bestämt föreskriver uppdragen i artikel 18a.4 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2h i AIFM-direktivet att Esma ska utarbeta riktlinjer för hur fondföretag och AIF-förvaltare ska välja och kalibrera verktyg för likviditetsförvaltning för hantering av likviditetsrisker och för att minska riskerna för den finansiella stabiliteten.

6. Dessa riktlinjer utgår från bestämmelserna i artikel 16.1 i Esmaförordningen.

7. Medan huvudansvaret för verktyg för likviditetshantering ligger kvar hos fondföretagen och AIF-förvaltarna, är syftet med dessa riktlinjer att fastställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis och att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, särskilt artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2b och 16.2c i AIFM-direktivet när det gäller val, aktivering och kalibrering av verktyg för likviditetshantering.

4. Efterlevnads- och rapporteringsskyldigheter

4.1. Riktlinjernas status

8. Enligt artikel 16.3 i Esmaförordningen ska de behöriga myndigheterna och finansmarknadsaktörerna med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer.

9. De behöriga myndigheter som berörs av riktlinjerna bör följa dem genom att införliva dem i sina nationella rättsliga ramar och/eller tillsynsramar utifrån vad som är lämpligt, även i fall där enskilda riktlinjer i dokumentet i första hand riktar sig till finansmarknadsaktörer. I detta fall ska de behöriga myndigheterna genom sin tillsyn se till att finansmarknadsaktörerna följer riktlinjerna.

4.2. Rapporteringskrav

10. Inom två månader efter det att Esma offentliggjort riktlinjerna ska de behöriga myndigheter som omfattas av dem anmäla till Esma att de följer eller avser att följa riktlinjerna, alternativt ange skälen till att de inte följer eller avser att inte följa riktlinjerna. Om inget svar inkommit inom denna tidsfrist anses de behöriga myndigheterna inte uppfylla riktlinjerna. En mall för anmälan finns på Esmas webbplats.

11. Finansmarknadsaktörer behöver inte rapportera huruvida de följer riktlinjerna eller ej.

5. Riktlinjer för fondföretags och öppna AIF-fonders verktyg för likviditetshantering

5.1 Riktlinjer för allmänna principer

12. Huvudansvaret för hantering av likviditetsrisker samt för urval, kalibrering, aktivering och avaktivering av verktyg för likviditetshantering kvarstår hos fondförvaltaren. När fondförvaltarna ska välja lämpliga verktyg för likviditetshantering bör fondförvaltarna noggrant överväga att de valda verktygen för likviditetshantering kommer att göra det möjligt att effektivt hantera fondens likviditetsrisk under både normala och stressade marknadsförhållanden och att valet av verktyg är så heltäckande som möjligt för att hantera olika omständigheter.

13. I enlighet med artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2b i AIFM-direktivet bör fondförvaltarna, när de väljer verktyg för likviditetshantering från bilaga IIA till fondföretagsdirektivet och bilaga V till AIFM-direktivet, bedöma dessa verktygs lämplighet mot bakgrund av alla relevanta faktorer, inbegripet åtminstone följande: a) Fondens rättsliga struktur och eventuella särskilda egenskaper kopplade till det sätt på vilket den är strukturerad (t.ex. börshandlade fonder och master/feederstruktur). b) Fondens investeringsstrategi och investeringspolicy. c) Fondens handelsvillkor”, inbegripet bland annat den kortaste uppsägningstiden, inlåsningsperiod, avvecklingsperiod, inlösenpolicy och handelsfrekvens. d) Likviditetsprofilen i fonden och dess underliggande tillgångar, inbegripet eventuella förväntade likviditetsbehov, med beaktande av investerarnas inlösen och andra potentiella källor till likviditetsrisk från skuldsidan av fondens balansräkning (t.ex. begäranden om tilläggssäkerheter) under normala och stressade marknadsförhållanden och inverkan på fondens likviditetsprofil av aktiveringen av verktyg för likviditetshantering. e) Resultaten av likviditetsstresstester. f) Egenskaperna hos fondens investerarbas. g) Fondens distributionsvillkor h) Alla andra relevanta operativa hinder och komplikationer som kan påverka genomförbarheten av att använda vissa verktyg för likviditetshantering.

14. Även om det enligt fondföretagsdirektivet och AIFM-direktivet krävs att minst två lämpliga verktyg för likviditetshantering väljs ut från förteckningarna i bilaga IIA till fondföretagsdirektivet och bilaga V till AIFM-direktivet, kan förvaltare välja mer än två verktyg för likviditetshantering samt ytterligare likviditetsåtgärder för att säkerställa fondens övergripande motståndskraft och förmågan att hantera fondens likviditet under både normala och stressade marknadsförhållanden. När fondförvaltare väljer ytterligare verktyg för likviditetshantering eller likviditetsåtgärder bör de bedöma de ytterligare verktygen eller åtgärdernas lämplighet mot bakgrund av alla relevanta faktorer, inbegripet åtminstone de faktorer som avses i föregående punkt

15. Vid valet av de minst två obligatoriska verktygen för likviditetshantering bör fondförvaltarna, när så är lämpligt, beakta fördelarna med att välja minst ett kvantitetsbaserat verktyg för likviditetshantering (dvs. inlösenspärrar, förlängning av uppsägningstiden) och minst ett verktyg för utspädningsskydd (dvs. inlösenavgifter, svingprissättning, dubbel prissättning, avgift för utspädningsskydd), med beaktande av fondens investeringsstrategi, inlösenpolicy och likviditetsprofil och de marknadsförhållanden under vilka verktyget för likviditetshantering skulle kunna aktiveras. I det här sammanhanget kan fondförvaltarna överväga att välja ett verktyg för likviditetshantering för användning under normala marknadsförhållanden och ett verktyg för likviditetshantering för användning vid stressade marknadsförhållanden.

16. När fondförvaltare överväger att aktivera verktyg för likviditetshantering bör de bedöma om de ska aktivera verktyg för likviditetshantering enskilt eller i kombination med ytterligare verktyg för likviditetshantering eller andra likviditetsåtgärder.

17. Fondförvaltare bör på begäran av den behöriga myndigheten kunna visa att aktiveringen och kalibreringen av de valda verktygen för likviditetshantering ligger i investerarnas bästa intresse och är lämpliga och effektiva sett till marknadsförhållandena och fondens relevanta egenskaper (t.ex. likviditetsprofilen, typen av underliggande tillgångar, investerarbasen).

18. Fondförvaltare bör säkerställa att nivån på mottagna tecknings- och inlösenordrar behandlas på ett sätt som undviker att vissa investerare drar nytta av information om sannolikheten för att verktyg för likviditetshantering aktiveras (t.ex. att aktiveringströsklar kan uppnås i händelse av inlösenspärrar).

5.2 Riktlinjer för kvantitetsbaserade verktyg för likviditetshantering

5.2.1 Riktlinjer för tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen (nedan kallat senareläggande)

19. Fondförvaltare bör överväga att aktivera senareläggande endast under exceptionella omständigheter och när det är motiverat med hänsyn till investerarnas intressen. En icke uttömmande förteckning över exceptionella omständigheter under vilka en fondförvaltare kan överväga att aktivera tillfälligt senareläggande omfattar följande: svårigheter att värdera tillgångar, allvarliga likviditetsproblem (t.ex. på grund av begäranden om tilläggssäkerheter, betydande uttag) där utförandet genomförandet av försäljningen av underliggande tillgångar skulle kunna orsaka likviditetsproblem för fonden (t.ex. stora rabatter vid försäljning av tillgångar, stor utspädning av återstående investerare); kritisk it-incident som påverkar fondens, fondförvaltarens och/eller fondens tjänsteleverantörs kapacitet att bedriva verksamhet; oförutsedda stängningar av marknader, handelsrestriktioner, stängning av handelsplatser; allvarlig finansiell och/eller politisk kris; upptäckt av betydande bedrägeri; naturkatastrof.

20. Senareläggandena kan omfatta senareläggande av beräkningen av nettotillgångsvärdet, särskilt om värderingen är osäker och när det inte är möjligt att beräkna fondens eller fondernas nettotillgångsvärde. I andra fall, och när det är möjligt, bör fondförvaltaren fortsätta att värdera tillgångarna i fonden och offentliggöra ett nettotillgångsvärde för att säkerställa att investerarna får korrekt information, inklusive det faktum att fonden är stängd för teckning, återköp och inlösen.

21. Även om senareläggande i vissa fall kan aktiveras medan fondförvaltaren överväger huruvida fonden ska avvecklas, bör fondförvaltare se till att senareläggande endast aktiveras tillfälligt (dvs. med en tanke om att senareläggandet inte ska vara permanent, utan att fonden ska öppna på nytt, likvideras eller sidofickor aktiveras – om nödvändigt – vid en viss tidpunkt).

22. Fondförvaltare bör som relevanta kalibreringar för senareläggande inkludera a) kriterierna för bedömning och övervakning av de förhållanden som föranledde deras aktivering, b) kriterierna för att se över och eventuellt revidera beslutet om att senarelägga och de ändrade omständigheter som skulle motivera detta.

5.2.2 Riktlinjer för inlösenspärrar

23. Fondförvaltare bör överväga att välja inlösenspärrar för alla fonder, eftersom alla tillgångar potentiellt kan drabbas av likviditetsproblem under stressade marknadsförhållanden och aktivering av detta verktyg för likviditetshantering kan vara användbart för att undvika aktivering av senareläggande.

24. Att välja inlösenspärrar bör särskilt övervägas av a) förvaltare av fonder med en koncentrerad investerarbas, där en inlösen av betydande storlek skulle kunna orsaka likviditetsproblem för fonden och påverka investerarna, särskilt de återstående, b) förvaltare av fonder vars tillgångar kan vara mindre likvida, till sin natur illikvida eller som kan bli illikvida under stressade marknadsförhållanden och/eller tillgångar som kan ta längre tid att sälja.

25. Fondförvaltare bör överväga att aktivera inlösenspärrar vid begäran om inlösen när tröskelvärdet överskrids. Aktiveringen av inlösenspärrar kan vara mindre lämplig om en fond har värderingsproblem. Förvaltaren kan då överväga att använda andra verktyg för likviditetshantering (t.ex. senareläggande tillsammans med senareläggande av beräkningen av nettotillgångsvärdet).

26. Fondförvaltare bör kalibrera aktiveringströskeln för att säkerställa att den fungerar effektivt, så att en inlösenspärr kan aktiveras när förvaltaren, i investerarnas bästa intresse, behöver begränsa inlösen. Vid kalibreringen av en sådan tröskel bör förvaltare ta vederbörlig hänsyn till följande: a) Intervallet för beräkning av nettotillgångsvärdet. b) Fondens investeringsmål. c) De underliggande tillgångarnas likviditet. d) De aktuella marknadsförhållandena. e) De förväntade kassaflödena.

27. Fondförvaltare bör inte begränsa användningen av inlösenspärrar vad gäller den längsta period under vilken de kan användas (längsta varaktighet för inlösenspärrar) eller det högsta antalet gånger som inlösenspärrar kan aktiveras (maximal användning av inlösenspärrar), så länge som aktiveringen av spärren fortfarande är tillfällig. Dessa frågor bör avgöras av fondförvaltaren från fall till fall. 27.a Förvaltare av AIF-fonder utan icke-professionella investerare och med ett begränsat antal professionella investerare bör överväga inlösenspärrar på investerarnivå, enskilt eller i kombination med spärrar på fondnivå, för att minska pionjärfördelen (first mover advantage).

5.2.3 Riktlinjer för förlängning av uppsägningstid

28. Fondförvaltare bör överväga att välja förlängning av uppsägningstid för alla fonder, men eftersom detta verktyg för likviditetshantering ger ytterligare tid för att avveckla de underliggande tillgångarna bör detta verktyg för likviditetshantering särskilt beaktas när det gäller a) fonder vars likviditet är särskilt känslig för försämring under perioder av marknadsstress, b) AIF-fonder som investerar i mindre likvida tillgångar, särskilt fastighetsfonder och private equity-fonder, som redan borde ha ett lämpligt inlösensintervall i linje med sina tillgångars likviditetsnivå under normala marknadsförhållanden.

29. Fondförvaltare bör överväga att aktivera förlängning av uppsägningstid både under normala och stressade marknadsförhållanden, med beaktande av att den kan vara särskilt användbar under vissa omständigheter, till exempel vid inlösentryck.

30. Fondförvaltare bör noggrant bedöma huruvida aktiveringen av förlängning av uppsägningstid är lämplig för fondföretag under normala marknadsförhållanden, med beaktande av likviditeten i deras tillgångar och investerarnas bästa intresse.

31. För att undvika att framkalla en ökning av begäranden om inlösen bör fondförvaltare noggrant anpassa längden på förlängningen av uppsägningstid och ta hänsyn till den tid som krävs för en ordnad avveckling av de underliggande instrumenten i investerarnas bästa intresse.

5.2.4 Riktlinjer för inlösen in natura

32. Vid valet av inlösen in natura bör fondförvaltare beakta a) fondens struktur, b) investerarkoncentrationen, c) typerna av tillgångar, d) de tillämpliga begränsningar som gäller där inlösen in natura endast får användas i förhållande till professionella investerare, i enlighet med artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet och artikel 16.2b i AIFM-direktivet.

5.3 Riktlinjer för verktyg för utspädningsskydd

33. Fondförvaltare bör överväga att välja verktyg för utspädningsskydd för alla typer av fonder för att minska väsentlig utspädning av investerare och potentiella pionjärfördelar (first mover advantage).

34. Fondförvaltare bör noga bedöma de olika nivåerna för aktivering av verktyg för utspädningsskydd på fondnivå och bör i förväg fastställa och regelbundet se över lämpliga och välbetänkta tröskelvärden för aktivering för att undvika väsentlig utspädningseffekt för investerarna, både under normala och stressade marknadsförhållanden och beroende på investeringsstrategi, förvaltade tillgångar, storlek och portföljegenskaper, uppskattad likviditetskostnad, investerarprofil, likviditetsprofil för varje fond och historiska fondflöden.

35. Fondförvaltare bör beakta att aktiveringen av verktyg för utspädningsskydd kan vara mer utmanande under vissa omständigheter, till exempel när det råder begränsad marknadslikviditet och/eller vid osäkerhet gällande värdering. Under sådana omständigheter kan fondförvaltarna överväga att använda andra verktyg för likviditetshantering utöver verktygen för utspädningsskydd (t.ex. kvantitetsbaserade verktyg för likviditetshantering).

36. Fondförvaltare bör se till att aktiveringen av verktyg för utspädningsskydd inte påverkar fondförvaltarens skyldighet att alltid värdera alla tillgångar på ett rättvisande och korrekt sätt.

37. Fondförvaltare bör aktivera verktyg för utspädningsskydd både under normala och stressade marknadsförhållanden för att överföra de uppskattade likviditetskostnaderna till tecknande och/eller inlösande investerare. Den uppskattade likviditetskostnaden bör: a) nkludera explicita transaktionskostnader för teckning, återköp eller inlösen. b) beakta implicita transaktionskostnader, inbegripet eventuella betydande marknadseffekter av köp eller försäljning av tillgångar, när det är lämpligt utifrån investeringsstrategin och de är uppskattade efter bästa förmåga. Ett rimligt underlag för uppskattningen av effekten på marknaden kan vara att analysera tidigare transaktioner under liknande marknadsförhållanden för att jämföra skillnaden mellan priset när ordern lades och priset för den utförda ordern. c) utgå, som utgångspunkt, från kostnader i samband med transaktioner av en proportionell andel av alla tillgångar i portföljen (dvs. ”proportionell metod”), utom om detta inte motsvarar en rimlig uppskattning av den verkliga likviditetskostnaden. Om den proportionella metoden inte utgör en rimlig uppskattning av likviditetskostnaden kan uppskattningen justeras för att närmare motsvara den förväntade likviditetskostnaden vid transaktioner i utvalda enskilda innehav i portföljen. Förvaltarna kan överväga att använda den proportionella kostnaden i stressade tider, när den är mest relevant för att mildra den potentiella utspädningseffekten på de återstående investerarna.

38. För att säkerställa att kalibreringen av verktygen för utspädningsskydd på ett effektivt sätt återspeglar de uppskattade likviditetskostnaderna, i enlighet med föregående punkt, bör fondförvaltaren regelbundet se över kalibreringen och justera den vid behov.

39. Fondförvaltare bör, på begäran av den berörda nationella behöriga myndigheten, kunna visa att kalibreringen av verktygen för utspädningsskydd är rättvis och rimlig för både normala och stressade marknadsförhållanden, med beaktande av investerarnas bästa intresse.

5.3.1 Riktlinjer för inlösenavgifter

40. Fondförvaltare kan överväga att välja inlösenavgifter för alla typer av fonder, men inlösenavgifter kan vara mest användbara för följande fonder: a) Fonder som investerar i tillgångar med fasta, översiktliga och/eller förutsebara transaktionskostnader, såsom fastighetsmäklares arvoden eller notarieavgifter, och/eller som har transaktionskostnader med liten variation (t.ex. fasta skatter och avgifter på fastighetstransaktioner). b) Fonder som har investerat i mindre likvida tillgångar där andra verktyg för utspädningsskydd, till exempel svingprissättning, kan vara svåra eller omöjliga att använda på grund av sällan förekommande eller begränsade uppgifter om prissättning.

41. När fondförvaltarna kalibrerar det förutbestämda intervallet av inlösenavgifter bör de tillämpa en metod som, om den är statisk, möjliggör översyn och justering för att återspegla den högre kostnaden för likviditet eller stressade marknadsförhållanden.

5.3.2 Riktlinjer för svingprissättning

42. Fondförvaltare bör överväga att välja svingprissättning för fonder vars underliggande tillgångar handlas aktivt och information om handelskostnader (köp- och säljkurs) finns tillgänglig och uppdateras ofta, särskilt om fonderna främst investerar i tillgångar med marknadsbetingade likviditetskostnader. Fondförvaltare bör beakta att svingprisättning kan vara mindre lämpligt när handelskostnaderna inte är lätt tillgängliga.

43. Fondförvaltare bör grunda ett beslut om att aktivera en specifik modell för svingprissättning (dvs. fullständig, partiell med en enda eller stegvis svingfaktor) och kalibreringen av svingfaktorn på marknadsvillkor, utifrån en metod som bestäms av fondförvaltaren.

44. När fondförvaltarna kalibrerar svingprissättning bör de se till att den uppskattade likviditetskostnaden, utifrån marknadsförhållandena och i linje med principerna i punkt 37, inkluderas i svingfaktorn, inbegripet, när det är lämpligt, all betydande marknadspåverkan av transaktionerna.

45. Fondförvaltare får fastställa en högsta svingfaktor. Om justeringen av svingfaktorn överstiger den högsta svingfaktorn bör fondförvaltaren, om den behöriga myndigheten kräver det, i efterhand kunna motivera den tillämpade svingfaktorn.

46. Fondförvaltare bör säkerställa att ett beslut om att omkalibrera den högsta svingfaktorn är motiverat och har fattats i investerarnas bästa intresse.

5.3.3 Riktlinjer för dubbel prissättning

47. Fondförvaltare bör betrakta dubbel prissättning som potentiellt lämpligt att välja för fonder som huvudsakligen investerar i tillgångar vars likviditetskostnader främst återspeglas av en marginal mellan köp- och säljkurs.

48. Även om dubbel prissättning kan vara lämpligare för fonder som investerar i tillgångar vars likviditetskostnader huvudsakligen består av marginalen mellan köp- och säljkurs, bör fondförvaltare genom ytterligare justering av nettotillgångsvärdet separat redovisa alla betydande marknadseffekter eller explicita transaktionskostnader.

5.3.4 Riktlinjer för avgift för utspädningsskydd

49. Fondförvaltare bör betrakta avgift för utspädningsskydd som särskilt lämpligt för fonder: a) med en hög investerarkoncentration (dvs. ett litet antal investerare), för att hantera risken att en eller flera investerare till fullo kan lösa in sina andelar med kort varsel. b) som betydande tecknings- och/eller inlösenaktivitet som skulle kunna inverka negativt på fondens befintliga investerare (fonder som är mindre sett till sitt nettotillgångsvärde skulle t.ex. kunna påverkas mer av likviditetskostnader till följd av omfattande inlösen). c) som investerar i mindre likvida tillgångar (t.ex. högavkastande obligationer, småbolagsaktier). d) där information om handelskostnader (köp- och säljkurs) är allmänt tillgänglig (t.ex. fonder som investerar i tillgångar med marknadsbetingade likviditetskostnader).

50. Fondförvaltare bör notera att avgifter för utspädningsskydd kan aktiveras fortlöpande eller dynamiskt baserat på fördefinierade utlösande faktorer och tröskelvärden.

51. Även om avgifter för utspädningsskydd kan användas konsekvent under normala marknadsförhållanden bör fondförvaltare se över sin kalibrering i förhållande till ändrade marknadsförhållanden för att säkerställa dess effektivitet när det gäller att bevara fondens likviditet.

52. Fondförvaltare bör kalibrera avgifter för utspädningsskydd på grundval av samma faktorer som används för att kalibrera svingfaktorer, dvs. kalibreringen av avgifter för utspädningsskydd bör omfatta alla uppskattade explicita och uppskattade implicita transaktionskostnader, där så är lämpligt och i linje med principerna i punkt 37, och den bör ses över och vid behov justeras för att säkerställa att avgiften kan utvecklas regelbundet mot bakgrund av marknadsförhållandena.

5.4 Riktlinjer för sidofickor

53. Fondförvaltare bör endast överväga att aktivera sidofickor under exceptionella omständigheter och när det är motiverat med hänsyn till investerarnas intressen. En icke uttömmande förteckning över exceptionella omständigheter under vilka en fondförvaltare kan överväga att aktivera sidofickor omfattar följande: a) Betydande osäkerhet om värdering och/eller illikviditet i en viss del av fondens portfölj för vilken det inte finns någon aktiv marknad och/eller för vilken handel är förbjuden (t.ex. på grund av sanktioner) och/eller för vilken en rättvisande värdering tillfälligtvis är otillgänglig när det handlar om att separera den från resten av fonden (för att möjliggöra att denna del förblir öppen för investerare). b) Bedrägeri, finanskris eller krig som påverkar en viss sektor eller region.

54. Vid kalibreringen av sidofickor bör förvaltarna beakta följande: a) Fastställande av omständigheterna för aktivering av en sidoficka och fastställande av när sådana förhållanden inte längre föreligger. b) Fastställande av kriterier för bedömning och övervakning av de förhållanden som föranledde användningen av sidofickan. c) Överväga fördelarna med att placera vissa likvida medel för att hantera sidofickornas potentiella skulder. d) Kriterierna för att se över och eventuellt revidera beslutet om sidoficka och de ändrade omständigheter som skulle motivera detta.