angående vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957 1

Nr 194

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåt­

gärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd; gi­

ven Stockholms slott den 22 november 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om godkännande av vissa av statens jordbruksnämnd efter överenskommelse mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation framlagda förslag till stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd, överenskommelsen innebär, att 40 000 000 kr. skall ställas till förfogande för bidrag till jordbrukare, som är i behov därav på grund av lidna skördeskador. Bidragen avses skola utdelas efter individuell ansökan och prövning. Fördelningen av bidragen föreslås skola handhas på i stort sett samma sätt som fördelningen av de individuella skördeskadebidragen år 1955.

Av bidragsbeloppet avses 25 000 000 kr. skola täckas genom avräkning på det belopp av 100 000 000 kr., som enligt beslut av 1956 års riksdag skall avsättas till en jordbrukets skördeskadefond. Återstående 15 000 000 kr. skall tagas av de medel, som i samband med jordbruksregleringen influtit eller inflyter genom upptagande av införselavgifter. Hela beloppet föreslås skola förskotteras ur medel, som är anvisade på anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Den i propositionen förordade överenskommelsen innebär vidare, att jordbrukare, som innehar statligt stödlån på grund av tidigare lidna skördeskador och som även i år drabbats av skördeskador, skall kunna erhålla ett års uppskov med amorteringarna på dessa stödlän. Sådana uppskov föreslås för jordbrukare inom vissa områden skola kunna beslutas generellt utan något särskilt ansökningsförfarande.

t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 194

2 Kungi. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungi. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 22 november 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd.

Genom beslut den 20 september 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga skador, som uppkommit å 1957 års skörd till följd av väderleksförhållandena, samt att till jordbruksdepartementet inkomma med resultatet av utredningen. I avbidan på resultatet av ifrågavarande undersökning har Kungl. Maj:t på framställning av jordbruksnämnden i propositionen 184 till riksdagen framlagt förslag angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, in. in.

I en till jordbruksdepartementet den 22 november 1957 inkommen skrivelse har statens jordbruksnämnd dels redovisat resultatet av omförmälda undersökning, dels framlagt förslag till vissa stödåtgärder i anledning av 1957 års skördeskador. Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation efter utredningsarbetets avslutande varit samlade till överläggningar för att på basis av utredningsresultatet dryfta frågan, om årets skördeskador borde föranleda framställning om ytterligare stödåtgärder utöver vad som redan beslutats eller föreslagits, samt för att diskutera eventuella åtgärders omfattning och utformning. Nämnden redogör i ett särskilt avsnitt av skrivelsen för vad som framkommit vid dessa överläggningar. Vidare tar nämnden upp till behandling spörsmålet om vissa övriga åtgärder, som står i direkt samband med frågan om ersättning till jordbruket till följd av årets skördeskador.

Jordbruksnämnden anför, att nämnden fullgjort uppdraget att utreda omfattningen och arten av 1957 års mera väsentliga skördeskador genom en serie undersökningar. Dessa bygger i tur och ordning efter redovisningen i till skrivelsen fogade hilagor på tillgänglig

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957 3

nederbördsstatistik, den officiella skördestatistiken (på vilken bl. a. baserats en undersökning benämnd »bygdeundersökningen»), intervjnledes införskaffade uppgifter från ett antal jordbrukare om skördesituationen den 15 oktober 1957 samt statistik över årets leveranser av vete och råg till spannmålshandlare. Dessutom har nämnden sökt värdera skördeförlusterna dels i en »länsundersökning», dels i en jämförelse mellan den reviderade beräkningen av vissa poster i normkalkylen för 1957/58 på grundval av skörderapporterna per den 31 augusti 1957 och länsundersökningen. Slutligen har en skattning skett av skördeförlusten inom olika län vid olika självrisker.

I fråga om nederbörden under september—oktober 1957 anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

De ihållande regnen tog sin början under sista veckan av augusti och sträckte sig med kortare uppehåll, åtminstone lokalt, till början av november. För att bedöma regnens omfattning och lokalisering har jordbruksnämnden bearbetat och sammanställt vissa uppgifter ur den officiella nederbördsstatistiken för september och oktober månader. Sammanställningarna visar att antalet nederbördsdagar, varmed i detta sammanhang menas dygn med en nederbörd av minst 0,1 mm, i hela riket under dessa månader uppgick till så höga tal som 19 resp. 17. Variationerna mellan olika län (länsdelar) pendlade mellan 12 och 26 i september samt mellan 9 och 25 i oktober. De högsta septembertalen gällde Uppsala och Västmanlands län samt Älvsborgs läns södra del, för vilket senare område även det största antalet regndagar under oktober registrerades. September månad tilldrar sig i detta sammanhang det större intresset med hänsyn till dess betydelse ur skördesynpunkt och dess i år betydligt större regnmängder, för riket i genomsnitt 158 procent av normal nederbördsmängd mot 102 procent för oktober. Under september föll större regnmängd än normalt i alla angivna områden utom i Kalmar läns södra del, Blekinge och Norrbottens läns övre del. Den ymnigaste nederbörden föll, förutom i de även normalt tämligen nederbördsrika Hallands och Älvsborgs län, i Västmanlands, Örebro, Uppsala, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. I stort sett samma områden, särskilt Västmanlands, Uppsala och Gävleborgs län, svarade även för de största procentuella överskotten i jämförelse med normal nederbörd. Under oktober månad föll den största regnmängden, både absolut och relativt, i Hallands län och Älvsborgs läns södra del. Av positiv betydelse för skörderesultatet val-, att uppehållsväder rådde under tiden den 8—14 oktober inom praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige, med undantag endast fölen dag i den tidigare jämförelsevis skonade sydöstra delen av Götaland och vissa andra delar av södra Sverige. Sammanfattningsvis kännetecknas situationen framför allt av all den nedgång i regnmängden, jämfört med augusti månad, som september normalt uppvisar, innan de egentliga höstregnen brukar sälta in, i år förbytts i sin motsats. Härigenom har uppstått eu sammanhängande nederbördsperiod utan motstycke sedan år 1923.

1 anslutning till denna redogörelse framhåller jordbruksnämnden, att tillgängliga statistiska dala om nederbörden utan jämförelse med andra uppgifter om väderleken icke kan ge annat än eu viss vägledning vid lokaliseringen av de mest skördeskadade områdena. För eu mera ingående analys skulle framför allt erfordras material, som för olika områden anger, i vilken utsträckning sammanhängande, bärgningshindrande regnperioder förekom­

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.94 år 1957

mit. Då sådan statistik icke föreligger, bör den redovisade nederbördsstatistiken enligt nämndens mening dock kunna ge en ungefärlig bild av läget och tjäna som bakgrund till de i det följande redovisade undersökningarna om skördeutfallet.

Beträffande beräkningarna av det kvantitativa utfallet av 1957 års skörd, vilka bygger på årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober, anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Oktober månads skördebedömning ute i socknarna har i år på många håll varit särskilt svår att utföra till följd av ovissheten om grödornas tillstånd och om möjligheten att överhuvudtaget kunna skörda och i användbart tillstånd bärga grödan. Till ledning för den lokala uppskattningen utfärdade statistiska centralbyrån därför vissa anvisningar, av vilka framgick, att hänsyn endast skulle tagas till kvantitativa förändringar av grödorna. Vidare betonades att arealer, som bedömdes komma att förbli oskördade och för vilka hektaravkastningen därför skulle sättas till värdet 0, skulle vägas samman med arealer, från vilka användbar avkastning väntades.

Skörden av brödsäd beräknades vid oktober månads mitt uppgå till omkring 980 000 ton eller 7 procent mindre än genomsnittet för 1950/54. Nedgången föranledes för höstvete av lägre hektaravkastning men för vårvete och höstråg nästan helt av minskad areal. Fodersädskvantiteten i år uppskattas till 1 980 000 ton eller till nära 160 000 ton mer än skörden i genomsnitt 1950/54. Denna uppgång hänför sig till arealökning för korn och havre, medan såväl dessa växtslag som blandsäden i år synes lämna mindre utbyte per arealenhet. Uppskattningen i fråga om vallhö, potatis och kokärter tyder på minskat utbyte per arealenhet och totalt. Däremot torde sockerbetor, oljeväxter och ängshö ge ökad avkastning såväl totalt som per hektar. För foderrotfrukter slutligen synes hektarskörden i förhållande till medelskörden 1950/54 komma att öka men totalskörden till följd av arealnedgång att minska.

Skillnaden mellan de i augusti 1957 beräknade skördekvantiteterna och skördeutfallet enligt årets oktoberberäkningar utgör i stort sett ett mått på de kvantitativa verkningarna av de ihållande regnen. Denna skillnad visar, att en skördeminskning synes ha inträtt för alla växtslag utom sockerbetor. För brödsäd uppskattas nedgången under september och förra hälften av oktober till 150 000 ton eller 13 procent, för fodersäd till 370 000 ton eller 16 procent och för potatis till 210 000 ton eller 12 procent. Då cn nedgång (på nära 3 procent) beräknats även för den redan avslutade skörden av vallhö, vari inräknats den av regnen gynnade återväxten efter slåttern, torde det kunna antagas, att även övriga beräkningar i någon mån påverkats av den kvalitativa försämringen.

Om man önskar bedöma årets skörd i relation till en för året beräknad normalskörd, bör jämförelse göras med hektaravkastningen enligt vårkalkylen 1957. En sådan jämförelse visar en obetydlig förbättring för vallhö och foderrotfrukler samt en tämligen stor förbättring för sockerbetor ävensom för flertalet oljeväxter. Samtliga övriga växtslag beräknas i år lämna en icke obetydligt lägre avkastning per hektar än normalt.

En av jordbruksnämnden gjord sammanställning av skördeomdömcna för olika län visar förekomsten av stora lokala olikheter i skördeutfallet. Medan flertalet växtslag i Malmöhus län bedömes ge större skörd än medelskörd (3,0), når ingen av grödorna i Kopparbergs län upp till detta tal och flertalet icke ens till omdömet 2,0. Låga tal i övrigt visar särskilt Västmanlands och

Kungl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957 5

Uppsala län. Med undantag endast för oljelin redovisas genomgående lägre tal för Svealand än för Götaland. Skördeomdömena för Norrland omväxlande över- och understiger talen för Svealand men ligger i genomsnitt något högre än dessa. Jordbruksnämnden redovisar därefter en av nämnden under medverkan av statistiska centralbyrån verkställd undersökning av det relativa skördeutfallet inom mindre områden (•»bygdeundersökningen»). Beträffande uppläggningen av denna undersökning anför nämnden i huvudsak följande.

För att lokalisera de ur skördesynpunkt särskilt svårt drabbade områdena har jordbruksnämnden funnit det nödvändigt att undersöka skördeutfallet inom mindre enheter än län. Då skörderapporterna avser husliållningsgillen, vilka i regel sammanfaller med de minsta administrativa enheterna, församlingarna,"har det ansetts lämpligt att bygga en undersökning på dessa rapporter. I samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut har nämnden planlagt en undersökning för att fastställa avvikelsen i hektaravkastningen inom varje församling av brödsäds- och fodersädsgrödorna enligt årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober 1957 från »normal hektarskörd». Enär normalutbytet per hektar församlingsvis för de olika växtslagen kan fastställas endast efter tidsödande räkneoperationer och sådana icke kunnat utföras inom den tid, som stått till förfogande, har som approximation godtagits det ovägda medeltalet av hektarskörden enligt årsväxt- och skörderapporterna för den 15 oktober åren 1952, 1953, 1954 och 1956. Under medverkan av statistiska centralbyrån har såväl dessa medeltal som den s. k. skördeprocenten för höstvete, vårvete, höstråg, korn, havre och blandsäd uträknats. Som skördeprocent för visst växtslag har då betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan den aktuella hektaravkastningen och den på angivet sätt uträknade »normala» hektarskörden. Även vallhö ingår i beräkningarna. För detta växtslag har emellertid skördeprocenten uttryckts genom relationen mellan skördeomdömet den 31 augusti 1957 och uttrycket för medelskörd (3,0). Denna särskilda anordning i fråga om vallhö tillät en förenkling av det omfattande arbetet, som därtill kunde påbörjas redan innan skörderapporterna för den 15 oktober började inflyta. För att bättre kunna analysera årets skörderesultat har jordbruksnämnden för varje församling med hjälp av senast tillgängliga arealer (från 1951 års jordbruksräkning) vägt samman skördeprocenten för höstvete, vårvete och höstråg till en gemensam skördeprocent för brödsäd och på analogt sätt räknat fram en gemensam skördeprocent för fodersäd. Dessutom har nämnden vägt fram ett sammanfattande mått för brödsäd, fodersäd och vallhö (inklusive bete) genom omräkning av hela skörden av dessa växtslag, såväl för år 1957 som för hasperioden, till foderenheter. Alla angivna tal, för enskilda växtslag såväl som för olika grupper av grödor, bär slutligen vägts samman till skördeprocent för naturliga jordbruksområden, län och hela riket. Vid denna sammanvägning har 1957 års arealfördelning kommit till användning. Den på angivet sätt företagna utredningen benämnes i fortsättningen »bygdeundersökningen».

1 eu till jordbruksnämndens skrivelse fogad tabell, vilken som bilaga 1 torde få fogas till detta protokoll, återges skördeprocenten för samtliga växtslag länsvis och för hela riket. Av tabellen framgår bl. a. alL — i regel skördeprocenten för brödsäd och fodersäd understiger men för vallhö överstiger normal talet 100. De lägsta talen i fråga om såväl brödsäd som fodersäd

6 Kunt/l. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

representeras av Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län. Även den totala skördeprocenlen når sina lägsta värden i dessa 3 län. Då skördeprocenten nttryckes med talet 74 för Västmanlands län, 75 för Uppsala län och 82 för Kopparbergs län, innebär detta en skördeminskning för dessa län i förhållande till normalskörd med resp. 26, 25 och 18 procent.

Ej heller i flertalet övriga län når årets genomsnittliga skördenivå upp till den normala, ehuru underskotten i regel uppgår till mindre än 10 procent. Icke obetydligt övernormal skörd kännetecknar Malmöhus och Gotlands län samt enligt tabellen även de 3 nordligaste länen. För de senare är den redovisade skördeprocenten dock ostridigt för hög, enär den vid beräkningarna använda basperioden genomsnittligt för dessa län representerar en lägre skördenivå än normalt. Rikssiffran uppgår för brödsäd till 88 procent, för lodersäd till 89 procent och totalt, d. v. s. för brödsäd, fodersäd och vallhö, till 95 procent.

För att utröna skördeutfallets växlingar inom länen har jordbruksnämnden upprättat en fördelningstabell, i vilken församlingarna länsvis grupperats efter skördeprocenten för brödsäd och fodersäd samt den totala skördeprocenten i intervall, omfattande 5 enheter. Även denna tabell visar, att Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län intager en särskilt ogynnsam ställning. Av sammanlagt 30 församlingar i hela riket med en total skördeprocent understigande 60, är icke färre än 26 belägna inom Uppsala och Västmanlands län. Antalet församlingar i riket med mindre än 80 i skördeprocent, sammanlagt 227, utgöres till nära hälften av församlingar i dessa båda län och Kopparbergs län, ehuru totalantalet församlingar inom dessa områden är jämförelsevis litet. Några större sammanhängande områden med lägre skördeprocent än 80 finnes icke utöver de nu nämnda. Sammanlagt har den totala skördeprocenten kunnat räknas fram för 2 301 församlingar, av vilka 395 (17 procent) äger en skördeprocent under 85 och 1 352 (59 procent) en skördeprocent under 100.

Jordbruksnämnden övergår härefter till att behandla frågan om brödsädsoch fodersädsskördens kvalitet samt anför, alt de hittills lämnade redogörelserna helt tagit sikte på att kvantitativt ange skördeutfallet och dess förändring till följd av väderleksförhållandena. Att statistiskt fastställa de kvalitetsmässiga ändringarna är emellertid betydligt svårare. Efter gemensam planläggning med statistiska centralbyrån, lantbruksstyrelsen och jordbrukets utredningsinstitut har jordbruksnämnden genomfört eu undersökning om skördesituationen i mitten av oktober med syfte att belysa, i vilken utsträckning skörden antingen icke kunnat bärgas eller utsatts för större kvalitetsskador. För undersökningen har gjorts upp ett frågeformulär, som tillställts ett urval av jordbrukare. Beträffande undersökningens uppläggning in. m. anför nämnden följande.

Vid bestämmandet av urvalet har medverkan erhållits av statistiska centralbyrån, som därvid tagit ut var tionde jordbrukare i det vid arealinventeringarna under de senaste åren använda urvalet. Det sålunda erhållna nya urvalet omfattade ursprungligen 2 705 jordbrukare, av vilka dock endast 2 559 under året odlade brödsäd och fodersäd. Samtidigt som frågeformu­

huiigl Maj:ts proposition nr 19b år 1957 7

läret utsändes till dessa 2 559 jordbrukare för att preliminärt fyllas i, tillställdes hushållningssällskapen ett antal formulär med anmodan att genom besök hos eller telefonsamtal med var och en av de i undersökningen ingående jordbrukarna införskaffa svar på formulärets frågor. Denna medverkan från hushållningssällskapens sida ansågs nödvändig, för att snabba och objektiva resultat av undersökningen skulle kunna erhållas. Med anledning av den använda metodiken har undersökningen benämnts »intervjuundersökningen».

Sedan materialet i ifyllt skick kommit jordbruksnämnden tillhanda och erforderliga kompletteringar vidtagits, visade det sig att användbara uppgifter förelåg från 2 556 jordbrukare. Bortfallet, som således endast utgjorde 3 personer eller 0,1 procent av samtliga tillfrågade, måste betraktas som rekordartat lågt. Materialet har efter granskning på sedvanligt sätt uppräknats till totalsiffror för län och hela riket.

Resultaten av intervjuundersökningen har av jordbruksnämnden redovisats länsvis i särskilda tabeller, till vilka nämnden fogat följande kommentarer.

Vad först angår frågan i vilken omfattning skörden ännu stod ute, har undersökningen visat, att nära 30 000 ha brödsäd, motsvarande 7 procent av hela brödsädsarealen, ännu i mitten av oktober icke hade skördats. Av denna areal bedömdes omkring 13 000 ha icke kunna skördas ens om goda skördebetingelser skulle råda efter tidpunkten för uppgifternas avlämnande. Arealen av icke bärgningsbar brödsäd fördelade sig med omkring 6 000 ha på höstvete (3 procent av hela arealen höstvete), 3 000 ha på vårvete (2 procent) och 4 000 ha på råg (3 procent). De länsvis största arealerna av brödsäd, som icke väntades kunna bli skördade, faller inom Stockholms, Uppsala, Gävleborgs, Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län med inemot 10 000 ha av dylik brödsäd. Inom de 5 förstnämnda länen uppgick den ifrågavarande arealen till 8 å 10 procent av hela brödsädsarealen och inom Kopparbergs län till en så hög andel som 21 procent. Även inom Älvsborgs läns norra del samt Göteborgs och Bohus län förelåg relativt sett tämligen betydande arealer av icke bärgningsbar brödsäd (5 resp. 3 procent).

Motsvarande uppgifter om fodersäden visar, alt av de 156 000 ha (14 procent), där säden ännu vid mitten av oktober månad stod på rot, omkring 63 000 ha (6 procent) icke torde komma att skördas. Sistnämnda areal fördelas med 17 000 ha på korn (6 procent av hela kornarealen), 31 000 ha på havre (6 procent) och 15 000 ha på blandsäd (5 procent). Samma 5 län, som i absoluta och relativa tal visar de största totalskadorna på brödsäd, bär även drabbats av de svåraste skadorna på fodersäd med förluster på mellan 10 och 19 procent. Bland övriga län med stora oskördade arealer märkes Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Såsom tidigare nämnts har intervjuundersökningen även syftat till att ge vissa upplysningar om den bärgade skördens kvalitet. I fråga om brödsäden har fördenskull undersökts, hur stora kvantiteter som sålts såsom kvarnvara, utsäde, stödköpt fodervara och foder i övrigt. För att belysa värdet av dessa uppgifter har även efterfrågats storleken av den bärgade skörden av såväl kvarnduglig som icke kvarnduglig vara samt de kvantiteter därav,

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 19i år 1957

som tröskats. För fodersädens vidkommande skulle uppges, om den bärgade skörden varit oskadad, mindre skadad, mycket skadad eller totalskadad.

Undersökningen om de försålda brödsädskvantiteternas storlek och deras fördelning på kvarngill resp. icke kvarngill vara ger vid handen, att 23 procent av de vid mitten av oktober gjorda försäljningarna skett i form av stödköp och att ytterligare 3 procent sålts som foder i övrigt. Jordbruksnämnden påpekar emellertid, att dessa tal icke baserar sig på hela skörden. Av denna uppges 83 procent vara tröskad och av den färdigtröskade spannmålen har i sin tur 70 procent försålts. De försålda kvantiteterna utgjorde således 58 procent av totalskörden. De största skadorna vad brödsäden beträffar har enligt undersökningen drabbat vårvetet, som till 28 procent försålts som stödköpt fodervara och till 2 procent som övrigt foder. För höstvetet är motsvarande tal 23 procent och 2 procent samt för rågen 19 procent och 4 procent.

På grund av att ett jämförelsevis stort antal av de i undersökningen ingående jordbrukarna icke haft försäljningar att redovisa, grundar sig enligt jordbruksnämndens mening i flera fall de för länen sammanräknade uppgifterna på ett för litet material för att medge säkra slutsatser om olikheter dem emellan i vad avser kvalitetsskador på brödsäden.

De sammanställda uppgifterna om förekomsten av skador på den bärgade fodersäden visar, att endast 17 procent av hela arealen anses vara helt oskadad, medan smärre skador drabbat 47 procent och svårare skador 35 procent av totalarealen. På 1 procent av den skördade arealen uppges fodersäden ha varit totalskadad. I dessa avseenden föreligger avsevärda olikheter mellan länen. Å ena sidan redovisas arealen av den bärgade fodersäden till omkring eller över 90 procent vara oskadad eller endast obetydligt skadad inom Jönköpings, Gotlands, Malmöhus och Jämtlands län. Å andra sidan uppges över halva arealen ha blivit mycket eller fullständigt skadad inom Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs läns norra del. I sistnämnda område redovisas svårare skador för nära 3/4 av hela arealen bärgad fodersäd.

Genom summering av de såsom totalskadade betecknade arealer, där fodersäden bärgats, och de i det föregående nämnda arealer, där bärgning icke väntas kunna komma i fråga, erhålles en uppfattning om de totala, med fodersäd besådda arealer, som ej torde lämna något som helst utbyte. Dessa arealer uppgår för hela landet till nära 72 000 ha, motsvarande 6 procent av hela fodersädsarealen. Mer än 10 procent totalskadade arealer redovisas för Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands samt Göteborgs och Bohus län. Totalskador har på stora arealer, räknat i absoluta tal, även förekommit i Skaraborgs och Östergötlands län.

I fråga om årets leveranser av vete och råg upplyser jordbruksnämnden, att Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, från spannmålshandlare inhämtat uppgifter om fördelning av odlarnas leveranser av 1957 års skörd av brödsäd på leveransgill och icke leveransgill vara. Uppgifterna avser 2 perioder dels under tiden t. o. m. den 30 september 1957, dels under perioden

Kanyl Maj.ts proposition nr 19b år 1957 9

1—15 oktober 1957. Uppgifterna för den första perioden visar, att för hela riket andelen leveransgillt höstvete uppgick till 87 procent, andelen vårvete till 90 procent och andelen råg till 87 procent. Under den andra perioden redovisas en väsentligt mindre andel leveransgill brödsäd än under den första. Sålunda uppgår andelen leveransgillt höstvete endast till 47 procent, vårvete till 39 procent och råg till 31 procent.

För de sammanlagda leveranserna under de båda perioderna, vilka avjordbruksnämnden sammanställts i en särskild tabell, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, redovisas för höstvete 81, för vårvete 78 och för råg 86 procent leveransgill vara. När det gäller de olika länen lägger man märke till att de län, där man genom andra undersökningar har kunnat konstatera de största skördeskadorna, redovisar den minsta andelen leveransgill brödsäd. Till dessa områden hör Uppsala, Kronobergs, Värmlands och Västmanlands län.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att föreningen Svensk spannmålshandel på grundval av omförmälda uppgifter om brödsädsleveranserna gjort eu uppskattning av de totala leveranserna av brödsäd av 1957 års skörd, fördelade på leveransgill resp. icke leveransgill vara. Uppskattningen är gjord under förutsättning att andelen leveransgill brödsäd för de icke levererade kvantiteterna är lika stor som för de leveranser, som verkställdes under första hälften av oktober. Med dessa utgångspunkter uppskattas saluöverskottet av 1957 års brödsädsskörd till 348 000 ton höstvete, 249 000 ton vårvete och 175 000 ton råg eller sammanlagt 772 000 ton. Härav uppskattas resp. 255 000, 148 000 och 141 000 ton eller sammanlagt 544 000 ton bli leveransgill vara.

I syfte att erhålla dels en kontroll av bygdeundersökningens med nödvändighet tämligen approximativa resultat, dels ett värdemässigt mått på skördeskadornas omfattning inom olika län har jordbruksnämnden utfört en s. k. »länsnndersökning». Beträffande de därvid använda beräkningsmetoderna anför nämnden i huvudsak följande.

Värdet av samtliga grödor, vilka ingår i de sedvanliga skördeuppskattningarna, med undantag för vårråg, foderrotfrukter, hö från naturlig äng och oljelin, har beräknats dels för »normalskörd», dels för 1957 års skörd enligt skördeuppskattningen per den 15 oktober. Förutom de i faygdeundersökningen ingående växtslagen har man sålunda i länsundersökningen medtagit även potatis, oljeväxter (utom oljelin), sockerbetor, kokärter, foderärter och vicker.

Med »normalskörd» avses i undersökningen en på följande sätt framräknad totalskörd. Hektaravkastningen för normalskörden av de olika grödorna har beräknats som ett vägt medeltal av hektarskördarna för åren 1952, 1953, 1954 och 1956 inom de olika länen (samma skördeår som man utgått från i bygdcundersökningen). Dessa »normala» medelhektarskördar har multiplicerats med arealerna enligt arealinventeringen per den 3 juni 1957. Avkastningen av betet har räknats på särskilt sätt. Sålunda har den del av vallarna, som uteslutande användes till bete eller grönfoder, antagits lämna lika stor avkastning i foderenheter som den, varifrån tagits hö, med tillägg av 1/3. Hektaravkastningen för hö från odlad jord har sålunda höjts med 1/3 med hänsyn till återväxlen. Som areal vid framräkning av betet

10 Knngl Mnj:ts proposition nr 194 år 1957

har använts den sammanlagda arealen för vall till grönfoder och bete, permanent betesvall och kultiverad betesmark (de båda sistnämnda enligt 1951 års jordbruksräkning).

Vid värderingen av skörden har följande tillvägagångssätt tillämpats. »Normalskörden» för brödsäd har värderats i de genomsnittliga priser för kvarnduglig brödspannmål, som har kunnat erhållas från kvarnarna. Prisuppgifterna avser september månad 1957. Med ledning av dessa prisuppgifter och med hänsyn tagen till avdrag för handelsmarginaler och frakter har ett genomsnittspris för hela året beräknats. Vid värdering av 1957 års skörd har beaktats, att en mycket stor del av leveranserna utgjorts av icke leveransgill vara. Sålunda har vid värdering av 1957 års brödsädsskörd använts ett vägt pris mellan å ena sidan kvarnpriser och å andra sidan det s. k. stödköpspriset. Vid sammanvägningen av dessa priser har de tidigare omtalade procenttalen för andelen leveransgill resp. icke leveransgill brödspannmål inom de olika länen kommit till användning. Dessutom har utnyttjats uppgifter enligt bygdeundersökningen om de tröskade kvantiteterna brödsäd. Vid beräkning av vikterna bar antagits, att den fram till den 15 oktober tröskade brödspannmålen var av sådan beskaffenhet, att andelen icke leveransgill brödsäd var densamma, som enligt rapporter från spannmålshandlare kunnat framräknas från statistiken över leveranserna fram t. o. m. den 15 oktober. För de fram till den 15 oktober icke tröskade kvantiteterna brödspannmål har antagits, att dessa uteslutande utgöres av icke leveransgill vara. Det använda förfaringssättet, vilket har varit det bästa, som stått till buds, inrymmer självfallet grova approximationer, där systematiska fel i olika riktning uppträder. Sannolikt medför beräkningssättet en överskattning av skadornas omfattning i de län, där en relativt stor del av brödspannmålen icke var tröskad den 15 oktober (d. v. s. i de av skördeskador hårdast drabbade länen) och eu underskattning av skadornas omfattning i de län, där en relativt liten de! av brödspannmålen var otröskad. Vid värdering av skörden av f o d e r s ä d, d. v. s. korn, havre och blandsäd, har dessa grödor omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet ansetts motsvara 1 kg korn, 1,2 kg havre och 1,1 kg blandsäd. Värderingen har skett med användning av ett pris av 30 öre per foderenhet. Under rubriken »övrigt foder» har redovisats potatis, hö, bete, foderärler och vicker. Dessa grödor har omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet motsvaras av 4 kg potatis, 2,2 kg hö från odlad jord, 2,2 kg av betesavkastning och 1 kg foderärter och vicker. Vid värderingen har här, liksom i fråga om fodersäd, använts ett pris av 30 öre per foderenhet. Potatisen har här för enkelhetens skull betraktats som en fodervara, trots att en betydande del av skörden avsättes till ett högre pris än fodervärdet. Underskattningen av värdet gäller emellertid såväl för 1957 års skörd som »normalskörden» och saknar därför nämnvärd betydelse i detta sammanhang. Oljeväxter, sockerbetor och kok är ter har värderats i gängse priser för 1957 års skörd.

Huvudresultatet av länsundersökningen har av jordbruksnämnden sammanfattats i en tabell, vilken som bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll. Nämnden framhåller, att vad först angår »skördeprocenten» i kolumn 16 i tabellen det kan vara av intresse att jämföra resultaten med motsvarande resultat ur bygdeundersökningen, när dessa senare sammanfattas till länssiffror. En dylik jämförelse har nämnden gjort i en särskild tabell, vilken som bilaga 4 torde få fogas till detta protokoll. Nämnden erinrar om att länsundersökningen omfattar praktiskt taget alla förekommande grödor,

KiukjI Maj. ts proposition nr 194 år 1957 11

medan bygdeundersökningen baserats på skörden av brödsäd, fodersäd, hö och bete. Även i övrigt föreligger skiljaktigheter, som gör, att resultaten icke är fullt jämförbara. Sålunda sker värderingen i länsundersökningen i miljoner kronor och i bygdeundersökningen i foderenheter. Vidare har man i den förra undersökningen utgått från 1957 års arealfördelning, medan man i den senare har varit nödsakad att utgå från arealerna enligt 1951 års jordbruksräkning. Dessutom har man, som förut nämnts, i bygdeundersökningen i fråga om årets höskörd utgått från skördeomdömena per den 31 augusti, medan man i länsundersökningen utgått från skörden per hektar enligt rapporterna per den 15 oktober. Sistnämnda omständighet har särskilt i några län givit ganska stora utslag, vilket sammanhänger med att variationerna i skördeomdömena icke helt svarar mot variationerna i hektarskördarna samt att uppskattningen av de förra skett med användning av material från en tidigare tidpunkt än de senare. Använder man samma metodik för beräkning av höskörden i bygdeundersökningen länsvis som i länsundersökningen (vilket icke har varit möjligt för varje församling) i de län, där skillnaden mellan de båda undersökningsresultaten är störst, nämligen i Jönköpings, Värmlands och Gävleborgs län, reduceras skillnaderna högst väsentligt. Kopparbergs län visar också en ganska stor differens i undersökningsresultatet. Detta sammanhänger bl. a. med alt arealfördelningen i detta län har undergått mycket stora förskjutningar sedan år 1951. I övriga län är överensstämmelsen tämligen god. För båda undersökningarna gäller emellertid, anför nämnden, alt skördeprocenten inom större delen av Norrland ger en alltför gynnsam bild av årets skördeutfall i förhållande till en normalskörd. Detta sammanhänger med alt den allmänna skördesiffran i norra Sverige under jämförelseperioden, omfattande åren 1952, 1953, 1954 och 1956, genomsnittligt låg icke oväsentligt under normalvärdet 3. Skörden i dessa delar av landet uppgick med andra ord genomsnittligt icke till en normalskörd. Motsatsen har varit fallet inom stora delar av landet i övrigt, icke minst inom de län, som nu hårdast drabbats av skördeskador. Sagda förhållande medför, att de aktuella skördeförlusterna i viss mån överskattats. Å andra sidan har man i de gjorda undersökningarna icke kunnat beakta andra kvalitativa försämringar av skörden än sådana, som berört brödsäden, och icke heller till kostnader i övrigt, som åsamkats jordbruket till följd av den otjänliga väderleken.

Utöver de nu redovisade jämförelserna med »normalskörden» har jordbruksnämnden jämfört skördeutfallet per den 31 augusti och per den 15 oktober med tillämpning av samma uppskattningsförfarande som i länsundersökningen. Denna jämförelse ger vid handen, att skördeförlusterna efter den 31 augusti kan uppskattas till inemot 200 000 000 kr. I detta sammanhang erinrar nämnden om att kalkylsakkunniga i eu promemoria den 10 oktober 1957 i en begränsad totalkalkyl (som endast omfattade jordbrukets inkomstsida) beräknade ett överskott av 200 000 000 kr. Denna kalkyl baserades på de förhållandevis goda rapporterna om skördeutfallet per den 31 augusti. Den ogynnsamma väderleken sedan dess har sålunda medfört,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

att sagda överskott praktiskt taget helt försvunnit. Vidare bör enligt nämnden uppmärksammas, att kostnaderna för köpfoder under 1957/58 torde bli väsentligt större än man tidigare räknat med. Ökningen av denna kostnadspost väntas dock icke tillnärmelsevis uppgå till marginalbeloppet enligt 4-procentregeln.

Enligt bilaga 3 har den totala skördeförlusten beräknats till omkring 124 000 000 kr. Inom en del områden, framförallt i Malmöhus län, bar emellertid skörden blivit större än normalt, vilket bidrar till att hålla totalsiffran för skadorna nere. Om man gör eu summering för de län, som över huvud taget visar skördeförluster, uppgår det totala beloppet, som framgår av en av jordbruksnämnden sammanställd tabell, vilken som bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll, till omkring 160 000 000 kr. Sagda bilaga ger vidare, snarast i form av räkneexempel, en uppskattning av skördeförlusterna, sedan en »självrisk» med 15 resp. 20 procent frånräknats. Beräkningarna vid exempelvis 15 procent självrisk har enligt nämnden tillgått så, att man först frånräknat skadorna i de församlingar, som har en lägre skördeskada än 15 procent (inom vissa län motverkas denna reduktion av att tillägg får göras för de församlingar, som har större än normal skörd; förhållandet är analogt med den nyss angivna ökningen av totalsiffran från 124 000 000 till 160 000 000 kr.). Nettoförlusten har därefter reducerats med 15 procent av normalskörden för de församlingar, som har större skördeförluster än 15 procent.

Jordbruksnämnden tillägger slutligen att totalbeloppet 160 000 000 kr., som framkommit genom att man frånräknar de län, vilka erhållit högre skörd än normalt, stiger i viss mån, om man även skulle frånräkna de församlingar inom de skördeskadade länen, som erhållit en bättre skörd än normalt. Ytterligare någon ökning av beloppet skulle givetvis uppkomma, om man likaledes i de skadade församlingarna räknade bort de brukningsenheter, som erhållit mer än normal skörd.

Sammanfattningsvis framhåller jordbruksnämnden, att det i del föregående redovisade undersökningsmaterialet bildat underlag för en bedömning av skördeskadornas omfattning. Vid de överläggningar, som ägt rum mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, har någon erinran mot materialet i och för sig ej framställts utan man har från jordbrukets sida förklarat sig kunna vitsorda, att detsamma ger en så pass tillförlitlig bild av skadorna som det under rådande förhållanden varit möjligt att åstadkomma. Man har i anslutning härtill mellan nämnden och förhandlingsdelegationen enats om att på basis av det föreliggande materialet skördeminskningen innevarande höst i de av skadorna drabbade områdena får anses vara av storleksordningen 160 000 000 kr. jämfört med utbytet av en skörd av den storlek, som i genomsnitt erhållits under senare år. Beträffande denna siffra understryker nämnden, att den ger ett uttryck för de kvantitetsförändringar, som inträffat beträffande totalskörden, och vidare i görlig mån för kvalitetsskador i fråga om brödsäd. Däremot ger den ej något

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957 13

uttryck för de kvalitetsskador, som inträffat i fråga om andra växtslag, främst fodersäd, eftersom det ej varit möjligt att få något säkert mått å dessa. Nämnden understryker vidare, att den anförda siffran ej inrymmer de kostnader, som jordbruket fått vidkännas till följd av regnen, exempelvis i form av ökade bärgnings- eller torkningskostnader, och ej heller ger något uttryck för den inkomstminskning, som jordbruket torde komma att få vidkännas nästa år till följd av de otjänliga väderleksförhållandena innevarande höst, exempelvis på grund av minskad sådd av höstsäd eller på grund av skador på vallinsådden. Vid bedömningen av det föreliggande stödbehovet måste emellertid enligt nämndens mening självfallet hänsyn tagas även till nu nämnda faktorer.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om de för år 1957 godtagna anordningarna för reglering av inkomstbortfall på grund av felslagen skörd, omräkningen av jordbrukska 1 kylen per den 31 augusti 1957 samt hittills vidtagna stödåtgärder i anledning av skördeskadorna. I förstnämnda hänseende anför nämnden följande.

I årets statsverksproposition (IX ht s. 308) anförde chefen för jordbruksdepartementet, att skördeskadeutredningen icke sett sig i stånd att avge något definitivt förslag i fråga om ett dylikt skydd å sådan tid, att proposition i ämnet kunde framläggas för 1957 års riksdag. Detta innebar, att en skördeskadcförsäkring eller liknande anordning kunde väntas träda i kraft tidigast fr. o. in. produktionsåret 1958/59. Den av 1956 års riksdag i princip beslutade grundfonden i ett planerat system för reglering av skördeskador kunde därför icke ge jordbrukarna skydd mot en missväxt år 1957. Vid sådant förhållande fann departementschefen sig — för att jordbrukarna icke skulle stå helt utan skydd för förluster genom skördeskador å nämnda års skörd — böra föreslå, att det för 1956 års skörd av riksdagen godtagna systemet för reglering av skördeskador skulle förlängas att gälla även för 1957 års skörd. Detta innebar, att den s. k. 4-procentregeln skulle i modifierad form tillämpas även i fråga om 1957 års skörd på så sätt att, därest kompensation för ett produktionsbortfall utöver 4 procent icke kunde uppnås genom prishöjningar över de i det nya prisregleringssystemet godkända mittpriserna, statsmakterna skulle lämna kontant ersättning för felande belopp, dock högst 50 000 000 kr. Skulle större kontant kompensation erfordras, borde frågan härom bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild ordning. Med hänsyn till det nya prisregleringssystemets uppbyggnad borde 4-procentregeln icke tillämpas i händelse av god skörd. Jordbruksnämnden borde i enlighet med förfarandet år 1956 låla upprätta en begränsad normkalkyl för produktionsåret 1957/58. Bedömningen av skördeutfallet borde vidare äga rum med ledning av eu skörderapport per den 31 augusti 1957.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att nämnden redan tidigare i skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 september 1957 omnämnt, att den omräkning av jordbruk skal kylens inkomstsida, som i enlighet med nyssnämnda beslut företogs på basis av skördeuppskattningen per den 31 augusti 1957, icke visade någon sådan förändring, som kunde föranleda en tillämpning av den modifierade 4-procentregeln. Detta förhållande var ju enligt nämndens

14 Kangl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

mening ingalunda ägnat att förvåna, eftersom man vid tiden för sagda skördeuppskattning ännu hade anledning hoppas på en skörd över genomsnittet och även animalieproduktionen beräknades komma att överstiga de i normkalkylen upptagna kvantiteterna. Av intresse i detta sammanhang finner nämnden emellertid vara att konstatera, att de skördeskador, som nu beräknas föreligga, ej är så stora sett i förhållande till jordbrukets samlade produktionsvolym —- animalieproduktionen sålunda inbegripen — att 4procentregeln skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen baserats på skördeuppskattningen per den 15 oktober.

Ett konstaterande av sistnämnda förhållande bör enligt jordbruksnämndens mening å andra sidan ej dölja allvaret i den situation, som uppstått för ett flertal jordbrukare. Såsom framgår av den redogörelse, vilken lämnats i det föregående, är det framför allt vissa delar av landet, som träffats hårt, och i dessa delar ligger skadorna genomsnittligt betydligt över den riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Vad som ytterst är avgörande vid en bedömning av behovet av särskilda stödåtgärder är, anför nämnden, ju dessutom, hur skadorna träffat de enskilda jordbrukarna, och i det avseendet råder det enligt nämndens uppfattning ingen tvekan om att skadorna i ett betydande antal fall är så stora, att de överstiger vad jordbrukarna själva rimligen kan bära.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att den inträffade situationen redan tidigare föranlett vissa åtgärder. Sålunda har nämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation bemyndigat föreningen Svensk spannmålshandel att vidtaga stödköp av skadad brödsäd. De stödköp, som företagits med stöd av delta bemyndigande, har enligt nämnden otvivelaktigt varit av stort värde såsom ett medel att stabilisera prisbildningen såväl på den kvalitetsskadade brödsäden som på fodersäden. Efter en av nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen gjord framställning har vidare Kungl. Maj:t avlåtit propositionen 1957: 184, innefattande bl. a. förslag om att ett belopp av i runt tal 44 000 000 kr. skall ställas till förfogande för utlämnande av stödlån till jordbrukare, som tillfogats mera betydande skador å 1957 års skörd. I samma proposition har även, efter framställning f^ån nämnden, förordats, att vissa importavgifter för fodermedel m. in. skall kunna få disponeras för att täcka de kostnader, som kan uppslå för föreningen Svensk spannmålshandel med anledning av nyssnämnda stödköp av skadad brödsäd.

Beträffande frågan om ytterligare stödåtgärder från det allmännas sid a, anför jordbruksnämnden, att nämnden under den senaste tiden haft överläggningar med jordbrukets förhandlingdelegation. Vid överläggningarna har till en början berörts frågan om lånemöjligheterna för de jordbrukare, vilka träffats av skördeskadorna. Såväl från nämndens som från förhandlingsdelegationens sida har det framstått som önskvärt, att det lånebehov, vilket föranletts av skördeskadorna, i största möjliga utsträckning borde kunna täckas genom anlitande av normala kredit­

Knngl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957 15

vägar och att utvägen med statliga lån borde behöva anlitas endast då nyssnämnda vägar är stängda på grund av att vederbörande ej kan prestera bankmässig säkerhet. Nämnden och delegationen understryker därför i detta sammanhang angelägenheten av att de av det allmänna genomförda kreditrestriktionerna ej skall tillämpas på ett sätt, som hindrar kreditinstitutionerna att i sin långivning taga hänsyn till den situation, som uppstått för jordbruket genom skördeskadorna. Vad vidare angår den statliga stödlånegivningen till jordbruket erinrar nämnden om att den i sin skrivelse den 23 september 1957 framhöll, att man då ännu icke kunde överblicka skördeskadorna och det därav föranledda stödbehovet. Då ansökningsförfarandet först i dagarna igångsatts, är det ännu omöjligt att avgöra, huruvida det belopp, som enligt propositionen 1957: 184 skall ställas till förfogande för ändamålet, kommer att visa sig tillräckligt. Om så av den ena eller den andra orsaken skulle visa sig icke vara fallet, har nämnden för avsikt att framdeles hos Kungl. Maj :t göra framställning om anvisande av ytterligare medel för stödlån.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om önskvärdheten av att jordbrukare, som träffats av skördeskador, skall få göra uttag å skogskonto innevarande år utan hinder av att eljest stadgad uppsägningstid ej iakttagits.

Jordbruksnämnden anför vidare, att från förhandlingsdelegationens sida önskemål uttalats om att åtgärder måtte vidtagas till underlättande au betalningsskyldigheten å tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare. Nämnden upplyser, att den i samråd med lantbruksstyrelsen närmare undersökt de åtgärder, som härvidlag kan komma i fråga. Utgångspunkten för dylika åtgärder har varit den förutsättningen, att låntagare, som lidit skördeskador i år, skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller till betalning år 1957. I denna fråga anför nämnden bl. a. följande.

De lån, som här kommer i fråga, är de, som utlämnats i anledning av skördeskador åren 1950, 1951, 1952 och 1954. Beträffande lån, som utlämnats på grund av 1955 års skördeskador, förfaller första amorteringen till betalning den 1 december 1958. Dessa lån torde därför icke behöva uppmärksammas i detta sammanhang. Reglerna för 1950, 1951, 1952 och 1954 års stödlåneserier (i riksbankens bokföring betecknade såsom A-, B-, C- och D-serierna) har meddelats i kungörelserna 1951:369, 1951:766, 1952:764 och 1954: 723. Beträffande lånens återbetalning är lånereglerna följande. För samtliga låneserier gäller, att lånen skall återbetalas med 1/5 om året, dock att lantbruksnämnden, om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning av amorteringstiden till liögst 10 år, i vissa undantagsfall 15 år. För 1950 års lån skall början göras år 1952 och för 1951 års lån är 1953. För 1952 års och 1954 års lån åtnjuter låntagaren 2 års amorteringsfrihet, vilket innebär, att amorteringen för dessa lån i regel skall påbörjas år 1955 resp. är 1957. För samtliga serier är förfallodagen för amorteringarna fastställd till den 31 december. I fråga om 1952 års lån har sedermera (kungörelsen 1955:594) amorteringsbestämmelserna ändrats så, att lantbruksnämnden, om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning av den amorteringsfria

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

tiden till högst 4 år, varvid skall iakttagas, att amorteringsplanen avpassas så, att lånet kan beräknas bli slutbetalat senast 12 år efter dess beviljande. I de fall (1 473 fall enligt från riksbanken i annat sammanhang erhållen uppgift), då sådan förlängning medgivits, förfaller den första amorteringen å 1952 års lån den 31 december 1957.

I fråga om 1954 års lån och de lån ur 1952 års serie, beträffande vilka den amoreringsfria tiden förlängts till 4 år, får de nu av jordbruksnämnden ifrågasatta åtgärderna karaktär av förlängning resp. ytterligare förlängning med ett år. Den första avbetalningen å lånen skall då göras först den 31 december 1958. Någon ytterligare åtgärd torde icke vara erforderlig beträffande dessa lån, såvida man icke — i likhet med vad som skedde då medgivande år 1955 lämnades till förlängning av den amorteringsfria tiden för 1952 års lån — finner skäl föreskriva, att lånen under alla förhållanden skall vara slutamorterade inom den ursprungligen fastställda längsta tiden av (2 + 10 =) 12 år. Någon anledning att meddela en dylik föreskrift finnes dock enligt nämndens uppfattning ej.

Vad gäller 1950 och 1951 års lån samt de lån ur 1952 års låneserie, för vilka den amorteringsfria tiden icke redan förlängts, torde syftet med de av jordbruksnämnden ifrågasatta åtgärderna enklast vinnas genom att låntagaren beviljas anstånd i ett år med inbetalningen av den amortering, som förfaller till betalning den 31 december 1957 och att i samband därmed amorteringsplanen, såvitt angår de fr. o. m. år 1958 till betalning förfallande amorteringarna, skjutes ett år framåt i tiden. Dylika åtgärder torde enligt nämnden ligga inom de befogenheter, som redan på grund av gällande lånebestämmelser tillkommer lantbruksnämnden och det låneförvaltande organet. Anstånd med erläggande av amortering kan sålunda beslutas av vederbörande riksbankskontor för en tid av 6 månader. Även för längre tid kan riksbankskontoret bevilja anstånd men endast efter hörande av lantbruksnämnden. Lantbruksnämnden äger — som framgår av vad förut anförts — förlänga amorteringstiden till högst 10 år. Genomförandet av dylika åtgärder finner nämnden därför i och för sig icke kräva något särskilt bemyndigande. Dock blir ett sådant bemyndigande erforderligt i den mån uppskov skall beviljas efter generella grunder utan prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. För sådana fall, i vilka uppskov medges men där den enligt lånereglerna gällande längsta amorteringstiden — 10 år — redan är utnyttjad, torde enligt nämnden därjämte vederbörande myndighet böra bemyndigas att förlänga amorteringstiden till högst 11 år. Nämnden påpekar, att föreskrift synes även böra lämnas om att, där här avsett uppskov beviljas, detta icke får föranleda tillämpning av dröjsmålsränta.

I detta sammanhang påpekar jordbruksnämnden, att samtliga lån tillhörande 1950 års serie vid det här laget normalt skulle varit slutamorterade. De kvarstående lånen i denna serie är också förhållandevis få. I allmänhet torde de ännu icke slutligt återbetalade lånen vara sådana, beträffande vilka särskilda skäl funnits att förlänga amorteringstiden utöver de normala 5 åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957 17

Beträffande frågan om anståndsreglernas utformning anför jordbruksnämnden, att skadorna inom vissa områden av landet är så stora och så allmänt förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt fall torde kunna antagas, att de inom området bosatta brukare, vilka tidigare erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, nu till följd av årets skador är i sådan ställning, att de behöver den temporära lättnad, som ett års anstånd med erläggande av den amortering, som förfaller till betalning i slutet av innevarande år och en motsvarande förskjutning av betalningstiden för övriga amorteringar utgör. I övriga områden, där skadorna icke är lika stora eller lika allmänt förekommande, torde däremot anståndsfrågan böra avgöras efter en prövning från fall till fall.

1 den mån förut förordade åtgärder — förlängning av den amorteringsfria tiden med ett år resp. uppskov med erläggande av amortering — skall vidtagas efter generella grunder finner nämnden något ansökningsförfarande icke vara erforderligt. Det bör enligt nämndens mening ankomma på det låneförvaltande organet att i samverkan med lantbruksnämnden vidtaga åtgärderna och att underrätta låntagarna därom. De områden, inom vilka åtgärderna skall ha en generell effekt, bör enligt nämndens åsikt fastställas av Kungl. Maj :t efter förslag från nämnden. Nämnden anmäler sin avsikt att inom den närmaste tiden upptaga denna fråga i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation. I den mån det å andra sidan blir nödvändigt att tillämpa ett ansökningsförfarande finner jordbruksnämnden det vara lämpligt att föreskriva, att ansökan skall inges till vederbörande riksbankskontor, som skall ha att pröva inkommande ansökningar i samråd med lantbruksnämnden.

Till belysning av antalet den 31 oktober 1957 utestående stödlån och kvarstående lånebelopp har jordbruksnämnden till sin skrivelse fogat en av riksbanken upprättad tablå, vilken som bilaga 6 torde få fogas till detta protokoll.

Jordbruksnämnden anmärker i detta sammanhang slutligen, att det givetvis även efter ett sådant ettårigt uppskov med amorteringar, som här förordats, kan förekomma fall, där det med hänsyn till omfattningen av de skördeskador vederbörande brukare åsamkats, kan finnas skäl att lämna ytterligare anstånd med erläggandet av amorteringar. Det synes emellertid nämnden icke erforderligt att nu söka utarbeta några särskilda regler beträffande handläggningen av dylika ärenden. Nämnden utgår i stället från alt de bör avgöras av det låneförvaltande organet efter en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall och att vid denna prövning vederbörlig hänsyn kommer att tagas till de omständigheter, som framkallat behovet av betalningsanstånd.

Vad hittills anförts har i huvudsak gällt lånemöjligheterna ävensom möjligheterna att erhålla anstånd med erläggande av amorteringar å vissa äldre statliga stödlån. Såsom förut nämnts föreligger emellertid enligt jordbruksnämndens mening otvivelaktigt på grund av årets skördeskador för många

2 Biliang till riksdagens protokoll 1997. 1 samt. Nr 194

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

jordbrukare ett behov av stöd utöver vad som kan lämnas genom anordningar av de slag, som nyss anförts, om det skall kunna undvikas, att skadorna kommer att äventyra vederbörandes möjligheter att fortsätta jordbruksdriften eller eljest ställa honom inför allvarliga ekonomiska svårigheter. Vad angår frågan om det allmännas medverkan till dylika särskilda stödåtgärder anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Den modifierade 4-procentregel, som gällde under regleringsåret 1956/57 och gäller även under innevarande regleringsår, är ensidig på så sätt, att den träder i kraft endast vid ogynnsamt skördeutfall, medan den däremot ej skall tillämpas vid god skörd. Av propositionen 1956: 165 (s. 106—107) framgår, att denna konstruktion valts i syfte att ge jordbruket ett skydd mot missväxt under tiden till dess något speciellt system för reglering av skördeskador kunde träda i tillämpning. Såsom förut nämnts är nedgången i skördeutfallet för jordbruket i dess helhet icke så stor, att 4-procentregeln skulle ha trätt i tillämpning, även om bedömningen av skördeutfallet hade skolat göras med ledning av skörderapporterna per den 15 oktober. Det kan vidare påpekas, att i de fall, då den före år 1956 gällande 4-procentregeln trätt i tillämpning vid skördeskador, jordbruket erhållit kompensation i form av bidrag eller på annat sätt endast för den del av inkomstbortfallet, som överstigit 4 procent.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan enligt jordbruksnämndens mening gällande prissättningssystem i och för sig ej utgöra grund för något anspråk på tillskott av allmänna medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare, som särskilt svårt träffats av skördeskador!. Nämnden har därför ansett, att frågan om de stödåtgärder, som otvivelaktigt är påkallade, bör lösas på ett sätt som ej innebär beviljande av särskilda statliga anslag lör ändamålet. Nämnden har därvid särskilt övervägt möjligheten att för sagda ändamål anlita viss del av de medel, som enligt beslut av statsmakterna skall ställas till förfogande för bildande av en särskild skördeskadefond, ävensom införselavgiftsmedel, vilka kan väntas ej bli behövliga för regleringsändamål under nu löpande prisregleringsperiod av 3 år.

Beträttande skälen för anlitande av förstnämnda finansieringsväg framhåller jordbruksnämnden följande.

Syttet med det bär utfästa tillskottet från det allmännas sida har varit att skapa det fondkapital, som behöves i ett skördeskaderegleringssystem. Därest ett system med skördeskadeförsäkring eller någon liknande anordning trätt i kraft fr. o. m. innevarande regleringsår, skulle det uppenbarligen på grund av omfattningen av de skördeskador, som nu inträffat, ha blivit nödvändigt att anlita fonden i ej obetydlig utsträckning. Det synes under sädana förhållanden ej omotiverat, att man i den situation, som nu föreligger, tager i anspråk en viss del av det utfästa statliga tillskottet till fonden för att bereda hjälp åt jordbrukare, som träffats svårt av skördeskador.

Vad därefter angår möjligheten att disponera införselavgiftsmedel för nu ifrågavarande ändamål anför jordbruksnämnden följande.

Införselavgiftsmedlen är, såsom förut nämnts, principiellt avsedda att användas för regleringsändamål på jordbrukets område. I den mån dylika medel kan friställas utan olägenhet för själva regleringsverksamheten, bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 19k år 1957 19

detta doek enligt nämndens uppfattning ej hindra, att de i en situation som den förevarande användes för att möjliggöra stödåtgärder, vilka visserligen ej har direkt samband med regleringsverksamheten men likväl får anses vara en för hela jordbruket gemensam angelägenhet. Detta förutsätter likväl givetvis riksdagens samtycke.

Beträffande den utsträckning, i vilken det kan vara möjligt att taga i anspråk införselavgiftsmedel för nu ifrågavarande ändamål, lämnar jordbruksnämnden följande upplysningar.

Av en annan från jordbruksnämnden till Kungl. Maj :t denna dag avlåten skrivelse framgår bl. a., att de sammanlagda avgiftsmedlen under perioden 1 september 1956—31 augusti 1959 (beträffande sockerregleringen 1 maj 1956—30 april 1959) beräknas icke oväsentligt överstiga det belopp av drygt 70 000 000 (närmare bestämt 72 000 000) kr. per år, vilket belopp man vid den definitiva utformningen av prissystemet på jordbrukets område förutsatte skola utgöra ett normalbelopp. (Nämnden förbigår här frågan, i vad mån tillämpning av 5- och 6-procentreglerna kan komma att motivera en höjning av detta normalbelopp.) Under regleringsåret september 1956—augusti 1957 uppgick införselavgifterna enligt redovisning till omkring 77 000 000 kr. Ett överskott av omkring 5 000 000 kr. uppstod sålunda. För september 1957—augusti 1958 beräknas överskottet (på grund av ökat importbehov, bl. a. till följd av det svaga skördeutfallet vad avser spannmålen) sannolikt icke komma att underskrida 15 000 000 kr. Om man förutsätter normalskörd under prissättningsperiodens sista år — september 1958—augusti 1959 (för sockerregleringen slutar perioden den 30 april 1959) — väntas överskottet detta år enligt en försiktig beräkning bli av storleksordningen 5 000 000 kr. Härtill kommer avgiftsmedlen från sockerregleringen med drygt 5 000 000 kr. under tiden maj—augusti 1956. Sammanlagt skulle alltså minst 30 000 000 kr. av de totala införselavgiftsmedlen under 3-årsperioden icke bli behövliga för den regleringsverksamhet, som skall bedrivas i enlighet med reglerna för prissättningssystemet. Enligt statsmakternas beslut bör, därest ett nämnvärt överskott uppkommer, detta balanseras över till en följande prissättningsperiod.

Jordbruksnämnden framhåller, att de beräkningar angående storleken av inflytande införselavgiftsmedel, som här återgivits, givetvis är helt schematiska och bygger på delvis osäkra förutsättningar. Både i fråga om importens storlek och vad angår de rörliga införselavgifterna även avgifternas höjd kan förhållandena komma att hli annorlunda än här antagits. Detsamma gäller i viss mån även storleken av de helopp, vilka kan komma att behöva disponeras för regleringsändamål under återstoden av nu löpande prissättningsperiod. I sistnämnda hänseende pekar nämnden särskilt på de förluster, som kan uppkomma för föreningen Svensk spannmålshandel genom omhändertagande av skadad brödsäd och som kan behöva täckas av införselavgiftsmedel. Även om hänsyn tages till dessa osäkerhetsmoment måste dock det överskott, som på hasis av nu kända förhållanden kan beräknas uppstå under 3-årsperioden, enligt nämndens uppfattning anses vara av sådan storleksordning, att eu del därav kan tagas i anspråk för bidrag till skördeskador, utan alt del uppstår någon risk för att genomförandet av den normala regleringsverksamheten därigenom skulle äventyras.

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Jordbruksnämnden upplyser, att från jordbrukets förhandlingsdelegation till en början anförts, att ett särskilt statsanslag borde anvisas för att bestrida kostnaderna för utbetalande av bidrag till de jordbrukare, vilka kunde anses vara i behov av sådant stöd vid sidan av de lånernöjligheter, som kunde stå till förfogande. Då nämnden, av skäl som tidigare angivits, förklarat sig icke kunna biträda ett dylikt förslag, har förhandlingsdelegationen emellertid förklarat sig kunna godtaga de vägar för finansieringen av bidragen, som nämnden nyss angivit, under förutsättning dock att kostnaderna för bidragen i första hand och till huvudsaklig del täcktes genom ianspråk tagande av medel, som eljest i sinom tid skolat utgå till en skördeskadefond. Enighet har vidare uppnåtts mellan nämnden och förhandlingsdelegationen därom att principen för bidragsgivningen skall vara, att bidrag, efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov av sådant stöd på grund av lidna skördeskador, att fördelningen av bidragen bör administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde vid utdelningen av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955, och att de närmare grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av tillgängliga bidragsmedel skall fastställas av jordbruksnämnden i samråd med förhandlingsdelegationen. Från nu angivna utgångspunkter har slutligen, under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen överenskommits, att för bidragsgivning till jordbrukare, vilka särskilt svårt träffats av skördeskadorna innevarande höst, skall ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt 40 000 000 kr. Av detta belopp avses 25 000 000 kr. skola bestridas av statsmedel men avräknas å det belopp av 100 000 000 kr., vilket enligt tidigare gjorda utfästelser av statsmakterna skall avsättas till en särskild jordbrukets skördeskadefond, samt återstående 15 000 000 kr. skola täckas genom ianspråktagande av införselavgiftsmedel, vilka bedömes ej bli behövliga för regleringsändamål under nu löpande prissättningsperiod. Det har härvid även förutsatts, att beloppet å 25 000 000 kr. skall tagas i anspråk i första hand.

I anslutning till vad som sålunda överenskommits, påpekar jordbruksnämnden, att något särskilt anslag för utbetalande av det statliga tillskottet till skördeskadefonden emellertid ännu ej anvisats (1957 års statsverksproposition, IX ht s. 308). I avbidan på att så skall ske, föreslår nämnden, att den måtte bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp å 25 000 000 kr. ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Med hänsyn till att utbetalningarna från detta anslag alltid utvisar en tämligen betydande eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna, kan enligt nämnden en dylik förskottering ske utan men för den egentliga regleringsverksamheten.

Vad vidare angår det belopp, som avses skola bestridas ur införselavgiftsmedlen, framhåller jordbruksnämnden, att dessa medel inflyter successivt under 3-årsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959. Redan influtna men ännu ej ianspråktagna medel är vidare åtminstone

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957 21

delvis bundna i regleringsföreningarnas verksamhet på sådant sätt, att de ej omedelbart kan frigöras. Av förenämnda belopp å 15 000 000 kr. kan därför endast eu del omedelbart ställas till förfogande. Nämnden finner det emellertid självfallet såsom angeläget, att de jordbrukare, som är i behov av särskilt stöd, skall kunna få sådant snarast möjligt. För att möjliggöra detta har det, upplyser nämnden, vid överläggningarna förutsatts, att statsmakterna skall ge sitt medgivande till att även hela ifrågavarande belopp omedelbart skall ställas till förfogande i form av förskott från de medel, som är anvisade under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jämväl denna förskottering kan enligt nämnden ske, utan att anslaget behöver förstärkas. Jordbruksnämnden påpekar i detta sammanhang, att om införselavgiftsmedel tages i anspråk på sätt jordbruksnämnden sålunda förordat, uppkommer givetvis även frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna av regleringsverksamheten dessa medel skall tagas. Denna fråga bör enligt nämndens uppfattning avgöras efter en prövning av förhållandena inom varje särskild regleringsförenings verksamhetsområde. Lämpligast synes det nämnden därför vara, att det uppdrages åt nämnden att efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation inkomma till Kungl. Maj:t med förslag i saken och att frågan sedan avgöres av Kungl. Maj :t. Nämnden finner det tänkbart, att det därvid kommer att befinnas lämpligt att låta det slutliga avgörandet i frågan anstå till utgången av innevarande regleringsår eller eventuellt till prissättningsperiodens slut. Ett sådant uppskov med det slutliga avgörandet bör enligt. nämndens mening dock ej hindra en preliminär överföring av införselavgiftsmedel till prisregleringsanslaget, allteftersom dylika medel inflyter eller kan göras tillgängliga.

Slutligen anmäler jordbruksnämnden, att Kungl. Maj :ts uppdrag åt nämnden och lantbruksstyrelsen den 20 september 1957 att utreda omfattningen och arten av 1957 års skördeskador föregicks bl. a. av en skrift den 11 september från Hallands läns hushållningssällskap angående lämpliga hjälpåtgärder för motverkande av de svåra ekonomiska följdverkningarna av årets skördeskador. Under fullgörandet av Kungl. Maj :ts uppdrag har chefen för jordbruksdepartementet vidare anmodat nämnden att avge utlåtande över skrifter av Götlunda RLF-avdelning m. fl. angående stödtåtgärder för jordbruket, A. Ilamilton, Hedensbcrg m. fl. angående åtgärder mot förluster på grund av skördeskador, Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott angående statsbidrag för torkning av skördeskadad spannmål. Småbrukarnas riksförbund, Falköping, angående åtgärder mot förluster på grund av skördeskador samt Norra Älvsborgs länsförbund av RLF angående åtgärder mot förluster på grund av skördeskador. Nämnden anser sig ha besvarat dessa remisser i och med avgivandet av sin nyss återgivna skrivelse.

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Departementschefen

Såsom jag framhöll redan i propositionen 1957: 184 visade omräkningen per den 31 augusti av den våren 1957 upprättade kalkylen angående jordbrukets totala inkomster samt inköp av fodermedel vid normal skörd, att vid nämnda tidpunkt icke inträffat någon sådan förändring i produktionsvolymen, som kunde föranleda tillämpning av den för innevarande regleringsår gällande, modifierade 4-procentregeln. Med hänsyn till att efter nyssnämnda datum till följd av ihållande regn betydande skördeskador uppstått och till att ett stort antal enskilda jordbrukare drabbats av så omfattande förluster i anledning härav, att de skulle komma att få vidkännas ett avsevärt inkomstbortfall och ställas inför allvarliga kreditsvårigheter, fann jag mig emellertid i nyssnämnda proposition — utan att avvakta resultatet av den statens jordbruksnämnd anbefallda undersökningen av skördeskadornas omfattning m. in. —• böra förorda förslag till riksdagen angående bland annat utlämnande av stödlån till jordbrukare. I detta sammanhang torde jag få erinra om att såväl från jordbruksnämndens som från förhandlingsdelegationens sida framhållits som önskvärt, att det lånebehov, vilket föranletts av skördeskadorna, i största möjliga utsträckning borde kunna täckas genom anlitande av normala kreditvägar. Med tillfredsställelse har jag under hand erfarit att kreditinstitutionerna synes ha visat förståelse för jordbrukets likviditetssvårigheter med anledning av höstens skördeskador.

Av de förut återgivna, av statens jordbruksnämnd i samråd med lantbrukstyrelsen och statistiska centralbyrån verkställda undersökningarna av skadorna på 1957 års skörd framgår bland annat, att skadorna ej är så stora i förhållande till jordbrukets samlade produktionsvolym, att 4-procentregeln skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen av nyssnämnda kalkyl hade baserats på skördeuppskattningen per den 15 oktober 1957. Såsom framgår av den redogörelse för skördeskadorna, som jordbruksnämnden lämnat, har emellertid vissa delar av landet drabbats mycket hårt. I dessa delar ligger skadorna betydligt över den riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Enligt jordbruksnämndens uppfattning råder det ingen tvekan om att skadorna i ett betydande antal enskilda fall är så stora, att de överstiger vad jordbrukarna själva rimligen kan bära. Efter övervägande av utredningsmaterialet och övriga omständigheter har jag för min del funnit, att ytterligare stödåtgärder bör vidtagas från det allmännas sida för att mildra verkningarna av skördeskadorna.

I fråga om utformningen och finansieringen av hjälpen till de av årets skördeskador särskilt svårt drabbade jordbrukarna kan jag i huvudsak ansluta mig till vad jordbruksnämnden efter överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation härutinnan föreslagit. Till sådana jordbrukare, som kan anses vara i behov av kontant hjälp vid sidan av de lånemöjligheter, som kan stå till förfogande, bör sålunda kunna utbetalas bidrag utan återbetalningsskyldighet. Principen för bidragsgivningen bör vara, att bidrag,

Kungl. Maj. ts proposition nr 19k år 1957 23

efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov av sådant stöd på grund av lidna skördeskador. Fördelningen av bidragen bör administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde vid utdelningen av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955. De närmare grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av tillgängliga bidragsmedel bör — sedan samråd i ärendet förevarit mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation — fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av nämnden.

Vidare bör — i enlighet med den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen — för bidragsgivningen ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt 40 000 000 kronor. Av detta belopp bör 25 000 000 kronor bestridas av statsmedel med avräkning å det belopp av 100 000 000 kronor, som jordbruket enligt beslut av 1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador. Återstående 15 000 000 kronor bör täckas genom ianspråktagande av införselavgiftsmedel. I första hand bör beloppet å 25 000 000 kronor tagas i anspråk.

Såsom jordbruksnämnden påpekat, har något särskilt anslag för utbetalning av det statliga tillskottet till skördeskadefonden ännu ej anvisats. I avbidan på att definitiv ställning tages till frågan om denna medelsanvisning, bör jordbruksnämnden bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp å 25 000 000 kronor ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. För att möjliggöra att även det belopp å 15 000 000 kronor, som föreslås skola bestridas av införselavgiftsmedel, omedelbart skall kunna ställas till förfogande, bör jordbruksnämnden vidare bemyndigas att förskottera hela ifrågavarande belopp ur förenämnda anslag. Såsom jordbruksnämnden anfört, kan den föreslagna förskotteringen ske utan men för den egentliga regleringsverksamheten, enär utbetalningarna från prisregleringsanslaget alltid visar en tämligen betydande eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna. Allteftersom införselavgiftsmedel inflyter eller kan göras tillgängliga, bör en preliminär överföring av dylika medel till prisregleringsanslaget ske. Frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna av regleringsverksamheten införselavgiftsmedlen skall tagas, bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag avgöras efter prövning av förhållandena inom varje särskild gren. Enligt min mening synes det böra uppdragas åt jordbruksnämnden att efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation utreda hithörande spörsmål och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet. Frågan torde därefter böra underställas riksdagens prövning.

Vad angår frågan om underlättande av betalningsskyldigheten beträffande tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare har jag intet att erinra mot jordbruksnämndens förslag, att låntagare, som i år drabbats av skördeskador, skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller till betalning år 1957. För min del vill jag förorda de av nämnden föreslagna möjligheterna till framflyttning av tidpunkten för erläggande av amortering av

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

tidigare utlämnade stödlån. I samband därmed bör amorteringsplanen, såvitt angår de från och med år 1958 till betalning förfallande amorteringarna, skjutas ett år framåt i tiden, även om härigenom den i författningarna angivna tid, inom vilken lånen skall vara slutbetalade, överskrides. Enligt gällande praxis kan vederbörande myndighet efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall redan nu medgiva sålunda förordade anstånd. Med hänsyn till alt dylika åtgärder i det följande föreslås skola inom vissa områden vidtagas efter generella grunder, bör emellertid särskilt bemyndigande härom inhämtas. Vidare bör i de fall där avsett uppskov beviljas, dröjsmålsränta icke tillämpas.

Inom de områden av landet, där skördeskadorna är så stora och så allmänt förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt fall torde kunna antagas, att inom området bosatta brukare, vilka tidigare erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, till följd av årets skördeskador är i sådan ställning, att de behöver den nyss förordade temporära lättnaden i betalningsskyldigheten, torde i enlighet med jordbruksnämndens förslag sagda lättnad utan ansökningsförfarande generellt böra medges. Det bör däx-vid ankomma på det låneförvaltande organet att i samverkan med lantbruksnämnden vidtaga de förordade åtgärderna och underrätta låntagarna därom. De områden, inom vilka de generella åtgärderna skall vidtagas, torde, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, efter förslag av jordbruksnämnden få fastställas av Kungl. Maj:t. I övriga områden av landet torde frågan om uppskov med amortering böra avgöras från fall till fall. Ansökan härom torde böra inges till vederbörande riksbankskontor, som det bör åligga att pröva inkomna ansökningar i samråd med lantbruksnämnden.

Det torde, därest riksdagen ej har något att erinra mot vad jag sålunda föreslagit, få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande vederbörande myndighet, att utfärda närmare bestämmelser angående de föreslagna lättnaderna i amorteringsskyldigheten beträffande ifrågavarande lån.

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört angående uttag å skogskonto, torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 15 november 1957 på föredragning av chefen för finansdepartementet beslutat att i proposition till riksdagen framlägga förslag om ändring i gällande bestämmelser om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Därest förslaget bifalles, skall uttag av skogskontomedel kunna få göras fram till årsskiftet 1957— 1958 utan att eljest gällande uppsägningstid behöver avvaktas. Härigenom beredes jordbrukare möjlighet att i nästa års deklaration kvitta gjort uttag mot eventuellt uppkommande förlust på grund av skördeskador.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

Kungl. Maj.ts proposition nr 19A år 1957 25

dels medge, att bidrag till jordbrukare, vilka är i behov därav på grund av 1957 års skördeskador, må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående;

dels medge, att ett belopp av 40 000 000 kronor må ställas till förfogande för utbetalande av sagda bidrag;

dels medge, att kostnaderna för bidragen må bestridas med 25 000 000 kronor av medel, vilka jordbruket enligt beslut av 1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador, och i övrigt av medel, som i samband med jordbruksregleringen influtit eller inflyter genom upptagande av införselavgifter;

dels medge, att för utbetalande av bidragen erforderliga medel må i mån av behov förskottsvis tillhandahållas ur det å riksstaten för budgetåret 1957/58 under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge uppskov med erläggande av amorteringar för stödlån med anledning av 1950, 1951, 1952 och 1954 års skördeskador i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bi­

fall och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Gunnar Eklund

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

Bilaga 1

»Skördeprocenten» för brödsäd, fodersäd och vallhö den 15 oktober 1957 (ur bygdeundersökningen)

Som skördeprocent för visst växtslag har betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan hektarskörden den 15 oktober 1957 och den genomsnittliga hektarskörden den 15 oktober åren 1952, 1953, 1954 och 1956. För vallhö har i stället tillämpats relationen mellan skördeomdömet den 31 augusti 1957 och uttrycket för medelskörd (3,0).

Område Höst­ Höst­ Vår­ S:a Kom Havre Bland­ S:a Vall­ Brödvete råg vete bröd­ säd foder­ hö säd, fosäd säd dersäd och vallhö

Stockholms stad och län . 95 88 89 92 92 93 91 92 110 99

Ilungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957 27

Bilaga 2

Fördelning av odlarle ver anser till spannmålshandlare av 1957 års brödsädsskörd på leveransgill och icke leveransgill vara nnder tiden fram t. o. m. den 15 oktober 1957, procenttal, enligt uppgifter från Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening

Län Höstvete Vårvete Råg

Leverans­ Icke leve­ Leverans­ Icke leve­ Leverans­ Icke levegill vara ransgill gill vara ransgill gill vara ransgill i % av vara i % i % av vara i % i % av vara i % total av total total av total total av total leverans leverans leverans leverans leverans leverans

Stockholms stad och län ... 73,5 26,5 27,5 72,5 71,6 28,4

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 3

Beräkning av värdet av skördef örlustema år 1957 (ur länsundersökningen)

Normalskörd, 1 000-tal kr

Brödsäd Fodersäd övrigt Oljeväxter, Totalt »foder*1 sockerbetor, kokärter

Stockholms stad och län . 20 172 24 407 33 714 6 946 85 239

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957 29

Bilaga 3 (forts.)

6 1 8 | 9 10

Län

1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd Fodersäd övrigt Oljeväxter, Totalt »foder#1 sockerbetor, kokärter

Stockholms stad och län . 16 037 21 983 36 826 6 249 81 095

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Bilaga 3 (forts.)

| 12j_13j________ 14[_15| 16

Skillnad mellan normalskörd och 1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd Foder­ övrigt Oljeväxter, Totalt »Skördesäd »foder»1 sockerbetor, procent» kokärter (10)/(5)

Stockholms stad och län . 4 135 2 424 + 3 112 697 4 144 95,1

Knngl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957 31

Bilaga b

Jämförelse mellan bygde- och länsundersökningama

Län Skördeprocent enligt

bygde- länsunderunder- sökningen sökningen

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 5

Skördeförlust år 1957 vid 0, 15 och 20 procent självrisk

Område Skördeförlust, milj. kr. vid Åkerareal i motsvarande nedanstående självrisk kommuner, ha

0 % 15 % 20 % 0 % 15 % 20 %

Stockholms stad och län. 4,1 2,4 1,0 123 780 32 285 11 847

SS

liih a n Bilaga 6 g

till Fördelning av den 31 oktober 1957 utestående stödlån på olika riksbankskontor

r

ik (stödlån enligt SFS 593/1955 ej medtagna)

sd a g

Enl. SFS 369/1951 Enl. SFS 766/1951 Enl. SFS 764/1952 Enl. SFS 723/1954 Summa K

en

s antal belopp antal belopp antal belopp antal belopp antal belopp u

p n g ro l.

to Huvudkontoret ... 11 21,5 440 1 637,7 14 48,0 465 1 707,2